Dela och låna ut leksaker

[Nemi]

Våran lille kille är inte så liten länger utan har hunnit fylla 21 månader. Häromdagen träffade vi en liten tjej som han känner och som är i samma ålder och de 'lekte' faktiskt med varandra. Följde efter varandra, räckte varandra leksaker, lekte vid gungorna och skrattade ihop. Underbart att se!

Men en sak förstår inte vår son än: att vänta på sin tur och att inte bara rycka en leksak från andra barn. Jag vet att det är förtidigt för att de sak förstå detta ännu, men hur hanterar man situationen när två barn vill ha samma leksak? Eller när min son vill ha en sak som det andra barnet redan leker med?

Jag har försökt med att säga 'Du kan låna den sedan' och erbjuda en annan sak (helst likvärdig). Ska man försöka avleda i alla lägen för att undvika gråt och sammanbrott? Hur gör man när de t ex ska åka rutschkana och vill tränga sig, eller om ett annat barn vill tränga sig före vår son?

Om det har nån betydelse kan sonen prata ganska bra och säger meningar med upp till 4 ord i. Långa förklaringar lyssnar han inte på dock.

[tallo]

Hej! Jag undrar samma saker! Vi hade barnkalas igår och då var Biancas kusiner här, Tindra 3 år sista sept och Tiara 14 månader.
Nu var det mest "bråk" om saker mellan Bianca och Tindra, de skulle ju ha samma saker nästan hela tiden!

Tindra behövde en ny blöja och de lånade Biancas skötbord, det tyckte inte Bianca om ALLS.
Då försökte jag "förklara" för Bianca att Tindra brukar låna ut sitt skötbord till Bianca när vi är och hälsar på hos dem.
Känns som att hon inte riktigt förstod (ska hon ju inte heller helt o hållet)
vad jag menade och det är hon nog för liten för antar jag

Så jag undrar också och väntar på kloka råd

[annawahlgren]

Prata inte så mycket Detta evinnerliga pratande, förklarande och förmanande uträttar inte mycket (=betyder inte mycket) får så små barn. Det kan man syssla med när folk kommer upp i sjuårsåldern Det som gäller är handling.

Ta bara Saken med ett enkelt OJ DÅ. Följt av "Borta!" och så får de båda älsklingarna varsin muta, en glass eller ett trevligt kex eller varsin töntig liten pryl. De glömmer hela saken (Saken) på ingen tid. Om man inte själv gör en stor sak (Sak) av det.

Allt detta prat, alla dessa ord, är för små barn trevligt och viktigt och någonting de försöke3r lära sig. Människan är ett kommunicerande djur. MEN att de lär sig ord och prat och meningar är inte mycket konstigare än att de lär sig äta eller fiska eller ta på sig skorna. För dem. Allt vi vuxna läser in, som hänsyn, känslor, empati och blablabla, finns inte i deras värld.

och slka inte behöva finnas

[tallo]

Hej igen! När någon lånar skötbordet då

[annawahlgren]

Milde herre Lånar skötbordet Lånar huset Lånar köksbordet

Har du lärt barnet att hon har ensamrätt på möblemanget

Skärpning nu Hus och möbler (och skötbord) är praktiska inrättningar som används av alla. Inga personliga ägodelar

[Nemi]

Förklaringar har jag av egen erfarenhet sett att det inte funkar. Men då får jag försöka ge barnen varsin egen grej att leka med ifall de blir ledsna.

Men jag vet inte hur jag ska göra när de tränger sig före vid rutschkanan el dyl. När kan man försöka lära dom att vänta på sin tur? Jag tycker att det speciellt är lite jobbigt att hantera detta när man är i en allmän lekpark. Vad säger man till/gör med andras barn? Jag kan ju inte stillatigandes se på när andra barn tränger sig och knuffar undan min lilla knodd!!!

Tack för tipsen!

[Sagomamma]

Angående att tränga sig i kön och så, så har vi varit tvungna att jobba en hel del på det nu i sommar då vi lekt väldigt mycket med Sagas kusiner som har en rutschkana i sin trädgård.

Vi har gjort så att vi stått med hela tiden, och berätatt att "Så här gör man när man står i kö", "man står i kö till rutschbanan", "man väntar på sin tur" och upprepat det mantrat när det behövts och hållit tillbaka.

Fungerar inte det (ofta är hon väldigt ivrig att åka ) så har vi fått göra det till n ågot sännande typ "Ska vi se nu när Nilla åker?", "Tror du Nea kan åka jättesnabbt?", osv osv. Vi har liksom gjort det till en häftig grej att även titta på när andra åker tills det är MIN tur. Men det krävs uppriktigt entusiasm...

Och nu fungerar det faktiskt rätt så bra att stå i kö, det är ju också en av sakerna man måste lära sig -så här gör man när man står i kö!

Ja, så har i alla fall VI gjort...

[Susanne*]

Visa i handling och lär ut allt från köteknik till vänta. Precis som allt annat vi lär dem. Men det går inte att stå bredvid och bara prata utan det gäller att vara med och visa.

Precis som Sagomamma skriver har vi också gjort. Nu säger vår 23-månaders själv sedan ett par månader tillbaka "minna tyr" (min tur) eller "denna tyr". Om något annat barn går före i kön (eller mitt) så flyttar jag tillbaka dem med ett ojdå - nu var det hennes tur. Sedan din tur.

Gällande saker så frågar jag min lilla "ojdå - vem har den nu" med ett skratt. Och hon svarar och backar undan. Det finns inget mitt eller ditt utan saker används. Sedan förstås avledande mavöver etc.

Det finns inget de ska förstå utan "så är det bara". Nu behöver hon byta blöja och sedan gör du det. Sök inte efter deras bekräftelse på att det är OK för då visar du att det inte är OK genom din osäkerhet. Inga diskussioner med små barn överhuvud taget.

[annawahlgren]

Tack, Sagomamma Tack, Susanne* Klockrent vackra svar, som er tacksamma Anna gläds åt som blev oförlåtligt otålig

Precis. "Inga diskussioner med små barn överhuvudtaget." Vänlig ledning, enkla, konkreta besked som får sjunka in, ingen plats för invändningar

[tallo]

Hej igen! jag frågade det med skötbordet, för jag VILL lära mig.
Så jag kan vara en bra handledare för mitt barn.
Det är väl därför detta forumet existerar

Mvh/tallo

[annawahlgren]

Naturligtvis. Du har så rätt

Ibland blir jag en smula otålig och frågar mig suckandes: Hur svårt kan det bli

Jag skulle nog också kanske inte dra slutsatsen att en missnöjd liten unge ansåg sig ha ensamrätt på skötbordet och gnölade av den anledningen. Jag skulle kanske tänka mig att barnet ville vara med om bytet eller ö h t samvaron där och ta upp henne och dela det hela. T. ex.

[tallo]

Se där, nu blev jag mycket klokare
Naturligtvis så blev hon inte ledsen för att Tindra lånade skötbordet
Utan hon ville vara med och hjälpa och titta på! Superintressant för en liten 2-åring ju
Det kanske är löjliga frågor ibland men det är de som man minns bäst vid en liknande situation Liksom: JAVISSTJA det var så här o.s.v......
Nu vet jaag hur jag ska bemöta min dotter vid yttrligare ett tillfälle
Tack!

/tallo

[annawahlgren]

Bra, bra

Nej., inte löjliga - men lärorika, förhoppningsvis Man kan få syn på sina egna förhastade slutsatser

Tänker på den lilla flickan som fick bannor för att hon sträckte sig efter ett bröd till ur brödkorgen. "Du har redan fått en smörgås", sa mamman. "Ät nu den." Stort sammanbrott. När hon bjöds korgen igen, visade det sig att hon ville ge ett bröd åt mormor, som inte hade fått något En gest av omtanke och generositet misstolkades kolossalt till någon sorts egocentriskt habegär

[tallo]

Hej igen!
Man kan få syn på sina egna förhastade slutsatser, skrev du anna.

Ja ibland så tänker vi tyvärr inte rätt som vuxna
Men det hjälps vi åt med här!
Tack för ännu ett perfekt "ögonöppnande" exempel!

/tallo