Hej,
Nu behöver jag lite hjälp igen…
Jag kurade min dotter för ett år sedan (jfr. http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... ight=tieke). Det tog lite tid.. Hon är ett bestämt barn. Till slut gick det bra: hon sov hela nätterna, hon sov bra om dagen. Nätterna blev aldrig 12 timmer, och vi använder väckarklockan, men det har aldrig betytt att hon sov tills klockan gick. Oftast vaknade hon 30 minuter innan, och då pratade hon lite.. ingen fara, då. Ibland grät hon, men det var inte så ofta, och vi bara gjorde som alltid.
På dagen sov hon oftast 1,5 timme (f o m kl. 12.30), men på dagarna att hon inte gick på dagis (tors-sönd) sov hon ibland längre, bara för att hämta in lite sömn.
För ungefär 2 månader sedan, vaknade hon plötsligt tidigt.. Kl. 6 i st f kl. halv 7 eller 7 (när vi hade tur), och det blev hon göra. På den tiden använde jag ramsan inte längre (eller inte på morgonen, men alltid när jag lägger henne), då vi gjorde som förut: lät henne prata ungefär ett halvt timme eller ngt, och så ringde klockan och reste vi oss (alltså: en halv timme tidigare än förut). Det var lite ändringar på dagis (hon sov på annat ställe med äldre barn på middagen) och vi trodde att det var bara ändringarna i hennes liv som gjorde det lite krångligt att avspänna sig och sova om på morgonen.
Dagsluren gick fortfarande som förut..
Då blev hon sjuk (vattkoppor), just innan hon skulle ändra från dagis till förskolegrupp. Hon blev hemma i 3 veckor, hon ‘sov’ (det var inte riktigt sova) mycket i våra armar (feber), och vår sedvänjar och vårt dagligt liv blev lite annorlunda. Hennes sömn på nätterna blev ibland förstörd.. hon gråt, hade feber, vaknade fler gånger om natten, och vad jag gjorde då var att gå in mycket snabbt, vända om henne och lägge täcket på henne igen, och då sov hon lite vidare. 1 eller 2 nätter skulle jag gå in väldigt ofta, men de flesta nätterna var det bara 1 eller 2 gånger. Jag ramsade inte. Som sagt hade jag inte gjort det sedan länge eftersom det inte behövdes och jag kändes som om hon inte förstod sig vid ramsan längre.
Min sambo blev hem med henne under 3 veckor. Den sista veckan började det gå felt med hennes middagsluren. Under sjukdomet hade hon fäst sig vid mig, och när jag lade henne i sängen var det inget problem. När min sambo gjorde det, började det gå mindre bra varje gång. Men jag skulle gå på arbete, då han skulle ta hand om middagsluren.
Till slut blev det bara så att hon inte ville läggas längre, hon var jättetrött, hade fortfarande feber, tog ingen mat.. Och nätterna blev också väldigt krångligt.
Vad som gjorde det sämre var att min sambo och jag hade reserverat en veckoslut för oss själv i en liten hotell (första gång sedan Tieke föddes), långt innan allt det där gick felt med sömn. Min mamma skulle komma för en natt och en dag (vi skulle inte stanna bort länge) och sköta Tieke. Men som gick allt redan väldigt krångligt. Min mamma är då också ngn som inte kan tåla att ett barn gråter, då hon gjorde alla slags saker som vi bestämt inte göra (ge napp om dagen när hon gråter för det minsta, ge en flaska med mjölk om natten – tänk att Tieke är 20 månader gammal nu). Pff.. Jag ringde min mamma då och då och bestämde mig om morgonen att vi skulle åka tillbaka. När vi kom hem, låg Tieke i vår säng, min mamma hade lagt sig bredvid henne för att få henne att somna.. Då all våra sedvänjer var borta! J
Och natten efter var det helt kris.. Hon ville bara inte sova..
Och då bestämde jag mig att direkt kura henne igen. (det var för 2 veckor sedan)
Det gick tämligen bra. Första natten fick jag ramsa ganska ofta (jag gick in bara 1 gång men märkte att hon bara blev hysterisk av det). Nästa natten fick jag bara ramsa lite under vargtimmarna, och dagarna efter sov hon hela nätter igen, bara hon vaknade väldigt tidigt (och jag fick ramsa lite). Vi använder fortfarande väckarklockan, men som sagt hjälper det inte väldigt bra. Hon vaknar fortfarande med gråt. Är det ännu tidigt (typ kl. 5), så händer det att hon somnar om igen. Är det kl. 6, så är hon bara för vaken och ramsar jag då, så blir hon bara allt mer hysterisk. Jag kan inte gå in.. om jag gör det, skriker hon ännu mer. Det är tydligt att hon inte gråter av skrämmelse eller ngt.. hon bara försöker att låta högre och högre, skrika hårdare och hårdare och till slut blir hon ändå väldigt trist och gråter hon högt. Och på det sättet börjar dagarna..
Lyckligvis vill hon fortfarande gå in i sängen på kvällen.. Det har inte blivit ngt problem än..
Men middagsluren… pff.. jag är helt rådlös.. Hon sover inte längre än 30 minuter (har inte direkt ngt problem med det. Förut har det också varit en period där hon inte sov långt, och då tog vi henne bara ut ur sänge, och efter ngra veckor, sov hon längre igen), men det tar alltid minst 15-20 minuter av högt gråt, bara helt kris innan hon sover. Hon har fästnat vi att göra en ‘scen’ varje gång, och jag vet inte hur jag kan bryta detta mönster. Hon kan bara inte längre släppa av som hon gjorde förut (förut tog det bara 2 sekunder att lägga henne. Hon var direkt tyst när vi gick in i sovrummet).
Jag har läst redan mycket på detta forum, sedan jag redan har genomfört sovkuren för ett år sedan. Jag har gjort lite grann på eget sätt (t ex hon får fortfarande nappen på natten), men jag är väldigt bestämt och känner mig inte som om jag har ‘halvt’ genomfört kuren. Jag vet att den fungerar, jag tror på den, men jag vet bara inte hur jag ska lösa det här med dagsluren.. Om jag inte lägger hon alls, är det bara gnäll hela dagen. Vi ser att hon är trött, hon kan t o m sova i våra armar när hon blir så väldigt trött (och det är inte meningen!) men när man lägger henne i sängen, så är det kris igen.
Jag är ute mycket med henne nu (sedan hon botade), cyklar med henne. Hon går till sängs kl. 19.30. Vi försöker att få henne att skratta (men hon är en seriös typ), vilket inte är lätt när hon är så trött. Hon brukade äta väldigt mycket, men det blev mindre sedan sjukdomen och när hon är trött..
Tack för ert hjälp!
(och förlåt att det blev en så lång text.. Svenskan är inte mitt modersmål och jag behöver långa satser att förklara mig)
ps: Hon gick på förskolengrupp för första gång denna veckan (3 dagar) och den 3e dagen sov hon på middag: 1,5 timme! Hon är naturligtvis mer avspänd eftersom hon ser de andra barn som ligger i deras säng)
Eva
hjälp med dagsluren
hjälp med dagsluren
mamma till
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
Hej Eva! 
Jag tror att din tjej behöver lite mer rutiner nu så att hon vet vad som gäller nu när hon är frisk igen. Det är lätt att man som förälder börjar agera på andra sätt när barnet är sjukt och då kommer också frågor från dem.
Jag tycker ni ska strama upp tiderna och sätta in en liten minikur och ta tillbaka ramsan som verktyg. Ni verkar ha varit inne på det spåret men inte gjort det fullt ut.
Hon har också kommit in i förtrotsen. Det är en period som kan vara känslomässigt omvälvande för dem och det är ännu viktigare att man står stadig som en klippa inför deras tvivel.
Här kommer några länkar om förtrots:
Förtrots
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 97&start=0
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 38&start=0
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 45&start=0
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=132063
Strul med dagvilan är väldigt vanligt vid förtrots men det som gäller är bara att stå fast vid sitt beslut, att hon ska sova på den tiden, så ger det med sig. Det är också viktigt att ni kör på en linje och inte provar olika varianter för det förvirrar bara mer och ger henne inga nöjdaktiga svar.
Susanne
Jag tror att din tjej behöver lite mer rutiner nu så att hon vet vad som gäller nu när hon är frisk igen. Det är lätt att man som förälder börjar agera på andra sätt när barnet är sjukt och då kommer också frågor från dem.
Jag tycker ni ska strama upp tiderna och sätta in en liten minikur och ta tillbaka ramsan som verktyg. Ni verkar ha varit inne på det spåret men inte gjort det fullt ut.
Hon har också kommit in i förtrotsen. Det är en period som kan vara känslomässigt omvälvande för dem och det är ännu viktigare att man står stadig som en klippa inför deras tvivel.
Här kommer några länkar om förtrots:
Förtrots
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 97&start=0
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 38&start=0
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 45&start=0
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=132063
Strul med dagvilan är väldigt vanligt vid förtrots men det som gäller är bara att stå fast vid sitt beslut, att hon ska sova på den tiden, så ger det med sig. Det är också viktigt att ni kör på en linje och inte provar olika varianter för det förvirrar bara mer och ger henne inga nöjdaktiga svar.
Susanne
Susanne G
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Hej Susanna,
Tack så väldigt mycket för ditt snabba svar!
Jag hörde redan om denna ‘förtrots’, som ni kallar det på Svenskan. Det började redan innan sjukdomen, och vi svar på den som du säger (eller försöker så mycket som möjligt): vara konsekvent och inte ändra meningen och sedjeväner alltför mycket. Men som sagt, med sjukdomen gick det helt galt, och nu liknar det som om man inte kan vända tillbaka.
Vi försöker lite med rutinerna, med det blir ändå inte en hel vecka detsamma.. Måndags-onsdags är hon på dagis, torsdagen är pappa hemma med henne, och fredag-söndag är jag tillsammans med pappa hemma. Men det har alltid varit så, då jag tror inte att det nu är så att hon inte längre förstår det. Det är bara det med att hon har varit hemma 3 veckor, och då har allt varit annorlunda.
Minikur har jag redan genomfört, tror jag i alla fall. Som sagt började jag för 2 veckor sedan. Första natten var rätt svårt, men jag sprang varje gång till dörren med en ramsa när jag hörde henne. Och hon vänjade väldigt snabbt vid det, tycker jag. Mycket snabbare än första gången i förra året. Jag behöver inte ramsa längre på natten. Även om hon vaknar lite på natten, så somnar hon om självt – vilket jag tycker jättebra hon kan igen.. Då på själva natten är hon avsläppnad nog..
Bara morgonen håller hon på med att gråta och inte acceptera att vi inte tar upp henne omedelbart (fast vi gör det mycket snabbare än förut). Jag ramsar 1 gång, för att säga henne att det inte är dags än; men då börjar krisen tills väckarklockan går (och jag väntar alltid med klockan tills hon är tyst, men det verkar lite löjligt, för hon är aldrig längre tyst än några sekunder).
Och det med dagsluren.. Jag är glad att du säger att jag ska behålla den.. Jag vet inte vad jag annars skulle göra. Även med den korta dagsluren hon har nu, är hon gnälligt om dagen, och trött för det mesta..
Det är bara så svårt att det är varje gång en sådan kris.. och jag vet inte om jag skulle göra ngt annat än vad jag gör nu. Ska jag lägga henne, ramsa 4 gånger, och låta henne bli (gå ned så som hon tydligen hör det – det brukar hjälpa när vi till sist gör det, efter att ha ramsat fler gånger)? Eller ska jag ramsa och ramsa tills hon tystnar (det verkar inte fungera, har jag märkt denna middag.. Hon bara blir mer och mer förtvivlat och arg ; och när min sambo gick nedför trappan och hon hörde det, först då började hon tystna lite)? Denna middag gick jag också in 1 gång för att solfjädra (vilket jag aldrig mer har gjort sedan jag började kuren för två veckor sedan), och resultatet var igen att hon blev superarg. Då tror jag: jag får absolut inte gå in. Stämmer det? Är det annorlunda med barn på denna ålder? Ska man ändå solfjädra när de egentligen vet vad som gäller? (hon är nämligen gammal nog för att veta vad som gäller, skulle jag tänka – och förut har det alltid fungerat, det är inte så att hon har haft dåliga sovvanor för 20 månader nu)
Många frågor..
Det svåraste är bara att jag inte vet när och om det fungerar vad jag gör.. (samma känslan hade jag förra gången). När barnet gång på gång har en kris när hon ska sova på middagen, undrar man bara om man håller på med att göra helt felt.. Om jag visste med säkerhet att hon skulle accepteras luren igen om 3 veckor, då skulle det inte vara ngt problem att stå fast. Men man vet ju inte när omvändningen kommer…
Tack i alla fall för länkerna till förtrost och för ditt råd. Det hjälper så mycket att man kan prata med ngn som vet att allt kommer att bli bra i ändan J
eva
Tack så väldigt mycket för ditt snabba svar!
Jag hörde redan om denna ‘förtrots’, som ni kallar det på Svenskan. Det började redan innan sjukdomen, och vi svar på den som du säger (eller försöker så mycket som möjligt): vara konsekvent och inte ändra meningen och sedjeväner alltför mycket. Men som sagt, med sjukdomen gick det helt galt, och nu liknar det som om man inte kan vända tillbaka.
Vi försöker lite med rutinerna, med det blir ändå inte en hel vecka detsamma.. Måndags-onsdags är hon på dagis, torsdagen är pappa hemma med henne, och fredag-söndag är jag tillsammans med pappa hemma. Men det har alltid varit så, då jag tror inte att det nu är så att hon inte längre förstår det. Det är bara det med att hon har varit hemma 3 veckor, och då har allt varit annorlunda.
Minikur har jag redan genomfört, tror jag i alla fall. Som sagt började jag för 2 veckor sedan. Första natten var rätt svårt, men jag sprang varje gång till dörren med en ramsa när jag hörde henne. Och hon vänjade väldigt snabbt vid det, tycker jag. Mycket snabbare än första gången i förra året. Jag behöver inte ramsa längre på natten. Även om hon vaknar lite på natten, så somnar hon om självt – vilket jag tycker jättebra hon kan igen.. Då på själva natten är hon avsläppnad nog..
Bara morgonen håller hon på med att gråta och inte acceptera att vi inte tar upp henne omedelbart (fast vi gör det mycket snabbare än förut). Jag ramsar 1 gång, för att säga henne att det inte är dags än; men då börjar krisen tills väckarklockan går (och jag väntar alltid med klockan tills hon är tyst, men det verkar lite löjligt, för hon är aldrig längre tyst än några sekunder).
Och det med dagsluren.. Jag är glad att du säger att jag ska behålla den.. Jag vet inte vad jag annars skulle göra. Även med den korta dagsluren hon har nu, är hon gnälligt om dagen, och trött för det mesta..
Det är bara så svårt att det är varje gång en sådan kris.. och jag vet inte om jag skulle göra ngt annat än vad jag gör nu. Ska jag lägga henne, ramsa 4 gånger, och låta henne bli (gå ned så som hon tydligen hör det – det brukar hjälpa när vi till sist gör det, efter att ha ramsat fler gånger)? Eller ska jag ramsa och ramsa tills hon tystnar (det verkar inte fungera, har jag märkt denna middag.. Hon bara blir mer och mer förtvivlat och arg ; och när min sambo gick nedför trappan och hon hörde det, först då började hon tystna lite)? Denna middag gick jag också in 1 gång för att solfjädra (vilket jag aldrig mer har gjort sedan jag började kuren för två veckor sedan), och resultatet var igen att hon blev superarg. Då tror jag: jag får absolut inte gå in. Stämmer det? Är det annorlunda med barn på denna ålder? Ska man ändå solfjädra när de egentligen vet vad som gäller? (hon är nämligen gammal nog för att veta vad som gäller, skulle jag tänka – och förut har det alltid fungerat, det är inte så att hon har haft dåliga sovvanor för 20 månader nu)
Många frågor..
Det svåraste är bara att jag inte vet när och om det fungerar vad jag gör.. (samma känslan hade jag förra gången). När barnet gång på gång har en kris när hon ska sova på middagen, undrar man bara om man håller på med att göra helt felt.. Om jag visste med säkerhet att hon skulle accepteras luren igen om 3 veckor, då skulle det inte vara ngt problem att stå fast. Men man vet ju inte när omvändningen kommer…
Tack i alla fall för länkerna till förtrost och för ditt råd. Det hjälper så mycket att man kan prata med ngn som vet att allt kommer att bli bra i ändan J
eva
mamma till
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
tieke // 27 juni 2007
madelief // 8 maj 2009
Hej!
Ja med förtrotsen innebär det att man får vara lite ihärdig innan sömnen sitter som den ska. Världen vacklar för henne nu och ni måste vara konsekventa i er handling för att lugna henne. Bestäm er för en strategi för hur ni ska jobba med de tidiga uppvaken.
Pangramsa och avvakta.
Pangramsa och göra husljud.
Pangramsa och spela klassisk musik.
När ni bestämt er för vilken variant ni ska göra så kör ni stenhårt på den. Det kan ta tid med tidiga mornar i denna åldern. Det kan ta rätt så lång tid. Försök att inte vara fokuserad på hur många veckor ni hållt på utan se målet för ögonen.
När det gäller dagluren så tycker jag att ni ska använda er av mycket ljud när ni lägger henne. Ljuden kan finnas redan innan och fortsätta när ni lagt henne. T ex kan ni dammsuga, gå in och lägga henne och gå ut ur rummet och bara fortsätta dammsugningen. Den varianten brukar funka bra. 8)
Ja med förtrotsen innebär det att man får vara lite ihärdig innan sömnen sitter som den ska. Världen vacklar för henne nu och ni måste vara konsekventa i er handling för att lugna henne. Bestäm er för en strategi för hur ni ska jobba med de tidiga uppvaken.
Pangramsa och avvakta. Pangramsa och göra husljud. Pangramsa och spela klassisk musik.När ni bestämt er för vilken variant ni ska göra så kör ni stenhårt på den. Det kan ta tid med tidiga mornar i denna åldern. Det kan ta rätt så lång tid. Försök att inte vara fokuserad på hur många veckor ni hållt på utan se målet för ögonen.
När det gäller dagluren så tycker jag att ni ska använda er av mycket ljud när ni lägger henne. Ljuden kan finnas redan innan och fortsätta när ni lagt henne. T ex kan ni dammsuga, gå in och lägga henne och gå ut ur rummet och bara fortsätta dammsugningen. Den varianten brukar funka bra. 8)
Susanne G
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.