Skratta ända till sängen - sen blir det skrik- f&o

[Siriellen]

Våra lilla älskling som blev kurad vid 10 månaders ålder och snart är 1,5år skriker oftast när vi lagt henne eller redan på väg in i sängkammaren då hon krampaktigt tar tag i dörrposten för att slippa lägga sig. Vi lägger henne 20.00 och hon är egentligen trött. Precis innan har vi lekt "bu" ända tills hon ibland kiknat av skratt. Vad gör vi fel? Vi tror att vi visar oss säkra inför hennes rädsla men hon kanske känner ändå att vi inte tycker att det känns rätt att hon skriker nästan varje kväll när vi lägger ner henne i sängen. Fastän hon vet att det är läggdags vill hon själv gå upp för trappan när det är läggdags och vi leker "bu" på ovanvåningen och säger godnatt till alla barn, träd osv. Vissa dagar går det hur bra som helst att lägga henne dvs inte ett skrik men oftast tar hon tag i dörrposten och försöker med gallskrik krångla sig ur greppet när vi lägger henne i sängen.

Sedan tar det ca en kvart av varierande skrik innan hon somnar trots att vi gör hushållsljud. Samma sak för dagsluren kl 12.00-13.30. I Anna Wahlgrens värld ska ju inga barn behöva skrika sig till sömns så och det känns ju heller inte rätt för oss. Vi har mörkläggningsgardin och följer metoden så gott vi förstår att man ska göra.

Dessutom vaknar hon ca sex varje morgon och somnar oftast inte om. Hon får egentligen för lite sömn. Vi har dock inte kurat henne för ensamlek i sängen. Skulle det kunna hjälpa henne att verkligen somna om? Jag tänker mig att hon bara blir pigg då. Ungefär varannan natt vaknar hon flera gånger mellan fem och sex. Vissa av gångerna somnar hon om genast vid ramsan medan vissa nätter får vi vara uppe och göra ljud i en halvtimme innan hon somnar bara för att vakna efter en kvart igen. En gång sa jag ramsan argt och gick och la mig och det funkade men hon vaknade strax igen. Hos mormor somnar hon genast om när hon får ligga brevid mormor och sover ända till halv åtta. Hon kanske fryser på morgonen för att hon har kastat av sig täcket? En gång gick jag in och la på henne täcket efter 10 min men efter bara några min vaknade hon ändå.

[annawahlgren]

Jag tror nog inte du ska ta det som "rädska" - hon har ju så himla roligt när hon skrattar och leker med er och kan helt enkelt tycka att det är trist att det är slut på det roliga, plötsligt. Ni måste i er attityd visa henne att också det är i sin ordning - det roliga kommer tillbaka, redan nästa morgon

Ge henne ingen chans att klamra sig fast i förrposten. In i sängen ska hon sakligt och snabbt och enkelt. Och så ut med ramsan, enkelt och lättfattligt. Och så raskt till de andra sjutton bebisarna, som INTE - i motsats till lilla älsklingen - ännu har fått vad de behöver

"Sängkammaren", skriver du - betyder det att hon sover hos er? Då måste hon skärmas av så att hon ingenting ser, och ni måste inse att er närvaro stör.

Fär man sova vidare i mormors säng på morgonkvisten kan det hända att man tänker sig att samma procedur gäller hemma hos er. Hon är för liten ännu för att kunna skilja på vad som gäller här och vad som gäller där. Därför vore det bra om mormor följde schemat med alla era ansvisningar Efter trotsåldern klarar man av på ett helt annat sätt att hålla i sär saker och ting

Ensamlek bör inte införas förrän nattsömnen sitter.

Hon kan vakna av och till på morgonkulan därför att hon dels tror att hon är utsövd, dels väntar på förflyttning à la mormor. Se Tips på vägen om morgnarna och låt det stanna vid upplysningsramsa. Hon måste få veta vad som gäller! Att små barn somnar om är fint och att de sover kort är vanligt, på morgonkulan. Efter 10 min kan du stoppa om som du gjort men att hon vaknar till igen ganska snabbt betyder inte att hon fryser. Hon frågar. Ge eller ge inte ett svar. Hon vet vad som gäller. Gå inte in. Ha större förtroende för lilla barnet - hon är ingen baby längre

[annawahlgren]

PS "Rädsla" skulle det stå, inte "rädska".

Att inga små barn får skrika sig till sömns i min värld betyder just det: att de inte får skrika sig till sömns.

Det betyder inte att de inte får reagera, protestera, gapa, svära, fråga

Det som är förbjudet i min värld är att vara riktigt ledsen, riktigt olycklig, be om hjälp utan att få den.

[Siriellen]

Hej Anna!

Vad roligt att du svarar själv på vår fråga!

Jag tror att jag visar att det är ok för henne att vara arg men att hon ändå måste i säng. Däremot undrar jag hur man visar att det roliga kommer tillbaka morgonen därpå förutom att vara glad själv på morgonen? Orkar inte busa så mycket vid sex-tiden och eftersom jag fortfarande ammar morgon och kväll tar jag tyvärr in henne i sängen vid sex. Försökte ett tag att ramsa henne ända till sju och hon somnade om men vaknade så många gånger att vi inte orkade med det längre. Det verkade som att hon inte kunde sova så mycket mer efter kl sex. Oftast somnar hon heller inte om när jag ammar henne och det förstår jag för vi stör ju varandra. Det funkar bara om hon är väldigt trött.

Jag är orolig för att hon får vara vaken för länge mellan sex och tolv då hon sover middag. Det ska ju tydligen räcka med ett sovpass efter 1-års åldern. Dessutom ska hon ju tyvärr börja dagis nästa vecka och där får de ett sovpass och möjligen någon kortare lur på förmiddagen. Men räcker det som totalsömn på ett dygn? Och ska jag försöka med det hemma på helgerna i hennes egen säng trots en kvarts protester om hon bara ska sova 20 min? Häromdagen var hon så trött på förmiddagen och verkade uppriktigt ledsen för att lägga sig i sin säng att jag tyvärr ammade henne till sömns. Hon slocknade direkt och gick inte att väcka efter 20 min utan att hon var rejält sur så jag ställde kl på 40 min till och då var det också svårt men efter en och halv timmes sömn var hon glad och pigg. Då blev dock middagsluren flyttad några timmar. Alltså undrar jag om det är bra att väcka efter 20 min fast hon blir sur?

Hon sover middag mellan 12.30 och 13.50 ca. Somnar 20.00 på kvällen och morgon kl 6.00. Som du ser är det för lite och vi har inte sedan kurningen vid 10 mån eller före för den delen heller lyckats få henne sova mer än 10 timmar per natt. Vi äter middag sex när pappa kommer hem och tänkte försöka tidigarelägga nattningen så hon kommer i säng sju. Tror du det är för snart på middagen? Och hur ändrar man tiden - successivt eller pang på? Hon verkar så pigg ända fram till 20.00 (men skenet kanske bedrar) och eftersom hon har protesterat så mycket vid läggning har vi tänkt att hon nog inte är tillräckligt trött vid halv åtta eller sju och skulle protestera sju resor värre vid en tidigareläggning.

Jag skulle helst inte vilja sluta amma på morgonen både för att det är lättare än att gå upp och ramsa och göra ljud och för att jag inte vill sluta amma, men du kanske tycker att det är det som krävs. Orkar bara inte ramsa mellan 5.00 och 7.00. Menar du att man inte behöver ramsa efter att ha givit påminnelsen en gång? Men om hon inte stillar sig ska man väl göra det?

Någon undrade om hon kunde vara hungrig vid sex och då kanske det är bra att amma fast hon är så stor. Kan det vara så att hon är hungrig? Hon äter oftast mycket vid varje mål men kl två målet brukar hon inte vilja ha så mycket. Morgon 6.00, Frukost 8.00, lunch 11.15, "mellanmål" 14.15, frukt 17.00, middag 18.00, sova 20.00.

Hon sover i eget mörklagt rum och vi går inte in på morgnarna förutom vid sex.

Ursäkta längden på inlägget. Tänkte att det är bra att få helhetsbilden för att kunna se var felet ligger.

[annawahlgren]

Tack

Det sorgliga är ju att dagis "tar över" nu så att du inte kan lägga upp ett schema som ger henne tillräckligt med sömn på dagarna, om hon nu ska ha sina tio timmar bara på nätterna. På dagis kan man nog bara räkna med en "vila", en lur, inte två.

Så då hjälps det ju inte Hon måste få längre nätter, om hon ska orka. Och du kan inte kompensera på helgerna utan det måste få vara något regelbundet återkommande dygn efter dygn.

Antingen får middagen med pappa offras eller åtminstone tidigareläggas - du kan lägga henne en halvtimma tidigare en vecka (det märker hon inte) och sedan en halvtimme tidigare ändå veckan efter det (det märker hon inte heller), men då måste middagen också läggas en aning tidigare så hon inte känner sig förvisad från kvällsritualen sådan den var, eller abrupt avbruten i den.

Eller också får du offra mysstunden i sängen på morgonen, se till att hon sover till sju (eller hur sent du nu själv kan vara ute) med hjälp av ramsa och ljud, och sedan ett väldigt distinkt glatt morgonuppvaknande / "väckande" där du hojtar och tjoar och kramar och gör allt det där som du inte orkar med nu, och ammar i soffan som en del av vaken dag, där inte ett presumtivt omsomnande ska följa. När morgnarna "sitter" kan du visst ta henne till sängen och både amma och ha myspys, men inte som nu när du mer eller mindre hoppas att hon ska somna om efteråt. Det gör hon inte längre, vilket inte betyder att hon inte kan - som vi såg hos mormor - och inte heller att hon är speciellt hungrig klockan sex. Hon gör bara som du lärt henne. Hon "tror" att det ska vara så, och risken är dessvärre att klockan sex blir både halv sex och fem och halv fem... utan att hon somnar om sedan.

Det blir du som får bryta mönstret och till det behövs lite tid och en väldig beslutsamhet, som har det mål för ögonen du ju också ser är nödvändigt: att hennes nattsömn förlängs, nu när du alltså inte kan kompensera saker och ting på dagarna.

För jag antar att det inte finns någon möjlighet att ompritoritera så hon slapp börja på dagis redan

[annawahlgren]

PS Egentligen skulle jag inte säga "antingen - eller". Egentligen skulle jag säga "både - och".

För idealet är ju 12 tim nattsömn, om nu vilan/luren på dagis blir 1,5 tim.

[Siriellen]

Tack Anna,

ditt förslag låter vettigt. Skönt att veta hur vi tidigareläggandet går till i halvtimme per vecka och så.

Nej, tyvärr klarar vi oss inte på en lön. Idealet vore halvtid för både mamma och pappa så gullet slapp dagis och vi fick njuta nästan fullt ut av henne och även andra människor...

Tack för ditt goda livsverk, Anna!

[annawahlgren]

TACK, rara människa