JA-utmanings-tråden

Lobilina · Inlägg av **Lobilina** » tor 12 feb 2009, 15:11

Jag är också med

. Jag har jobbat stenhårt med mig själv för att lära mig att börja meningar med ja, och med tiden verkar man öva in nån sorts vana så att ja:et kommer mer av sig självt och man blir duktig på att hitta vägar ut från nejet. Men ibland halkar även jag in i nej-träsket, och då märker man faktiskt på Elin att även hon börjar säga mer nej. Då blir det skärpning och så får man börja traggla med sig själv igen.

Åse · Inlägg av **Åse** » tor 12 feb 2009, 18:22

Jag är på! Måste bara få flika in en rolig grej jag hörde på radio för rätt länge sen sen, typ i Morgonpasset, där nån av de där komikerna Anders & Måns flummade lite om sin relation med sambon och ville att de "skulle simma i ett hav av JA..."

Rätt passande här med! Hemma simmar vi faktiskt i ett hav av JA än så länge - och tackar Anna, BB och forumet för all inspiration

Åse

Sussi · Inlägg av **Sussi** » tor 12 feb 2009, 20:28

/LO skrev:Men jag har en annan DUM grej jag gör - inte riktigt samma sak, men... Jag suckar. När Vera spiller, trampar på något eller så. Det känns inte alls bra och det hjälper absolut ingen. Jobbar på att ändra det.

Jamen det gör jag också

Hur kul kan det vara att få höra världens tyngsta suck om man råkar göra "fel"? Det ska jag jobba hårt på för att ändra! Tack /LO för att du tog upp det!
Nejandet har iaf knappt existerat de här dagarna

Men det gäller att tänka till och hålla tungan rätt i mun...

blomman · Inlägg av **blomman** » fre 13 feb 2009, 22:03

Jag upprepar mitt nya mantra för mig själv hela tiden:
Jag ska säga vad jag VILL ska hända eller göras, inte vad jag INTE vill!

Det gäller ju alla relationer. Jag vinner så mycket mer på att först precisera för mig själv vad jag verkligen vill och sedan uttrycka det. Istället för att fokusera på allt jag inte vill..

Puffen, jag minns inte hur det var med 2-åringar... det var för länge sen..

Lobilina skrev:Jag har jobbat stenhårt med mig själv för att lära mig att börja meningar med ja, och med tiden verkar man öva in nån sorts vana så att ja:et kommer mer av sig självt

Klart det måste funka så! Alla vanor lärs ju in, medvetet eller omedvetet..

Stilla · Inlägg av **Stilla** » lör 14 feb 2009, 14:41

Vilken toppentråd detta är! Det här med att undvika nej är bland det bästa jag lärt på detta fantastiska forum. Så mycket tråkigheter man sparar! Så enkelt och självklart, och ändå så svårt ibland...
Tackar än en gång för nya glasögon och all input!
Stilla

TorpSara · Inlägg av **TorpSara** » lör 14 feb 2009, 15:14

Puffen skrev:Jag är i full gång!!

På Douglas, snart 7år, går det jättebra. Han är väldigt lugn och positiv sedan vi slutade med NEJ och INTE.
Men Elliot, snart 2år, blir lika arg när jag säger t.ex -Ja vad roligt att du vill klappa din lille bror, kan du klappa försiktigt/fint/så här?

Elliot skriker i högan sky vare sig det är JA eller NEJ...
Hur gör jag?
Gör jag fel?
Eller är han i "den åldern"?

Jo, lite är det ju åldern, jobba med avledning när det blir ilska, det brukar funka. Förtrotsen är ju just ett uttryck för att de inte alls vet vad de vill, egentligen, och då spelar det ju lite mindre roll vad man får och inte, när man märker att det man ville inte går...

miniz · Inlägg av **miniz** » tor 19 feb 2009, 17:22

Hur säger man till en tre aring att hon INTE far hänga pa tvättmaskinsdörren (eller luckan eller vad det nu heter, ni vet den där runda saken som är kul att titta i när det snurrar runt där inne) ? Jag vill att den ska fa vara i fred. För att jag vill ha en hel tvättmaskin, för om du hänger pa den kan den ga sönder. Dörren kan böja sig om du hänger där, för du är sa stor. Det är ju sa mycket lättare att säga. Nej, häng inte där. Den kan ga sönder.

Man far verkligen passa sin tunga... Men det gar. Och sa mycket blabla behöver det inte bli, sedan nästa gang hon tänkt hänga där, räcker det att säga, aahh stackars maskinen, eller ops dörren...

Ja till ja

miniz · Inlägg av **miniz** » tor 26 feb 2009, 17:10

Hej, det är jag igen

Hur säger man till samma trearing, när hon fragar sa fint om lillebror pa 1 ar far smaka halwa (supergott , supersött sesamgegga) ? I gar svarade jag: Nej

han kan inte fa, han är för liten. Nästa gang far jag säga: Det var snällt, men han är för liten, ät den du! Han far banan istället!

Puh, man far passa sin käft, heeela tiden.

blomman · Inlägg av **blomman** » fre 27 feb 2009, 09:13

Du ger så mycket bra exempel, miniz! Kanon! Jag tror du är till nytta för många när du skriver ner konkret vad man kan säga!

Jag tänker mycket på hur olika man talar till barn och vuxna (se även självkänsla-tråden) En del saker som man hör vuxna säga till barn tror jag aldrig de skulle säga till en vuxen.
Få vuxna får så många nej som ett barn..

Bluna · Inlägg av **Bluna** » fre 27 feb 2009, 09:32

Vad jag blir trött på mina nej på jobbet.

Hemma med Elsa går det nästan alltid bra, jag undviker nej och hittar andra lösningar. Men på jobbet. "Nej gör inte så" Nej nu får ni äta" "Nej inte nu" Ååååååå...vad sjutton, de gånger jag verkligen försöker säga på ett annat sätt så ser jag ju att barnen lyssnar lika effektivt och inte alls behöver det där nejet först. Suck...mycket att jobba på.

/LO · Inlägg av **/LO** » lör 28 feb 2009, 23:58

/LO skrev:Jag är också med!
Liksom flera andra kör jag med Nej, inte nu.
Men jag har en annan DUM grej jag gör - inte riktigt samma sak, men... Jag suckar. När Vera spiller, trampar på något eller så. Det känns inte alls bra och det hjälper absolut ingen. Jobbar på att ändra det.

/LO

Jag är stolt över mig själv! Fortfarande inte helt i mål, men klart klart bättre. Och vet ni vad jag har upptäckt? När jag låter bli att sucka så blir jag heller inte irriterad. Om jag måste tänka på att inte sucka, så inser jag ju att det faktiskt inte är farligare än att vi får torka upp tillsammans (eller vad det nu är som händer).
En skillnad är att jag faktiskt säger ifrån ordentligt när beteendet blir helt fel. Så istället för att gnälla på allt möjligt är jag glad och saklig för det mesta och bestämd när det väl behövs.
Jag jobbar vidare på det spåret!

/LO

Inlägg av **annawahlgren** » sön 01 mar 2009, 01:21

Åse skrev:Hemma simmar vi faktiskt i ett hav av JA än så länge - och tackar Anna, BB och forumet för all inspiration

Härligt =D>

Slår ett slag för det gamla kära OJ DÅ - som ger en liten sekunds betänketid innan tungan knollrar iväg med sitt evinnerliga automatiska NEJ - och behöver man mera tid på sig, vilket man ju stundom gör

kan man spä på med HOPPSAN HEJSAN OJSAN

och se allmänt förvirrad ut och vända sig till lilla ungen i sin kompletta icke-kontroll över situationen (och då talar jag katastrof

) och se så tappad ut som man är - hm - och förvirrat flämta: VAD VAR DET SOM HÄNDE NU DÅ

Det blir lite tystnad. Det blir lite "den tomma tiden". Varefter det händer saker - konstruktiva saker

Bluna · Inlägg av **Bluna** » ons 04 mar 2009, 22:36

Det tar sig!

Jag har jobbat stenhårt med att svälja alla nej och bara några få har kommit ur min mun på jobbet de senaste veckan. Idag tex så sa jag till ett barn som var påväg ut och skrek utan anledning i korridoren att "Om du vill skrika så kan du skrika ute istället" innan har jag sagt "Neeej så skriker vi inte inne".

Hemma går det utmärkt om jag får skryta lite. Nej-ordet är så sällsynt här så man hoppar till om någon råkar säga det!

Brukar slinka in med ett "Hoppsan va sa pappa?!" när jag hör det. 8)

Leja1974 · Inlägg av **Leja1974** » lör 07 mar 2009, 22:32

Den här tråden ÄR SÅ BRA!! För den lyfter fram något som är så viktigt för vilken stämning man får hemma. Barnen känner sig så mycket mer förstådda, och det förebygger så mycket frustration. Jag har verkligen märkt av en stor skillnad sedan jag började tänka på detta.

Ett exempel bara: Igår stod jag i den lokala kiosken med min 3,5 åring och skulle hyra en film. Han stod bredvid mig, alldeles LYRISK över alla godisbitar som låg uppradade i ögonhöjd. "Titta mamma, är det där "fåklad"???" frågade han typ 15 ggr. "Ja, det är det" svarade jag. "Den vill jag köpa" säger han, varpå jag svarar (förstås): "Ja, den ser smaskig ut - DEN köper vi imorgon då det är lördag". Och den lilla raringen bryter INTE ihop, utan svarar bara "Jaaaa, då det blir LÖÖÖÖÖDAAA!!!", och sen var det inget mer med det

.

blomman · Inlägg av **blomman** » lör 07 mar 2009, 22:39

Visst är det härligt med JA!!

Min käre son väntade HELA hösten (han var ju iofs hela 6 år då och hade lärt sig mer tålamod) på en chokladtårta som han såg varje onsdag när vi handlade medan hans syster tränade aikido.
Varje gång dregglade han över den, och varje gång sa jag "Jaaa, vad god den ser ut, den köper vi på din födelsedag!". Inget gnäll från honom, bara förväntan.

När jag sen ska handla till hans födelsedag i januari, så är den SLUT!!!

Men tack och lov hittade jag den i den tredje affären jag besökte, i halv panik

och han blev sååå glad (och den var god!)

Ja, Anna, OJDÅ är kalas också, speciellt när man blir överrumplad av nånting och inte hinner tänka efter riktigt, hur man ska agera. "Ojdå" har liksom ingen laddning alls!

Vad roligt att läsa om era Ja:n!