Engla och dagis!

[*frieda*]

Japp då gör vi det officiellt Nu har Engla gått på dagis i en vecka (15-timmarsbarn) och det går strålande Inte en uns "separationsångest", ingen förvirring, ingen uppfattning om att lämnas utanför flocken. Det här tar hon sig an som vilket annat jobb som helst. På dagis, eller "fökolan" som Engla säger, ägnar man sig framför allt åt att måla (= "jita klita"), läsa böcker (= "säsa boken") och åka rutchkana (="oka kana"). Hon vinkar glatt hejdå och blir lika glad när jag kommer och hämtar. Lika enkelt och självklart var det för Benjamin, en gång i tiden.

Fröknarna gör stora ögon Nog trodde de att det skulle bli lite ledset i alla fall. Komplimangerna haglar och mamman myser O:) 8)

Litet axplock från "komplimanglistan":

"Hon verkar vara väldigt självständig!"
"Det märks att hon är trygg i sig själv."
"Hon är mogen för sin ålder."
"Vad duktig hon är på att prata!"

O:) 8) \:D/

Så vad är det som gör att mina ungar är så självständiga och trygga i sig själva Att det skulle vara ett allt i genom genetiskt fenomen kan man, åtminstone delvis, utesluta. Barnen har varsin pappa och är tämligen olika varandra i tempramentet. Benjamin är introvert, fåordig (men oblyg), intellektuell, lugn och duktig på att underhålla sig själv. Engla är extravert, pratar hela tiden, rörlig och dålig på att underhålla sig själv (blir lätt och fort uttråkad). Dag och Natt kan man tycka

Jag är övertygad om att "Barnaboken" har en stor förtjänst i detta. Boken har, sträcklästs och tummats åtskilliga gånger, kanske framför allt när Benjamin var liten. En upplaga från 1983, min mammas. Mitt ledord har alltid varit den sociala delaktigheten.

I den här tråden kommer jag att bolla tankar och idéer, klargöra för eventuella hinder på vägen och hitta lösningar tillsammans med er.

Häng med

Kram *f*

[Gäst]

Vad kul! Jag hänger med! Det är nämligen Sofia och hennes start hos dagmamma du beskriver här! Fem timmar varje dag och fröken smälter i högar och pölar lite här och var... O:)

[ElinN]

Härligt att höra att förskolestarten går så bra!

Jag följer gärna med på er resa och slänger in mina egna funderingar och tankar om det går bra!?

Har själv dagis-tankar i huvudet hela tiden och vrider och vänder på saker och ting. Och hänger man här på forumet en del, där de allra flesta är hemma till 3 år med sina små, så blir det naturligt att ens egna värderingar måste luftas och kanske omprövas!? Jag brukar vara ganska stark i mina övertygelser, men när man hör hur otroligt negativa så många (som i övrigt delar mina värderingar gällande barn och barnvård) är, så blir jag ändå osäker. Har jag fel frågar jag mig?

Min stora tjej började på förskolan ganska tidigt, med samma respons som din Engla får. Hon var aldrig ledsen, tyckte förskolan var toppen och bubblade av berättelser när vi kom hem! Då fanns det inga alternativ till förskola för oss, vi hade inte mer pengar, kunde inte bo billigare, kunde inte jobba hemma osv, men jag såg inte heller några problem med att hon skulle börja redan innan 2 års ålder. Ingen ångest alls. Och det gick ju superbra! Dagarna blev lagom långa, då jag och hennes pappa gick omlott, jag började suuuuuupertidigt på jobbet och han sent. Han lämnade sent på förskolan, jag hämtade tidigt.

Nu däremot har jag, som förut aldrig ifrågasatt vårt handlande, börjat fundera om jag gör barnen orätt genom detta!?? Jag är själv dagisbarn och älskade dagis och innerst inne tycker jag ju att förskolan är jättebra. Om man väljer med omsorg så man vet vad man får! Av egoistiska själ skulle jag vilja vara hemma med båda barnen länge! För jag njuter verkligen av den här tiden. Men det finns en verklighet där många faktorer spelar in och min lilla flicka kommer troligen också att börja förskolan före 2 års ålder. Skillnaden är att jag nu inte är lika säker på att det är rätt och bra, därför känns det oerhört skönt med denna tråd där man kan följa med och dela er resa som förberedelse för vår egen.

Jag hänger gärna med här!

[Johanna w.]

Vad kul att läsa Min Karsima börjar nu den 10:de. Jag är HELT övertygad om att det inte kommer vara några som helst problem för henne, det är värre med mig

Jag personligen skulle egentligen inte vilja ha henne på förskola förrens de båda kan börja tillsammans. Men Karisma vill! Hon tjatar om ö-f var eviga dag och springer till dagis grindarna i parken och ropar- Öppna dörren, Tikki komma in ( Tikki är hennes smeknamn) Emma80 kan intyga 8)

Då känner jag mig taskig som har henne hemma med mig hela dagarna, visst går vi ut, men hon vill leka med alla barnen och ju fler desto bättre. Och tyvärr är det så att det inte finns allt för många barn att leka med- I princip alla går ju på F.K.
Först fick vi plats på en privat Montessori som ligger precis vid parken. Men det kändes inge bra när vi var där på besök, så i sista stund sa jag upp platsen och ringde till en F.K min lillasyster har gått på och som enligt min mamma ( som dels har jobbat inom barnomsorgen massor med år och numera är bla lärare på lärarhögskolan, jag vet att det inte heter det längre men du förstår vad jag menar) iaf så enligt henne så är detta en av stockholms bästa F.K och avdelningen Karisma ska gå på är Spansk talande.
Det krävs en del från oss som bilkörning fram och tillbaka varje dag, men hellre något som känns 100 eller så gått som i alla fall.

Kul att någon mer än jag är i samma sits

Kram!

[*frieda*]

Godmorgon på er, eller God Förmiddag kanske

Vad kul att se några medpassagerare

Päivi: Jadu det är inte klokt vilka präktiga ungar vi har. Svårt att undkomma mallgrode-tendenserna

Har själv dagis-tankar i huvudet hela tiden och vrider och vänder på saker och ting. Och hänger man här på forumet en del, där de allra flesta är hemma till 3 år med sina små, så blir det naturligt att ens egna värderingar måste luftas och kanske omprövas!? Jag brukar vara ganska stark i mina övertygelser, men när man hör hur otroligt negativa så många (som i övrigt delar mina värderingar gällande barn och barnvård) är, så blir jag ändå osäker. Har jag fel frågar jag mig?

Rent krasst tror jag att var familj måste hitta sin egen lösning. Där största möjliga hänsyn tas till alla familjemedlemmar. Jag tror att det är viktigt att man är klar över att man inte begår våld mot någon annan samtidigt som man måste få gott om utrymme själv. Då är det bra att det finns ventilations-utrymmen, som det här forumet

Att begå våld mot den man älskar kan vara att man exempelvis lämnar ett barn på dagis som tydligt signalerar att det känner sig "förvisat", som gråter vid hämtning och lämning, som drastiskt förändrar sömn och mat vanor till det sämre etc. När barnet uppvisar tecken på förvirring och illamående då anser jag att det är dags att fundera på allvar över om man inte kan ordna "barnomsorgen" på annat sätt.

Jag tror faktiskt inte att du behöver känna dåligt samvete så länge allt är frid och fröjd

Då känner jag mig taskig som har henne hemma med mig hela dagarna, visst går vi ut, men hon vill leka med alla barnen och ju fler desto bättre. Och tyvärr är det så att det inte finns allt för många barn att leka med- I princip alla går ju på F.K.

Jag känner igen mig här. Fast jag har aldrig tänkt ordet "taskig" utan jag har tänkt ordet "otillräcklig" - oförmögen att tillfredställa Englas behov. Otillräckligheten har naturligtvis förvärrats i och med att jag är gravid och därmed är tröttare och har en sämre fysik. Sen när bebisen väl kommer blir det naturligt så att fokus kommer att ligga på lill-bebben och Engla blir prio två. Engla nöjer sig inte med att placeras framför en barnfilm med en skål skivat äpple någon längre stund. Otåligheten och utforskarlusten rycker i henne

Så till dagens dilemma

Eller gårdagens Igår var första dagen som Engla skulle sova middag på dagis. Det gick - tvärtemot mammans goda övertygelse - inte alls Vaffö då då Engla hade ätit en hyfsat lunch innan middagsluren som på dagis förläggs i barnets egen barnvagn utomhus. Perfekt :thumbsup: PRECIS så vi gör hemma. Engla lades i vagnen, nöjd och belåten. Fröken går in för att efter ca 20 min märka att Engla ligger och illvrålar, förbannad i vagnen. Fröken går ut och "vyshar" lite, naturligtvis utan större framgång. "Vyshar" är ju inget vi sysslar med hemma om man säger så Fröken får kalla fötter och tar upp Engla. Fröken bestämmer sig för att Engla inte ska sova någon middag Så när jag kommer och hämtar är ungen tämligen matt men ganska nöjd ändå. Naturligtvis tvärslocknade hon i vagnen på hemvägen... Det var bara det att kl var 13.30... i senaste laget för middagslur

Under kvällen analyserar jag problemet och kommer underfund med följande:

A, Jag har inte berättat om "ramsan" för fröken.
B, Engla går normalt sett inte och sover vid 11.30 utan vid 12.30 - alltså en timme senare
C, Kan vara att hon är ett "vanedjur" också. Det var inte vår rosenbuske hon stirrade på när hon skulle sova, det var "grannvagnens" suflett...

[Nemita]

Hej *frieda* och övriga!

Jag har en kille som just fyllt två år och som började på dagis i november. Just nu har jag lite fullt upp och hinner inte skriva så mycket, men tänkte bara säga att han inte alls sov första veckan som han "skulle" (dvs var där över sovtiden). Vi har faktiskt inte funderat så mycket över det, utan bara tänkt att han måste få vänja sig med att det är andra rutiner och människor. Efter några dagar började han somna, men först efter en timme ungefär. Sen ett par dagar senare redan efter en halvtimme osv. Nu sover han som en stock sin 1,5 timme i princip varje dag, precis som hemma.

Vi har gett en 20-45-minuters på eftermiddagen de dagar han inte sovit på dagis och lagt en halvtimme tidigare på kvällen om det har behövts. Eftersom han är en säker sovare sen över ett år har det inte påverkat honom nämnvärt. Ingen försämrad nattsömn (trots att fröknarna påpekade att det kunde bli oroligare sömn just i början) och lika glad och pigg som vanligt i övrigt.

Jag tror man måste komma ihåg att våra ungar har en ganska bra sömnbuffert i bagaget och då behöver lite sömntrassel under inkörningsperioden inte påverka livet i övrigt nämnvärt. Hoppas det går bra framöver!

Ewa

[Nemita]

Oj. Glömde: vi har valt att ha samma tider hemma som på dagis när det gäller mat och sömn. Har man små skalman-ungar så har man.

[ElinN]

Under kvällen analyserar jag problemet och kommer underfund med följande:

A, Jag har inte berättat om "ramsan" för fröken.
B, Engla går normalt sett inte och sover vid 11.30 utan vid 12.30 - alltså en timme senare
C, Kan vara att hon är ett "vanedjur" också. Det var inte vår rosenbuske hon stirrade på när hon skulle sova, det var "grannvagnens" suflett...

Min dotter hade samma problem när hon började på fsk. Tyvärr sov dom inne... Och dom sover väldigt tidigt... Det tog alltid lång tid för henne att somna.

Jag tror att alla 3 (A-B) kan spela in! A finns det ju en mycket enkel lösning på! Vanedjur är hon alldeles säkert och det kan nog krävas några dagar innan det sitter (3 dagar + uppföljningsvecka du vet ). Det är nog en bra idé att fasa över till förskolans tider för mat och sömn, och då eventuellt tidigarelägga morgonen om hon fortfarande har svårt att somna efter nån vecka.

Men det var första dagen... Berätta för fsk om era rutiner och ge det lite tid!

[ilindstrom]

Jag smyger in lite tyst och vill bara säga att jag tror den här tråden är viktig. Det finns fler här på forumet som knappt vågar skriva att deras barn går på dagis fast barnet inte är två år fyllda.

Så jag är glad att ni har skapat en samlingpslats för dessa föräldrar.

Smyger ut

kram
Ida

[Susanne*]

Helt rätt Ida. Och bra alla.

Lille raringen här började hos dagmamma i augusti när han då var 1.5 år. Han har det hur bra som helst, men jag hade ändå önskat att vi kunde (vårt egna val dock absolut) vara hemma tillsammans. Tiden går så rasande fort och jag vill egentligen inte förlora en minut. Fast jag behöver få ihop det med annat också.

Så, honom tycker jag inte synd om. Jag tycker synd om mig och pappan. Jag är dock väldigt nöjd med den lugna miljön och uppmärksamheten som dagmamman kan ge honom. Jag lämnar ju stortjejen på dagis varje dag, hon började där i höstas, och det är helt klart ett annat tempo och en annan värld.

Det svåra är att se på barn hur de har det, tycker jag. Att de rusar in och är glada är ingen garanti för att de egentligen har det så bra. Det känns dock väldigt mycket bättre för oss. Barn som aldrig reagerar på någon lämning kan istället ha problem med anknytning och inte säga sin åsikt.

Så det gäller att se hela bilden och jag tror det är viktigt att man själv gör sig till en del av den verkligheten som de då har. Och det absolut mest viktiga är att man gör sina egna val och att man gör det med öppna ögon och inte lurar sig själv.

Kram alla

[*frieda*]

Lägesrapport:

Magsjuk Engla. Återkommer i morgon.

Tack alla Fortsätt gärna att pladdra

[ElinN]

Krya på sig!

[Lovis]

Jag är glad för denna tråden, ni har kanske sett mina funderingar i andra trådar där jag förtvivlat letat alternativ för att vara hemma längre. Nu ska våra barn i alla fall börja dagis till hösten (då 4 och 2 år) och det är bra att kunna ventilera och fråga lite "likasinnade" Barnaboksföräldrar.
Jag har en fråga nämligen;
Vi hade tänkt gå omlott så att min man lämnar sent och jag hämtar tidigt för att det inte ska bli långa dagar. Nu har jag fått höra att när barnen väl är på dagis så har de inte riktigt koll på tiden så det är bättre att ha dem lite längre där 4 dagar och istället vara hemma helt en dag i veckan.
Vad tycker ni?

/malin

[ElinN]

lovis: svårt att råda tycker jag! Det beror nog lite på barnen också.

Min stora tjej (blir 4 i år) går på dagis ca 3 dagar i veckan nu. Jag hämtar henne gärna tidigt (är föräldraledig), men hon är en medveten tjej och har full koll på om jag kommer "för" tidigt. Hon älskar förskolan och kompisarna och vill väldigt gärna vara med på mellis kl 14, och helst stanna ett tag till! Hon älskar dagarna då vi är hemma alla tjejerna också, och då längtar hon inte till dagis. Så för henne passar det bättre att ha några lediga dagar och några dagisdagar. Lite mindre barn blir dock för trötta av längre dagar på förskolan upplever jag. Jag vet inte riktigt vilka tider ni har tänkt er, men i början är nog korta dagar bäst. Personalen på vår fsk rekommenderade korta dagar hela veckan ist för att vara ledig en hel dag per vecka. I början är det bättre för dom små enligt vår personal.

Har ni hittat en bra förskola? Jag är så glad att vi har så underbara människor och ett tankesätt som överensstämmer med vårt, på vår förskola. Lycka till.

[LindaVega]

Våra barn (2 och snart 4 år) går på dagis mån-tors 9-15. För oss har det varit viktigt med minst en dag hemma förutom helgen. Till hösten ska jag gå ned i arbetstid också och då kommer de gå må-ons varannan vecka och må-tors varannan vecka (jag är hemma på fredagar och min sambo varannan torsdag)

Vi går omlott (en lämnar och den andre hämtar), vilket har varit en förutsättning för relativt korta dagar på dagis. Det som är lite trist är att familjen sällan är tillsammans allihop på vardagarna. Den som lämnar kommer ofta hem runt 18.00, och då är det i princip läggdags.

Eftersom barnen är hemma på fredagar blir helgen ofta rätt lugn. Det märks att de "landar" hemma på fredag, ju längre det går på dagen, desto mer anpassar de sig till det mer lugna tempot hemma.

Vi har medvetet valt att inte göra några aktiviteter ALLS på helgerna. Ja kanske åka till farmor och farfar då, eller handla. Men inte som många av våra bekanta som åker på barnjympa, går på stan och gudvetallt så fort de är lediga. Tycker det märks på barnen att de behöver lugn och ro och bara få "vara".

Linda