Lani blir 7 månader nästa vecka. Hon är världens snällaste, gosigaste och raraste lilla bebisflicka. Nyligen hade hon på samma gång öroninflammation, falsk krupp, förkylning och tandsprickning utan att tappa humöret.
Hennes systrar älskar henne innerligt men utan att det blir påträngande. Jag aldrig sett minsta tendens till svartsjuka från de äldre syskonen. Är så tacksam och förundrad över detta faktum så jag ringer minst två ggr/dag och meddelar min mor...
Lani och jag är väldigt lika till utseendet. Nästan som att se sig själv i en spegel. Fast Lani har mindre rynkor och inte så mycket hår.
Precis som Lussi verkar Lani hoppa över ålning och vill istället, upp, upp. Hon är precis på gränsen till att krypa ordentligt men har inte riktigt fått ordning på hur händerna skall förflyttas.
chokladkaninen: Tack
/LO:
blivandemamma skrev:Mäh, vad händer här då?
Var det så att jag hörde det knystas om en internetslös? ELLER?! 8)
Annars får hon ju stampa in och skriva nåt, för Guds skull! Jag behöver lite kloka tankar!
Klokt
Inga dåliga krav men ok då
Här kommer två visdomar med grunden i SHN och BB (som så mycket annat) men man måste ju göra kunskapen till sin egen också. Sen kan man precis som jag sprida sin förträfflighet O:)
1. ”Sömntrassel grundar sig ofta någon annanstans än där det yttrar sig”
Ex: om det strular i vargtimman är det lätt att man försöker åtgärda just vargtimman. Lätt att fokusera på mörkläggning, temperatur, ramsa eller ej, lite buff kanske och är inte bebisen alldeles ifrån sig av hunger tro? Även en luttrad trebarnsmor går lätt vilse då klockan är 05 och det är långt till morgonen.
Titta på övriga dygnet istället. Antal sömntimmar, matintag, bus och skoj, attityd av guds nåde större delen av dygnet? Lite finjusteringar så brukar stöket gå över. Utan buff, promise.
2. ”Fysiskt ingripande är nästan alltid värt omaket”
Där sitter du bekvämt tillrätta i soffan. Kudde i svanken, bebisen med bra tag om flaskan och kräktrasor, fjärrkontroll och mobil till hands. Då ser du hur ett äldre syskon börjar göra något olämpligt som att peta med vasst föremål på fina tavlan eller klättra upp på vingligt bord. Du säger till. Och igen. Och igen. Lite argare och surare för var gång. Och bit för bit stänger du barnets öppna kommunikationsdörr och istället utvecklar barnet den där selektiva hörseln som du i slutändan skulle offra fina tavlan för att få bukt med.
Nöj dig med En eller max två tillsägelser. Sen lägger du ifrån dig bebisen, makar dig iväg och med din fysiska kropp och utan ett ord ser du till att barnet genomför det du sagt till om. Om nödvändigt nöjer du dig med ett kort ”tack” eller ”bra” efteråt för att sen återvända till soffan och bebisen. Du vinner på det i längden eftersom du visar att mamma/pappa står för sitt ord.
Kram från Nancy
"
Jag läste precis i din profil och noterade ett nytt litet L!