JA-utmanings-tråden

[blomman]

Den här tråden startade min mamma för ett bra tag sen:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13057

Jag jobbar som sjutton med att få bort NEJ och INTE så mycket det går.
Att börja en mening med Ja och att gå i pakt med barnet betyder inte att barnet alltid får som det vill. Däremot känner sig barnet alltid förstått och slipper vanmakten.
Om jag bestämmer mig för att städa bort ”nej” och ”inte”, kommer jag kanske lyckas hälften av gångerna och man FÅR säga nej, men jag tycker också man bör fundera på hur många gånger man säger det helt i onödan.

Förutom att den som får ett ja känner sig förstådd så får man själv snabbare fram det man vill!
Om jag istället för att säga ”Vi hoppar inte i soffan” säger ”Man sitter i soffan” så kommer barnet mycket snabbare göra det jag vill (jag har använt mina och andras barn som testobjekt). Alltså vinner jag på det också.

Så nu vill jag starta den här tråden för att vi ska utmana oss själva att städa bort NEJ:en.

Jag måste lära mig att säga vad jag VILL inte vad jag INTE vill!

Antar ni utmaningen?

Kram Blomman

[Solhjorten]

Hej "blomman"!

Jag är ny här. Just nu surfar och läser jag på lånad tid - och dator!

Men jag vill gärna. Vara med.

Hur rapporterar du? Om hur det går?

[TorsMamma]

Jag är helt med dig!

Jag har använt väldigt lite NEJ till Tor så de få gånger jag andvänder det respekteras det faktiskt.

Idag sa Tor att han ville ha den röda tröjan (efter det att jag satt på den blå...). Då sa jag, javisst, I MORGON. Och det nöjer han sig med.

[TorpSara]

Jag antar! Här hamnar vi emellanåt i nej och inte-träsket. Men vi har identifierat det, och det är på väg.

[miar70]

Jag är också med!

Jag måste säga att jag är rätt duktig på att inte säga nej men absolut inte felfri... Och sambon jobbar hårt på att undvika nej och inte, med mig som påpekar bakom axeln, då ...

Visst är det en utmaning att undvika nej, men tänk vilka bra diskussioner det blir! Allrahelst när man ha äldre barn, de lär sig argumentera, förklara och förbereda sig när de är något de vill eller vill ha, kan jag lova! Det är väldigt sällan jag säger ett blankt nej, med det menar jag inte att de får göra hur som helst. Men kompromisser är bra, ibland känner jag mig som en medlare i mellanöstern .

Något jag ofta säger, som bara slinker ur mig, är "det går inte..." eller "inte just nu" och det retar jag mig på. Ofta blir det när man paktar, som när Frida ville bada ute i bassängen nu (HU!) då sa jag: nej, det går inte... det är för kallt! Men till sommaren, DÅ kan vi bada! Jag skulle helt enkelt ha strukit den där första meningen!
DET ska jag jobba på

[nilam]

Jag jobbar stenhårt på svärmor Själv är man ju fulländad 8) Och jag tycker att ju mer jag hör att svärmor använder inte/nej, det desto mer tänker jag på det själv, tyvärr får jag inte lika bra resultat/effekt på lillebror 2 år som på storasyrrorna, där är det magiskt

På mitt extra arbete välde det i måndagskväll in tonåringar som skrek och förde liv....Inte känner man sig tuff när det är uppemot 15 st killar/tjejer men :- Jätteroligt att ni är här och handlar, vv använd er normala röster Hela ungdoms"gänget" blev nog rätt paffa, de gick ut snart mera lågmälda, kan bara tänka mig reaktionen om jag Kan ni vara tysta och bete er som folk / UT Tror inte resultatet varit detsamma.

Malin

Och ja, jag antar utmaningen 8)

[Lingontuva]

Jag är DEFINITIVT med! Behöver många sparkar i baken på nej och inte fronten. Jag är bättre än maken på att undvika orden men låååångt ifrån fulländad!

Tror ditt exempel om soffan får bli min första utmaning, varför säger jag alltid båda meningarna???

[blomman]

Visst är det en utmaning att undvika nej, men tänk vilka bra diskussioner det blir! Allrahelst när man ha äldre barn, de lär sig argumentera, förklara och förbereda sig när de är något de vill eller vill ha, kan jag lova! Det är väldigt sällan jag säger ett blankt nej, med det menar jag inte att de får göra hur som helst.

Precis som ni skriver allihopa så är vi nog ganska bra på att inte säga nej, men man kan alltid bli bättre på det!
Det slinker ur en så lätt, speciellt om man är lite stressad. Det är då det kommer automatiskt.
Men desto mer man tänker på det, desto mindre nej blir det!

Som du skriver, Mia så betyder ju inte det här att barnen får göra som de vill. Och som du skriver Torsmamma, så brukar Nej:et respekteras de få gånger det kommer. Barnen vet att det inte är nåt man bara slänger ur sig, liksom.

nilam, exemplet med ungdomarna i affären visar ju på hur väl det funkar på alla, inte bara små barn.

Jag ska rapportera, Solhjorten (och välkommen till forumet!). Men jag vill gärna höra om ni har några speciella situationer där ni måste jobba med era nej? Delar vi på lösningarna så lär vi oss av varandra!

Lingontuva, ja varför säger man båda meningarna när det räcker med en? Det funkar ju så mycket bättre, men det sitter i ryggmärgen, de där nejen!

TorpSara, att definiera problemet är ju steg 1! Utan att göra det kommer man ju ingenstans!

Tänk om alla sa mindre nej, både till barn och vuxna, då skulle nog hela världen bli trevligare!

[miniz]

Bra! Jag är med.

Jag försöker tänka när det är jag säger nej. Jag tror mest det är, nej, inte nu... Helt onödigt, men sa är det.

Ska säga;
Ja, det var en god ide.
Ja, det kan du sedan när jag är klar.
Ja, det kan vi göra sen när pappa kommer hem.
Ja, det gör vi imorgon.
Ja, det gör vi när vi är färdiga med detta.
eller
Ja, det gör vi!

Kramar Maria

[Bluna]

Jag jobbar också städigt med detta! Är ändå förvånad att jag lyckas ganska bra trots att jag kan lägga fram lite fel meningar ibland. Och jag är glad att sambon tar efter och verkligen försöker tänka på hur han säger saker.

Men. Suck... vad jag gnäller och skäller på barnen på jobbet (fritids). Ok vissa måste man bara ha tonen för att de överhuvudtaget ska lyssna, men det är mycket "nej inte nu" "nej inte i dag" "nej vad sa vi om..." Här måste jag verkligen ta mig i kragen, många meningar kan byggas om här!

[sömnlös]

Jag är med !
Vi har verkligen annammat detta med att ett nej ska följas av en väg ut.
Men som miar 70 skriver

Något jag ofta säger, som bara slinker ur mig, är "det går inte..." eller "inte just nu" och det retar jag mig på. Ofta blir det när man paktar, som när Frida ville bada ute i bassängen nu (HU!) då sa jag: nej, det går inte... det är för kallt! Men till sommaren, DÅ kan vi bada! Jag skulle helt enkelt ha strukit den där första meningen!
DET ska jag jobba på

Här befinner jag mig också ofta. Definitivt bättre än att bara säga nej, men som sagt, varför dra den första biten över huvud taget

[Sussi]

Jag är på! Hinner inte skriva nåt nu, men jag återkommer

[Puffen]

Jag är i full gång!!

På Douglas, snart 7år, går det jättebra. Han är väldigt lugn och positiv sedan vi slutade med NEJ och INTE.
Men Elliot, snart 2år, blir lika arg när jag säger t.ex -Ja vad roligt att du vill klappa din lille bror, kan du klappa försiktigt/fint/så här?

Elliot skriker i högan sky vare sig det är JA eller NEJ...
Hur gör jag?
Gör jag fel?
Eller är han i "den åldern"?

[/LO]

Jag är också med!
Liksom flera andra kör jag med Nej, inte nu.
Men jag har en annan DUM grej jag gör - inte riktigt samma sak, men... Jag suckar. När Vera spiller, trampar på något eller så. Det känns inte alls bra och det hjälper absolut ingen. Jobbar på att ändra det.

/LO

[smulgubbe]

jag är verkligen på jag oxå. Kämpar hårt med detta, framför allt att få andra att tänka som jag. Vilken underbar pepptråd