För omogen för att börja ettan?

[aahlinder]

Hej!

Har just haft utvecklingssamtal med fröken till min 6-åring som går i förskoleklass. Hon berättade att min son har väldigt svårt att koncentrera sig och att fokusera på uppgifterna de ska göra i skolan. Han är också väldigt trött (fastän han sover ca 11-12h per natt oavsett veckodag). Det förstår jag precis, men när hon säger att hon inte tror att han kommer att orka med ettan (där kraven är mkt större) så känns det bara hemskt! SKa han inte få gå med sina kompisar??

Usch jag tycker att klivet från dagis till förskoleklass har varit jättestort för min son - att lära sig att ta hand om sig själv (dra dragkedjor, knäppa knappar, torka sig efter toa, osv), lära känna en massa nya barn, klara av det social samspelet i väldigt stora grupper, osv.

Han har fått väldigt många kompisar, han är framme emotionellt och socialt, har lätt för att förklara sina känslor och känna empati. Han är omtyckt av alla. Men i övrigt känns han "liten". Han har inte ork att fokusera på skoluppgifter och förstår fortfarande inte vad det hela ska vara bra för. Han är ofta trött och vill vila. Är det någon annan därute som upplevt liknande? Vad har ni gjort? Finns det något vi kan göra för att hjälpa honom? Jag vill ju allra helst att han ska kunna gå med sin klass när de gör över till ettan.

[Susanne*]

Hej
Jag håller helt med dig att det var ett stort steg från dagis till förskoleklass. Det var dock främst ur mitt perspektiv och jag tror inte min raring tyckte det. Känner du att han uttrycker att det har varit en stor förändring

Egentligen var jag ganska kritisk till reformen där förskoleklass skulle ingå in skola. Syftet var ju att göra övergången smidig, men jag tycker att det blev förmycket skola istället för en blandning. Jag tycker inte en 6-åring är mogen för en anda som råder i 1:an. Detta tycker jag att många inom skolan också uttrycker men det varierar säkert beroende på upplägg och kommun.

Om jag vore du så hade jag bett om kontakt med specialpedagog eller liknande. De måste ge mer konkret samt också vad de själva har för åtgärder. Egentligen tycker jag inte att en förskoelpegagog ska uttrycka sig på det sättet utan att ha mer på fötterna och fler inblandade. Om hon bara uttrycker sin oro så tycker jag ändå att hon är skyldig att ta det vidare och titta på åtgärder m.m. Fokus borde ju vara att han ska börja med de andra och annars får de konkret redogöra för varför det vore bättre för honom.

Om jag inte missminner mig så är det gärna lite tröttare i den åldern för det sker en skenande utveckling både fysiskt och mentalt. Jag skulle nog ändå tagit honom till vårdcentralen för en koll av järnvärden m.m. Förra hösten hade vår 4-åring järnbrist.

Lite svamligt ovan kanske men fråga om jag är otydlig.

Berätta gärna hur det går och vi bollar gärna vidare med dig.

Kram
Susanne

[aahlinder]

Ditt svar känns så bra och stärker mig verkligen! Skolan ska kontakta en specialpedagog och vi har bokat tid på barnmedicin för att utesluta att han järnbrist eller nåt liknande. Han äter ju som en liten mus... Frukosten har ändrats för att han ska hålla sig mätt längre, vi har även börjat skicka med en liten smörgås som han kan äta på fm. Allt för att undvika trötthet pga fysisk energibrist...

Sen tycker jag att han verkligen har utvecklats under tiden sen han börjat skolan, han ljudar o räknar o kan numera knäppa knappar o allt Utifrån hans förutsättningar så har det hänt jättemkt! Men jag återkommer framöver med vidare rapporter!
Tack igen.
Kram.
Åsa