Tack för beröm, Fjällmor!

Det kom vid rätt tillfälle, kan man lugnt säga. Ett par byxor ligger i soporna!
Tinis - hur KAN du gilla VELOUR?!?!?!

Jag har just svurit haranger som mannen inte trodde att jag kunde få över mina läppar och sedan, under än värre svordomar, satt saxen i byxorna tvärs över och slängt dem i sophinken. Så det så!
Varför?
Jo, den förbaskade velourens stora nackdel är det som gör den till just velour: Luggen. Den, ihop med stretchen, har drivit mig till vansinne hela dagen. Först har det stundtals varit jättejobbigt att sy i eländet, för luggen gör att tyget liksom driver omkring och jag har nålat på alla håll och några till och ändå ligger det inte still. Sprätta i velour är INTE kul!

Sedan, när jag äntligen fått ihop byxorna (Tinis pösbyxor, ni vet), då upptäcker jag det superfatala misstaget: En mönsterdel har luggen åt fel håll!!! Och det är SUPERVIKTIGT att luggen ligger åt samma håll, i det här fallet uppåt. På en mönsterdel låg den ner. Funderade ett ögonblick på att strunta i det, men byxorna är en gåva och det hjälps inte: DET SYNS! Till och med mannen påpekade att en del på byxorna såg väldigt annorlunda ut.
Jag sprättar INTE igen. NO WAY! Och dessutom hade jag fått sprätta upp mer eller mindre hela byxan, så jag satte saxen i plagget för att döda det en gång för alla och vips, ner i sophinken.
Har mer velour kvar, så jag kan klippa nya byxdelar, som säkert lär bli bättre, för misstag lär man av. Men jag startar inte en velour-sömnads-karriär - den får Tinis ensamrätt om.
Ner med velour.

(Fast det var rätt fint ändå - tills jag såg misstaget.)
Tänker pausa och samla mig med fleece. Fleece rockar fett. Även om det också dammar - ännu en nackdel med velour.
(Obs! Jag har humor i eländet! Naturligtvis har velour också fördelar, men precis just nu är jag inte så där sprudlande positiv som jag brukar. Typ.
Kramar till er alla från monstret i Götet!