Jag ska försöka förklara så ni förstår. 
Vi drog ner till en lur/dag när Izabelle var runt 12 månader. Då var den först 2 timmar lång. Izabelle sov 12 timmar natt då, men vaknade lite tidigare emellanåt. Efter ett tag blev det tidigare och tidigare (trots mörkläggning) och då drog vi ner dagsluren till 1.5 timme så hon sov totalt 13.5 timmar/dygn(Ellar ja, skulle sova i alla fall). Ramsan har nästan alltid funkat bra och med hjälp av den på morgonen och kortare dagslur så kom vi i ordning med morgnarna igen - nästan. Izabelle fortsatte vakna tidigare än 8, närmare bestämt ganska exakt 7.30, och hon var nöjd med det! Missnöjesyttringarna försvann helt! Hon gnäller aldrig eller ropar efter oss, för hon vet att vi kommer kl 8 och hojtar gomorron
De enda gångerna hon mot all förmodan skulle protestera, så är det de gånger VI har försovit oss och inte kommit och gjort morgon kl 8.Även fast det är vi som ska leda henne så har hon fått visa oss lite hur hon vill ha det också. Vi kom nämligen på att Izabelle nog VILL vakna 7.30, för det är hennes ensamlekstid som hon har uppfunnit helt själv. (Kanske ska tillägga här att vi inte aktivt har infört eller schemalagt ensamlek, utan hon leker själv vissa stunder och rör sig i lägenheten lite som hon vill under dagen.)
Det är precis som att hon behöver den tiden för sig själv för att spekulera över saker, träna på ord och fantisera. Har hon sovit över tiden någon morgon så är hon inte alls lika tillfreds med livet den dagen.
Dagsluren har vi förlängt till 2 timmar igen, för annars orkar hon inte med dagen.
Fantastiskt hur något vi upplevde som ett problem nu istället blev en lösning!
Mycket vackert 