Jag ger upp...

[ms Sophie]

Varning! Inlägg med risk för trötthet och bitterhet i tonen...

Jag skrev i ett annat inlägg i går om dagssömn att nattsömnen fungerar ok och att vagningen gått bra. Jag skulle aldrig skrivit det.
Nu fungerar ingenting. Tidigare har vagningen fungerat hyfsat i alla fall. Hon har somnat om till slut och inte skrikigt hysteriskt.
Det mål jag velat få bort är det vid 02 (ungefär) så att hon sover 23-05.
I natt var det dags igen... Hon vaknar vid 02, igen! Hur många nätter har vi inte vagnat oss förbi denna tid? Och det handlar inte om att vagna ett par minter så "kommer hon ihåg" och somnar om utan det handlar om allt från 20-80 minuter som sagt var.
I natt vagnade jag 60 minuter och var genomsvettig som efter ett gympass (behöver inte träna musklerna mellan skuldrorna så det är ju skönt ). Denna gång inte bara skrek hon till utan mot slutet var det mer gråt. Jag hade helt enkelt inte ork eller hjärta till att vagna i 2 timmar (!) utan vagnade så hon tystnade och tog sedan upp henne.
Hon hade tidigare på kvällen somnat vid 18.30 och jag tog upp henne vid 21.20 och gav mat ordentligt, hon piggnade till och var vaken och skrattade. Fick mer mat när hon började lessna ur vid 22.10-22.30. Höll på att somna, men när jag la henne i vagnen var hon vaken och glad igen. Hon "kvittrade" på en stund och så fick hon en avslutande matning och lades vid 23.15. Hon låg och knölade ett tag, men somnade själv. För att vakna vid 02 igen!

Jag skulle så gärna vilja att hon sov 6 timmar och senare 8 timmar, 10 timmar och 12 timmar. Men det känns just nu omöjligt. Ska jag vagna hela nätterna?
Jag ger mat i överflöd till henne och trugar och väcker om hon försöker somna vid bröstet, men inte sover hon längre för det.

Något gör jag fel i alla fall för detta fungerar inte för någon av oss. Man ska ju vagna vid första skriket och avsluta när de tystnar... och det ska vara med "häftiga" drag (rycka tillbaka vagnen som att den åker utför ett stup och gärna "bumpa" i höften på vägen tillbaka). Men inte hjälper detta i längden bevisligen. Sömnen har inte blivit bättre, inte för mig i alla fall och jag är mer slut nu än när jag lät henne amma 02 och 05 då jag vaknar av att hon gnyr, tar upp henne och hon mycket effektivt äter sammanlagt 20 minuter ca (trugas ibland oxå) och somnar om.
Nu är det ju maratonpass då jag riktigt väcks och sedan ligger och lyssnar på om hon håller på att vakna igen. Jag är urtrött på morgonen/dagen efter dessa vagningsnätter. Jag orkar inte mer och det känns som ett nederlag, men hon kommer få äta sina mål som hon vill ha och förhoppningsvis kommer hon själv att förlänga nattsömnen.

Jag erkänner också att jag är väldigt avundsjuk. Avundsjuk på alla er som skriver inlägg om att ni haft problem med nattsömnen för era små och sedan provat att vagna och så fungerar allt så toppenbra direkt och enligt mallen.
Varför kan det inte fungera för oss?
Jag tycker ju att vagningen låter som en bra metod, men hur får man den att fungera som sagt var? Hon är ju 7 veckor snart och ska snart kunna sova 8 timmar och inte de 4-5 timmar max som hon presterar på egen hand ibland.

Tacksam för råd och hjälp!
Sophie

[Annrik]

Hej!
Nu är jag ingen expert på att vagna eftersom vi buffade i spjälsäng från start men jag ska försöka hjälpa lite ändå
Det låter som du har fastnat i vagnandet. Du måste backa och ge mer förtroende till barnet att hon kan somna om själv. Du går in och vagnar som besked och sedan ska du ut ur rummet. Du måste lyssna på hennes skrik. Skriker hon upp sig eller ner? Avvakta...När du känner att du inte kan vänta längre går du in och vagnar igen och sedan ut ur rummet.
Det är inte meningen att man ska stå och vagna i timmar..
Läs på och läs på igen, gärna med papper och penna. Det tar ett tag innan man får kläm på allt
Och framförallt fram med attityden Din tjej känner när du vacklar..

Anna

[heltor]

Hej,
jag kämpade också jättelänge med vagning för att få min dotter att sova över nattmålen - du är inte ensam! Höll på i flera veckor och var helt utarbetad. För oss var det vagningstekniken som felade, vi vagnade helt enkelt för länge, minuter istället för sekunder. Kolla t.ex. den här länken för lite råd och funderingar.

http://annawahlgren.com/phpBB2/viewtopi ... highlight=

För alla oss tre, Elin, Jeanette och jag själv, löste det sig med lite envishet och vi njuter sedan många månader av obruten nattsömn och glada barn.

Kämpa på!
Helena

[ms Sophie]

Tack för svaret!

Dock är det lite svårt att gå ut ur rummet då hon sover i vårt sovrum i egen vagga/vagn.
Jag har läst och läst om denna metod och vad jag läst så står det att man ska in och vagna direkt så de inte "skriker upp sig" och kommer in i överlevnadsångesten?!
Och så ska jag lämna henne fast hon skriker?
Jag har bevisligen missuppfattat hela metoden.
Hur gör man?!
Ska jag alltså gå in första gången och vagna tills hon blir tyst och sedan avvakta och se vad som händer eller?

Just nu känns det mest bara hopplöst och att "äsch det gör väl inget om hon vaknar 2 gånger per natt" eftersom det finns ju barn som är värre och vaknar en massa gånger per natt. Vem är jag att klaga när mitt barn hitills varit regelbunden och bara vaknar 02 och 05, om jag inte alldeles förstört det hela nu och hon kommer vakna hela tiden för att hon är förvirrad? *suck*

Och detta dagsovande... då vagnar jag inte, men försöker köra enligt standardmodellen och mat och vakentid går ju ypperligt bra. Men sova. Näe det är överskattat tycker dottern. Har nyss "lekt", bytt, pratat och sedan matat henne. Hon åt 20 minuter och höll flera gånger på att somna vid bröstet. Så lägger jag henne i vaggan och ögonen åker upp direkt! Denna gång har jag inte vaggat henne eller buffat henne utan tänkte låta henne ligga och se vad som händer. Nu ligger hon där och knorrar, pratar, gnäller. Inte alls ett trött barn låter det som....
När sover barn?

Sophie

[ms Sophie]

Till Heltor: Jag skrev mitt förra inlägg innan jag såg ditt inlägg.
Tack för länken, jag ska läsa igenom den och försöka hitta mod
Hoppet finns ju, det borde/ska gå!
Jag får flytta in i annat rum med dottern ett tag om inte annat för att inte väcka maken så att hon får "skrika" lite mer och jag vagna lite mindre.
Som det är nu fungerar det bevisligen inte alls.

Tack!
Sophie

[annawahlgren]

Men snälla ms Sophie, du är ju inte alls med på det här Du tror att saker ska vara si eller så, men det ska de ju inte alls. Allt ska vara precis som du känner och vet och tror, allt enligt din egen inre övertygelses röst.

Om och när du tycker att du behöver genomföra Sova hela natten-kuren för att din lilla älskling ska få sova längre och mer sammanhängande, då kan vi ta hand om det problemet DÅ

Inte nu, för det vill du inte 8-[

[Mindy]

ms Sophie, sover hon på mage?

[ms Sophie]

Till annawahlgren:
Jag förstår inte riktigt det du menar att jag inte alls är med på detta?! Efter att ha läst barnaboken om och om och om igen just när det gäller småbarn och sett syrrans dotter som käkat gott hela tiden och sovit gott hela nätterna så har jag sett och känt att detta är något som verkligen är bra! Att jag missförstått vagningen och vagnat hela tiden i stället för att avvakta och se vad som händer med skriket är det att inte vara redo för detta? Jag förstår inte riktigt vad du menar. Mitt inlägg var trött och bittert, jag vet. Men då kände jag bara "hjälp, jag gör fel, något gör jag fel för jag kan inte hjälpa mitt barn, det ska ju fungera men inte för mig", jag ville ha hjälp, reaktioner och det har jag fått! Jag har fått frågetecken uträtade och känner mig starkare och säkrare och har förstått detaljer, som jag missat, bättre (exempelvis det där med vagningen). Jag känner mig lugnare och mer beredd eftersom jag fått en annan förståelse för det hela.
I dag har dottern somnat i vagnen när vi varit ute och sovit 2.5 timme! Jag lär mig av henne sakta men säkert hur vi ska lösa detta

Till Mindy: Det är olika faktiskt hur hon sover. Mer och mer på mage, men hon gillar att sova på rygg eller sidan också.

[Mindy]

Jag ska ju inte svara för Anna men det ÄR väldigt väldigt viktigt att vara påläst ut till fingerspetsarna för att lyckas. Sen är hela kuren en process med fram- och baksteg. Ingen räls per automatik, även om det går lättare för en del än för andra.
Om du nu bara läser på riktigt ordentligt och tar dig i kragen och tänker att du MINSANN fixar det här lika bra som någon annan, din dotter kommer INTE att göra det åt dig, så fixar det här sig!

Ingenting är omöjligt eller hopplöst. Tänk inte ens tanken
Hon är sju veckor om jag inte missminner mig, coola ned och bilda dig en uppfattning om vilken dygnsrytm din dotter har och gör sedan ett schema utifrån det när du har "data" så att du känner dig säker.

Inför, om ni inte redan har gjort det, en fast rutin som blir en association till nattsömnen - BAD

Som exempel; om du lägger henne vid 20.00 efter bad och nattslurk så skulle jag ge henne mat vid 23-tiden. Sovandes och för att DU bestämt att nu ska det bli en liten nattfösare. Ta upp henne och mata på med mörkt och tyst i rummet. Lägg sedan ned och vagna till ro vid behov. På det här viset kommer du enklast över 2-målet. Kanske hon kan sova fram till fyratiden första gångerna (och sedan äta vid 7...?)? Och sedan förlänger du efterhand.

Varför jag frågade dig om magläget är för att du på flera ställen skriver att hon kvicknar till när du lägger henne, samt att "sömn är överskattat". Känner igen det från bekanta som lägger sina barn på rygg... något som AW faktiskt ordinerar att ta till när de håller på att somna vid bröstet. Underskatta inte maglägets betydelse (med LARM)

Skärpning nu! På med attityden så ordnar det här sig!

[annawahlgren]

Tack, Mindy

Kära ms Sophie, din rubrik "Jag ger upp", ditt vagnande i 60 min till träningsvärk, samt detta att du tog upp henne, "räddade" henne i stället för att lugna henne där hon låg, var vad som fick mig att ra slutsatsen att du inte alls var med på det här. Att man ser andra lyckas och barn som sover gott och äter bra och gläds åt det är ju underbart men det betyder inte nödvändigtvis att man är så tveklöst motiverad när det kommer till ens eget lilla barn som man bara kan bli om man verkligen är personligen övertygad själv om vad det är man vill genomföra och hur det ska gå till.

Nu sätter man ju inte in en regelrätt SHN-kur på så små barn, som ju inte direkt hunnit dra på sig så svåra sömnproblem som den är till för att lösa, utan man genomför Standardmodellen först och främst. Du har den väldigt nogsamt beskriven i Barnaboken 2004 och även här finns en hel del att läsa. I Sova hela natten (boken) finns en dvd där jag visar effektiv vagning och den ägnar man sig aldrig åt mer än två minuter högst i stöten. ;an kanske får springa fram och tillbaka många gånger innan barnet sover vidare men man GÅR varje gång och regeln är att man INTE vagnar längre än man vagnar, om du förstår.

Det vore väldigt bra om du läste och tog till dig den boken bara för att förstå t ex en sådan enkel sak som att om du tar upp barnet "utanför" schemat och mot vad du tänkt, "räddar" du henne från farliga sängen och får svårt att lägga ner henne igen, till slut. Du överför också din oro, dvs släpper in vargen till henne, när du så att säga handlar mot bättre vetande eller emot din innersta övertygelse. Resultatet är obevekligen förvirring för henne och oro är den största skurken i all barnavård. Ytterst är överlevnadsgarantens oro och osäkerhet livshotande för ett litet barn som vet att hon är totalt oförmögen att överleva på egen hand.

Ett annat exempel på vad jag menar: vill du främja den goda sömnen ska du konsekvent lägga henne att sova på mage därför att du är övertygad om att hon sover bäst, längst och lugnast så. Inte för att hon "gillar" det ena eller det andra. Du ska vara tydlig och dina handlingar, dina besked i handling, enkla och tveklösa. Hon gör som du lär henne och din uppgift är att bevaka hennes intressen, i alla avseenden.

Viktigast är fortfarande att lilla magen är full. Men som sagt, om allt detta finns ju väldigt, väldigt tydligt att läsa både i Barnaboken, här i mina introduktioner och i Sova hela natten.

[ms Sophie]

Jag måste säga till mitt försvar att jag trodde jag var påläst, jag har läst barnaboken om och om igen och vikt öron på sidor och jämfört och läst osv. Men ändå missförstod jag teknikerna! Detta forum och svar jag fått här har hjälpt mig att få en annan insikt och inställning! Tack för det!

Mindy: Jag har nu bara kört standardmodellen och inte vagnat alls på nätterna för att få till struktur på dagar och kvällar och i slutändan lösa nattsömnen! Jag har "lugnat" mig och tar det med ro. Jag kan lyssna på min dotters frågor utan att bli oroad och vilja "rädda" henne för att "det går ju inte, hon vill inte". Det där med att ta upp henne sovandes för att ge en nattfösare fungerar si så där. Antingen är hon helt däckad och oavsett vad jag gör går det inte att få henne att ta bröstet och suga. Eller så får jag henne att äta, men hon vaknar ändå vid 02-tiden och vill ha mat. Men jag försöker ändå för mat är ju det grundläggande för en bebis så det känns inte som att det är "onödigt" även om hon vaknar på natten ändå.
Tack för råd och tips!!!

annawahlgren: Jag kände mig hemskt misslyckad och "bitter" när jag skrev inlägget. Jag hade läst barnaboken, jag hade gjort rätt (trodde jag då) och ändå fungerade inget kändes det som. Tålamod har inte varit min starka sida, men jag jobbar på det
Jag har nu läst på här på forumet och fått mer klarhet i vagnandet exempelvis, den hade jag inte förstått riktigt utifrån barnaboken, men nu förstår jag bättre och gör (förhoppningsvis) rätt.
Sömnen är fortfarande knepig på eftermiddagar/kvällar, men jag tror att det är en växtperiod hon är i och att maten inte hängt med så hon är hungrig helt enkelt. Sovperioden vid 14.30(15)-17 och 18.30(19)-21 sover hon väldigt dåligt. Hon kan somna i början och sova max 30 minuter och börjar sedan fråga och fråga och fråga. Det blir faktiskt vagnande i bland över en timme (men med tekniken du beskrev om att inte-vagnandet är längre och att jag lyssnar på frågorna om de klingar av eller ökar) och jag erkänner att jag har kortat ner sovtiderna ibland för att det inte gått att få henne att somna. Men det har inte varit på en gång utan närmare mål-tiden och jag har gjort samma rutiner som vanligt när jag tar upp henne. Dock har hon ätit väldigt länge och mycket då så det känns som att brösten inte hänger med riktigt i produktionen och det gör att hon inte blir fullt så mätt som jag tror vid tidigare måltider även om hon äter länge och mycket (som jag trott i alla fall) och därför vaknar och inte kan somna om, för på förmiddagar är det inga problem att få henne att sova eller somna om. Mat har jag från dag ett försökt ge i överflöd och lite till! Där har jag aldrig "backat" och försökt "trösta" eller så, mat, mat, mat har hon alltid fått!

Jag ska bli bättre på att lägga henne på mage också. Eftersom jag inte har några barn sedan tidigare och inget att jämföra med så har det blivit "enklast" och "rätt" att se vad Tintin gillar rent krasst. Och därför har det blivit mycket att hon ligger på sida!

Tack för råd och tips än en gång!

[ms Sophie]

Jag ger inte längre upp, skulle jag nog byta rubrik till!
När jag skrev inlägget var jag trött och uppgiven, men det är jag inte längre.
Jag har insett att det är tålamod som gäller (jag har inte gott om den varan, men arbetar på det ) och att se i ett större perspektiv!
Vad gör väl det om inte standardmodellen sitter som en smäck hela dagen, det är bara att ta nya tag och fortsätta nästa dag!

Jag har inte infört någon vagning eller buffning på natten utan håller mig till standardmodellen på dagarna. Försöker komma underfund med hennes egna "schema" och anpassa standardmodellen utifrån det. Fortfarande krånglar eftermiddags- och kvällssovstunderna och hon sover inte 2-2.5 timme utan hjälp av vagning. Frågorna brukar komma efter 30-60 minuter. Men då jag tidigare vagnade, vagnade, vagnade hela tiden eller "gav upp" för att "det här går ju inte" står jag nu i stället och vagnar, går där ifrån och kommer tillbaka om hon skriker upp sig. Inte-vagnandet pågår således i längre perioder än vagnandet! Det fungerar oftast, och om hon inte somnar får hon i alla fall ligga i vagnen tills sovstunden är över.

Sömnen på nätterna varierar, men sammanlagt blir sovstunderna längre. Hon har som mest sovit 7 timmar och som minst 3.5 timme. Natten till i dag blev det strax över 6 timmar, så det går framåt!

Standardmodellen fungerar bra, det har gett oss båda struktur på dagarna så att det inte blir "hipp som happ" utan att det finns "mål och mening" med vardagen. Det svåra tycker jag är att planera in det så det passar med hennes "inre" schema och även så mycket sömn hon behöver osv.

Nu är det dags att avsluta inlägget, det är promenaddags enligt schemat nu (eftersom jag inte bara har dåligt tålamod utan är lat också så är det bra med "promenadtider" på schemat).

Tack för allt tips och råd!
Sophie

[Mindy]

Härlig rapport!
Helt rätt tänkt, ibland måste man påminna sig om att de små faktiskt aldrig har varit med i världen förut. Det tar ett (lååångt) tag att begripa den!

PS. Det där med tålamod kommer du att tvingas utveckla! Jag har inte heller mycket av den varan men en av sakerna som verkligen blev en överraskning för mig som mamma var hur EXTREMT kort tålamod de små älsklingarna har. Det gäller att vara snabb, listig och konscis!