Jag börjar förlora hoppet här... Vår son (5,5 månader) har genomgått SHN-kuren och allt har gått bra. Natt 10 fick han återfall, han var helt otröstlig i 1,5h! Han har tidigare svarat bra på att bli buffad + solfjäder och sen ramsa men det funkade inte alls igår natt! Han skrek som aldrig förr och det lät som att han höll på att kvävas flera gånger. Både min man och jag försökte lugna honom men det gick inte...till slut tog min man upp honom (!!) ur sängen gråtande! Jag blev så arg men ändå så förstår jag honom. Blev så besviken, kändes som att nu är det kört.
Dagen efter tog vi det ganska lugnt, ramsade knappt under dagen men han sov tillräckligt. Nattningen (kl 20) (natt 11) tog ca 20 min, alltså lite längre än vanligt men det var inga större problem. Kl 00.30 vaknade han och skrek oavbrutet till ca 2.15. Jag försökte med allt; buffa, solfjäder, vagga sängen, ramsa i olika lägen -ingenting funkade! jag undrar, får vi verkligen inte ta upp våra älsklingar när de gråter så länge? -Om de inte får någon tröst alls av att ligga kvar där. Jag känner inte att det fanns något mer jag kunde ha gjort för att 'besvara hans frågor'. Eller?
Jag förstår att det är psykologi bakom det här och jag håller med om vad som står i boken men det känns helt omänskligt att låta honom gråta såå länge och oavrutet utan att göra nånting... När vi väl tog upp honom var han fast vid bröstet nästan 3h och kunde inte sova. Vad ska jag göra? Jag vill ha tillbaka honom som han var under kuren, han fattade det här och sov bra (till vargtimmen iaf). Finns det chans att få tillbaka honom till det stadet eller måste jag börja om helt? Ofta blir han jättesur när jag ramsar och då har jag testat olika lägen då jag börjar ramsa, nån som har tips?
Tacksam för svar. Tack på förhand!
//Monika[/b]
Vid varje måltid.
