Olle
eller Betty
. Nej kära Wifsta nu har du allt fått fnatt. Elles Olle heter ju Olle, upptaget alltså och så har ju en valp, som inte bor här visserligen men ändå, äran att bära namnet Betty. Nej, nu får du nog gnugga geniknölarna lite till....
Här går dag efter dag i ett tämligen långsamt tempo. Jag jobbar fortfarande men det börjar bli trögt och det är foglossningarna som spökar. Begriper inte hur man kan ha så gräsligt ont. Tack vare ett suveränt bälte som jag fått låna av Ewa så håller jag ihop men mycket mer är det inte. Får se hur länge jag kan fortsätta jobba. Det är ju trots allt kul att träffa sina arbetskamrater, djur med djurägare och hålla kurser. Ja mina hundkurser håller jag på med fram till och med 10 maj så lite kommer jag jobba även framöver.
En av mina kursare undrade om jag möjligtvis glömt bort att jag är gravid?
Hon hade nämligen räknat ut att bebisen borde anlända i början av maj om den kommer ha lika brått som sina storebröder. Tja, sa jag chansen är ju relativt liten att jag föder just på en söndag när vi har kurs så det blir nog inget problem.
Vi lär ju få se hur det blir med det.
Förutom foglossningarna mår jag prima, som vanligt.
Sigge är en dröm att ha att göra med. Vi går på simmis och han är den enda i sin grupp som själv klär av sig, med pyttelite hjälp från mig, och sätter in sina kläder i skåpet. Sen hjälper han mig av med kläderna och baxar in dem i skåpet också. Han är en pärla. Emil pratar ofta med magen, han ropar: Bebisen kom ut nu!! Så visst längtar han nog lite, han har ju varit med förr så att säga. Lite bekymrad verkar han vara över att det är så mörkt inne i min magen men det löser han galant genom att lysa med en ficklampa i min navel.
Vips så får bebisen lite ljus. Smart va?
Jag borde vara i v. 28-29 nu så det är ju inte såååå långt kvar. Vi har ju redan klarat av många av de kritiska stegen som v 12, sen ska man passera v. 25 och så v. 29, klarar man sig fram till v 30 är det ju toppen och allt däröver är ju en bonus. Misstänker att jag jobbat för många år på neonatalavdelning, det är nog därför jag delar upp hela graviditeten i delmål. Fast det är ju inte så att jag går runt och oroar mig, det är mer ett konstaterande att japp vi har nått ännu ett mål.
Nu tänker jag tillbringa kvällen i soffan och inte röra mig mer än absolut nödvändigt.
Kram Susan
Emil himlade med ögonen och sa:- Men mamma, det är ju en eeeeevighet. 