hoppas någon kan hjälpa. Vet knappt var jag ska börja berätta.
Vi satte igång att kura vår son i mitten av november, då han precis blivit 7 månader. Han är nu 10 månader. För att vara helt säkra på att vi inte skulle ta en omväg eller hamna snett så tog vi hjälp av en diplomerad kurare som tog första natten själv och andra natten tillsammans med mig. Resan var inte spikrak, men 2 tänder, en tomte och 1.5 månader senare kände vi att vi i alla fall kunde lita på att grabben skulle sova hela nätterna. Daglurarna har det alltid varit ett jäkla protesterande vid, förutom promenad i vagnen. Vi hade i alla fall ca 10 dagar då nätterna fungerade. Sen kom maginfluensan... Först på åttonde dagen drack han frivilligt. Under denna tid hade vi väckt honom för att se till att få i honom vätska på nätterna (BIG misstage kan man säga i efterhand, men då var det det enda som kändes viktigt). Därefter kom 3 helvetes-nätter och vi försökte sätta hårt mot hårt. Sedan visade det sig att han fått vattkoppor och det kliade förstås.. ingen vidare sömn här alltså. När han äääntligen blivit frisk fick vi rådet att sätta ramsan igen. Den brydde han sig vid det här laget inte ett dugg om. Fast det tycker jag inte han har gjort egentligen sedan vecka ett var avklarad. Hur som så när han vaknade så solfjädrade vi honom tills han var riktigt sömntung och ramsade därefter ut. Det fungerade finfint och vi fick några nätter då han i alla fall lyckade sova mellan 19 och 6 på morgonen. Hoppet tilltog.. Men inte då.. nu är vi igång igen.
Första natten var han vaken mellan 1 och 3, andra natten vaknade han klockan 3, somnade om mellan varven, men var vaken långa stunder åt gången och sov aldrig länge än 40 min i sträck till klockan 7. Tredje natten vaknade han igen klockan 1 och höll igång till klockan 3. Vid det här laget hade jag sådan huvudvärk och var så slut att jag faktiskt inte orkade mer. Vi hade då förflyttat oss till landet med mina föräldrar och vi sov alla i samma rum, så jag gav upp och han fick sova bredvid mig. Natten som följde, i går natt var då bättre, han sov till klockan 5 och somnade om efter en timme, men i natt så vaknade han igen kl 23, 3 och 5. Sista passet var han vaken till klockan 6 för att sedan vakna 6.30 igen.
Jag har försökt ge honom pangramsa vid minsta knyst. Det hjälper inte, han börjar gallskrika ändå. Jag går då efter ett tag in till honom, då tystnar han oftast på en gång. Har han hunnit skrika upp sig så kan det förstås ta ett tag. Nu vill han att jag ska stå och solfjädra honom tills han är precis på väg att somna. Går jag med ramsan innan dess så blir det direkt gallskrik och att ramsa utanför dörren då hjälper inte ett smack, inte heller musik eller tv. Så vad jag har gjort dessa dagar är att gå in lugna ner, ramsa ut, avvakta 5-10 min, gå in lugna ner och ramsa ut osv.. Det tar ett tag innan han har lust att somna igen. Det går inte att bara på en gång stå och solfjädra för ofta är han hal som en ål och krånglar sig ur greppet eller ligger och snackar.. men gallskriker som sagt när man går. Jag försökter få honom att ge sig självmant, men han kan lätt gallskrika en timme, det har jag provat vid ett tillfälle på dagluren.
Det enda som just nu funkar för oss är läggningarna på kvällen. Då somnar han lugnt och fint och utan ett knyst!
Nu vet jag inte vad jag ska göra längre. Vi är fortfarande ute på landet med mina föräldrar. Min pappa var så sur i morse att han inte tilltalade mig och min mamma har flertalet gånger informerat mig om att hon minsann inte lät oss ligga och skrika utan att vi fick sova i hennes säng och att hon minsann också gjorde det när hon var liten.
Det blir inte lättare att vara hård inne i stan heller. Där har grannarna lite fint undrat om sonen har kolik och informerat om att deras sovrum ligger vägg i vägg. Det känns alltså inte som något alternativ att dra på musik på högsta volym och sedan låta honom skrika tills han ger sig på nätterna. Och det vet jag inte om jag själv klarar av att göra heller, även om jag är rätt säker på att han är förbannad och inte ledsen...
Vad ska jag göra??? Är det helt kört för oss? Vad händer om vi skiter i det här ett tag och låter honom sova i våra sängar. Kan man ta tag i det här igen sen, eller blir det ännu värre då? Kan det bli värre?
Jag är så jäkla slut, psykiskt och fysiskt nu efter alla sjukdomar och kurande att jag inte vet om jag orkar mer. Blir det lika illa i natt så tror jag att jag måste ta in honom till min säng, annars kommer vi nog inte vara välkomna hit till mina föräldrar fler gånger...
Snälla! Ge mig hopp! Löser det sig om vi fortsätter som vi gör? Hoppas någon har orkat läsa ända hit..
Bestämmer du dig för att avbryta så kör du helt enkelt en ny kur, sen, när du är mogen.
, och nu behöver han din trygga, handfasta ledning!
Så jag har laddat med mer tååååålamod och förståelse. Det är MITT fel att vi har hamnat där vi hamnat, inte lille pluttens..