Det känns som om vi nu är tillbaka till att ha en bebis som vaknar var tredje timme, men sonen är 2 år (26 månader).
Vad göra?!
Ungen är så trött att han ligger på golvet under bordet på dagis på dagarna. Men vi lyckas inte hjälpa honom att sova!
Jag har fått hjälp av er här på forumet förut, bl a genom rådet att börja använda väckarklocka. Det funkar rätt bra. Den har hjälpt M att inse att morgonen inte börjar när han tycker. Eller rättare sagt: Den har inneburit att vi inte behöver ha högljuddda långdragna strider i gryningstimmar, men likväl vaknar han typ 05.30-05.50.
Nu är det som sagt värre än någonsin. Fattar faktiskt inte vad som händer - eller vad jag ska göra åt det.
M har aldrig sovit bra. Som nyfödd var det som om han var rädd för att sova, trodde sig inte kunna. Det första halvåret sov han 9-11 timmar/natt, plus dagslurar men har ALDRIG varit uppe i några 15-16 sömntimmar/dygn...
Schema idag:
05.30-06 Vaknar (för tidigt, vi vill inte ha morgon före 6, helst 6.30)
ca 07 Gröt, därefter mer frukost
9.15 fruktmellis (på dagis)
11.30 lunch (dagis)
12.15-12.30 sova lunch (dagis) 1 h 15 min
14.15 mellis (dagis)
17.00 middag (hemma)
19.00 välling (äter allt mindre av detta. byta till gröt?!)
ca 19.45 läggs, efter skötning, saga, gos. Somnar tvärsäkert själv utan minsta problem.
MEN: Sedan några veckor tillbaka säger M på dagarna: "ropa på mamma och pappa natten". Ibland säger han det som ett skämt, men ofta på allvar.
Vi vet faktiskt inte hur vi ska hantera det. Vi har svarat "nej, du behöver inte alls ropa på oss, du vet ju precis hur man sover, om man vaknar på natten och det är mörkt, då lägger man sig bara ner och sover mer, tills klockan spelar och det är morgon". Vi har också sagt "nej, du ropar inte alls på oss, på natten vill alla sova, vi vill inte komma in i ditt rum, vi vill sova i våra sängar och du ligger och sover skönt i din säng".
Men han vaknar. Och han ropar. Förrförra natten 5 gånger. Igår natt 3 gånger. I natt 00.10, 02.15, 05, 05.20, sov sedan till 06.05.
Vi går in om han låter väldigt ledsen. Inatt snyftade han och sa att gosedjuret var borta. Jag gick dit och hjälpte. Men han kräver också: Står vi vid dörren och säger ramsan (sch, natti natti, det är natt och alla sover, lägg dig ned och sov mera") hojtar han ibland "näe, mamma hjälpa!" eller "kan inte sova, näe, NEJ!" och blir ofta arg/förtvivlad.
Nu är jag trött. Och på väg att bli arg. Fixar inte sömnbrist. Och inte han heller, helt uppenbart. Han får sammanbrott på morgnarna, han ligger som sagt under bordet på dagis (bra att han går undan ibland om han blir trött på de andra barnen tycker jag, men att regelbundet lägga sig under bordet och säga att man vilar kan inte vara normalt!) och sjunker ihop som en påse nötter framåt kvällarna.
Så snälla hjälp!
Strategier?
Annat schema?
Bättre svar?
PS Sover i kolmörkt o svalt rum.
Jag tycker att ni ska lägga honom tidigare. Min erfarenhet säger mig att de flesta tidiga uppvak beror på att barnet sover för lite och läggs för sent. Vill ni ha morgon 6.30 så lägger ni honom 18.30. helt enkelt.