)Diskussionen gick vidare vad de skulle göra, för lillebror ville också jobba på mammas jobb. Min man flikade in "då är ni ju jättestora killar, kanske ni har blivit pappor själva?".
Nähä?
sa sonen. 
Ja, man vet aldrig sa vi och sedan blev det tal om andra saker. På måndagen när vi satt i bilen på väg in till dagis säger Simon;
"Mamma.....tror du att vi kan bo kvar allihopa när jag och Viktor blir pappor?"
Så mycket som liten ska fundera på. Det var grymt svårt att hålla sig allvarlig, för det var ju verkligen en allvarligt ställd fråga. Så svaret fick bli något i stil med "ja nu har vi ju fler rum så vi ryms ju om ni fortfarande skulle vilja bo kvar hemma".
