5 mån - vaknar fortfarande på nätterna!

[Lilla_i]

Vi behöver hjälp med vår lille kille på snart 5 månader! Vi har aldrig "kurat" honom i ordets rätta bemärkelse, utan har gjort som vi gjorde med hans storasyster - vagnat på nätterna och lärt honom att hoppa över och skjuta fram målen på så vis. Storasyster lärde sig att sova hela nätter (9-10h) vid 5 mån ålder på så vis, 12h vid 8 mån ålder.

Numera lägger han sig runt kl 20:30-21 och sover fram till ca kl 05:15-05:30 utan mat, äter sedan och somnar om till ca kl 08. Nu vet jag att flertalet här säger att han är stor nog att klara 12-timmarsnätter utan mat, men vi vore fullt nöjda med att han sover ca 9h i sträck, får en slurk på morgonen och sedan somnar om. Problemet är att han fortfarande vaknar på nätterna och att vi får vagna honom, ibland upp till 3-4 ggr varje natt! Detta har vi gjort i nära 2 månaders tid nu och han ger sig inte...

Oftast ser mönstret ut så här: han sover lugnt ca 4-5h, vaknar till lite och får nappen och kanske skakas om lite, sover 2 h till, sedan vaknar han till rejält, gnyr och gnäller, vrider och vänder på sig. Vi vagnar och vagnar, kan rentav vagna i över en timme innan han ger sig och somnar om! (Inte i sträck, han tystnar lite mellan varven, men börjar snart igen.) Sover kanske en timme till, vaknar - äter glupskt och länge - och sover sedan ca 2 h till.

Enstaka nätter är bättre, han vaknar till en, kanske två ggr och är lätt att söva - andra nätter kan han vakna upp till 4 ggr och vara svårsövd...

Vi börjar så klart tröttna på detta och undra om det är något vi gör fel. Är han hungrig? Behöver han mer mat? Annan mat? Är det något annat som stör honom? Har han ont i magen? osv, osv...

Han är pigg & glad på dagarna, är uppe ca 2-2½h per pass, utom sista passet som ofta är 3h långt. Helammas och äter smakportioner (äter ca 5-6 ggr/dag, ungefär 05:15, 8:30, 12:00, 16:00, 18:30 och 20:30). Han är stor, ligger över medelkurvan och äter rejält. Han sover oftast 3 ggr på dagen, första sovpasset 1h, andra ca 1½h, tredje runt 40 min. Somnar lätt och sover gott.

Vi har provat, efter råd från en annan mamma, att låta bli att vagna när det börjar gnys. Tanken var ju då att han skulle lära sig somna om utan hjälp. Då vaknar han bara till ännu mer och kan börja skrika på riktigt. Vi har också testat att byta ut vagningen mot buffning, vilket han svarade bra på de första nätterna, men kändes sedan som att det störde honom mer än vagningen.

Nu vet vi inte vad vi ska testa mer... Har ni några tips & råd till oss? Säkert lär han sig så småningom som alla barn att somna om på egen hand, men kan vi hjälpa honom på något sätt?

[/LO]

Hej och välkommen hit
Jag har ju själv en kille som har passerat 5 månader med några veckor. Vi försökte skapa 12 timmar natt exakt när han var 4 månader, vilket han inte var mogen för. Han fick då mat kl 4 i några veckor till.
Nu till 5-månadersdagen bestämde vi oss för att göra ett nytt ordentligt försök.
Vår stora tjej (snart 5 år) gjorde precis som du beskrev, sov över av sig självt bara vi lät henne vara. Men det gjorde inte denna nya lilla goding

Så denna gången införde vi ramsa i stor stil. Maken tog första natten och kämpade med buffande och ramsande. Det tog den natten för honom (sonen) att verkligen lära sig ramsan. Efter det har vi buffat mycket sparsamt och helt enkelt använt ramsan. Och när vi är övertygad om att den funkar så gör den det!
Första natten han sov utan att vi behövde ramsa alls var nu i jul. Då sov han också i spjälsäng och inte i vagn. Så vi konstaterade att vagnen är för liten för att han ska sova hela natten i den (beror ju på hur stort barnet är, vår kille var 68 cm och vägde 8.2 kg på 5-månadersdagen).
Nu har han sovit hel natt ett antal nätter Eller som inatt gnölat till lite utan att vi ens behövt ramsa.

Jag anser att du ska köra "på riktigt" om du ska köra. Ingen halvmessyr eller liten lightversion. Det är så lätt att det inte blir bra alls.
För det första så är det dags att lägga kvällen när den ska vara (19 är vanlig tid, men mellan 18 och 20 är helt ok).

Då är det ju också viktigt att han får mat så det räcker hela natten. Har du börjat med mat? Gröt? Vi ger hemkokt havregrynsgröt som "nattslurk" med en rejäl klick smör i. Dessutom en annan måltid som är helt utbytt mot mat.

Jag tycker era sovtider ser bra ut, alltså antalet sovpass och antalet sovtimmar - förutsatt att han sover 12 timmar natt. Han behöver ca 15 timmars sömn totalt under ett dygn.
Vårt schema ser ut såhär:
19-07 Natt, ersättning när han vaknar (har inte kunnat amma, så därför ersättning)
9.15-10 sova
10 Mat
12-13.30 Sova långlur
13.30 Ersättning
16-16.45 Sova
17 Ersättning
18.30-19 Gröt, bad och nattning.

/LO

[Lilla_i]

Hej Lotta och tack för ditt svar!
Skönt att komma i kontakt med någon som har varit ungefär samma sits nyligen. Här sviktar det betydligt med övertygelsen, ska jag säga. Vi är nära att kapitulera och låta honom somna vid bröstet bara för att få lite lugn och ro. Hur var det med er kille, sov han 10-timmarsnätter utan problem innan ni kurade igen vid 5 mån?

Vårt "problem" är ju inte att han äter vid 5, utan att han vaknar upprepade gånger innan dess och behöver lugnas. Det har vi hållt på med sedan han var 10 veckor gammal (!) och just nu känns det som att det inte blir bättre alls, utan snarare sämre. I natt vaknade han vid 12 (nyårsraketerna) och sedan vid 02:15. Då vagnades han nästan en timme av och till innan han kom till ro och somnade om ordentligt. Och sedan vaknade han till en gång till vid fyra, somnade om snabbt och vaknade sedan till halvfem för att få sin morgonslurk... Så här har nätterna sett ut under lååång tid. Det handlar alltså inte om att kura enl. BB 3-4 nätter, utan han vaknar varje natt och behöver ofta vagnas lääänge (mellan 30 min till över en timme). Sällsynta nätter kan han somna om fort, nästan utan hjälp, men nästa natt är vi tillbaka i vagnandet som vanligt igen...

Hur gör ni med ramsandet? När vi provar känns det som om han bara vaknar till av våra röster och undrar vad det är vi pratar om... Normalt sett är vi ju knäpptysta på nätterna, så det känns lite underligt att börja prata med honom för att få honom att sova. Vagnandet är det som känns mest naturligt för oss, men vi får ju inte det att funka så bra...

Vi har ingen vagn i ordets rätta bemärkelse, utan en liten säng på hjul som vi tror räcker för honom storleksmässigt ett tag till. Den är ju lite större än en vanlig vagn inuti.

Vi har börjat bli noggrannare med schemat, läggning kl 20 efter nyinförd kvällsgröt kl 19:30. Kan han vara hungrig på nätterna? Tycker det låter otroligt eftersom han är riktigt tjock o go´och ligger i överkant på viktkurvorna.

Vad är det vi gör fel, och vad ska vi ändra på? Snälla hjälp!!

[annawahlgren]

Välkommen är du

Här sviktar det betydligt med övertygelsen, ska jag säga. Vi är nära att kapitulera och låta honom somna vid bröstet bara för att få lite lugn och ro.

Gör det, är mitt heta tips Lugn och ro får ni då akut (en 45 min eller, om ni har tur, 1,5 timme i stöten). Om och när ni sedan möjligen tröttnar på DEN cirkusen, som lilla barnet inte heller kommer att acceptera i längden, så läs gärna Internationella Sova hela natten, så att ni förstår lilla barnets verkliga - allmänmänskliga - behov här i världen, av bland annat och inte minst god och sammanhängande, säker och trygg nattsömn. Då kan ni också öva upp vagningstekniken. Man ska aldrig vagna mer än högst en minut i taget. Seda ska man GÅ med eftertryck - och med ramsan, som man naturligtvis alltid ska se till får sista ordet

LYCKA TILL och GOTT NYTT ÅR

[/LO]

Hej Lilla_i.
Jag började skriva ett svar igår, men annat kom ivägen och sedan dess har Anna svarat!

Jag vill ändå skriva det jag började med:
Du undrar vad som är fel och jag skulle säga två saker, och de hänger ihop. Attityden av självklarhet och att ni vagnar för mycket.

Ni måste vara övertygade om det ni gör är rätt. Att ni är säkra på att det är ni som ska förmedla lugnet och att sonen kan lita på det. Ni får inte förvänta er att han ska leda er. Det är attityden.

Sedan är det också som Anna skriver, när man vagnar så ska han bli lugnad direkt, sedan ska ni gå med ramsan och inte vagna igen förrän ni känner att han absolut inte tenderar till att lugna sig.
Och detta gör ni EN natt. Natten efter är det ramsan som ska ta över. Då är vagning tillåtet vid kris. Men då ska det vara kris, för barnet, inte för er - om du förstår skillnaden.

Jag vill också berätta om min lille kille. Han är en skrikis. Vilket jag inte är van vid från tidigare. Det gjorde att jag började med alla möjliga trix för att få honom lugn och tyst. Men det jag kom fram till är att han behöver tid på sig att komma till ro. Han gnölar och skriker ett tag, men han är inte ledsen. Skillnaden är jättestor, är han ledsen så kommer det tårar och han hulkar och snyftar. Nu låter han mest irriterad över att inte komma till ro.
Det händer att jag ramsar honom i dessa situationer, men mycket sparsamt och mest för att bryta mönster. Och i så fall med en "tjoflöjt-hurtig" ramsa.

Jag är noga med skrattet till gonattet. Han ska skratta. Bus mot magen är oslagbart! Och jag busar även i sängen. Mycket kort, men så att han inte skriker det första han gör i sängen.

Jag skulle också vilja skicka med en länk som fick mig att tänka till ordentligt - barnen behöver lämnas ifred:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=13784

/LO

[Lilla_i]

Hej igen!
Har funderat lite på det här och har kommit fram till att vi har tvekat och väntat och velat i det längsta eftersom vi (eller jag) har trott att vår standardmodellade Barnaboks-pojk skulle fixa nätterna lika smidigt som sin syster. "Ska det verkligen vara nödvändigt att kura honom?" har jag tänkt. Men precis som du skriver Lotta, så får vi ju faktiskt till slut erkänna att detta inte funkar och att vår lill-plutt inte fixar att sova hel natt på egen hand och behöver mer ledning av sina ömma föräldrar. Och nu fyller han dessutom 5 månader på måndag så nu går det inte att komma undan och tänka att han är för liten längre...

Så i natt påbörjade vi kurandet på riktigt i stor stil! Först läste vi allt vi kunde hitta på sajten tills vi tyckte att de allra flesta frågorna var besvarade, sedan fick mannen uppdraget att ge sig i kast med första natten. En ganska plågsam upplevelse får vi väl lov att tillstå...

Nappen slängdes i samma veva vilket innebar att sänggående blev aningen knöligare än vanligt. Sonen somnade dock gott efter 3 x buffning och ramsande på det. Sedan sov han tre timmar innan cirkusen började. I 45 minuter frågades det och svarades med jämna mellanrum, sedan somnade han trött och hyfsat tillfreds. I tre minuter! Sedan började det om igen! I 45 minuter i sträck skrek han - och som mannen uttryckte sig - "Det är inga frågor han ställer, han skriker förtvivlat i högan sky - ska det vara så?". Trots detta var han ihärdig med buffandet och lyckades så småningom få honom så pass lugn att det gick att ramsa honom. Så följde ytterligare ett sovpass på nästan tre timmar, sedan ungefär vid vanliga matdagstiden var det dags igen - 45 minuter buffning, dock inte oupphörligt, men med jämna mellanrum och ramsa som följde på det. Sov 45 min, vaknade och fick påminnas med ramsa - som tog - och sov sedan fram till morgonen kl 8.

Puh! Pust & stön! Så mycket som han har skrikit i natt har han nog inte gjort i hela sitt lilla liv förut! Vi hoppas verkligen att det värsta är gjort och att nästa natt inte blir fullt så hemsk. Men vi håller tummarna och fortsätter att tro på att det vi gör är rätt och riktigt. Ser inte bakåt, utan bara framåt - nu SKA det funka!

Tack så mycket för att ni rätar ut frågetecknen åt oss och buffar oss i rätt riktning. Sarkasmer kan vara nog så verksamma vilket du är medveten om, Anna!

/Ida

[/LO]

HÄRLIGT jobbat! :thumbsup: Vilken attitydförändring!

Det kan bli en tuff natt till, men behöver inte vara så. Nu ska ramsan användas i första, andra, tredje och fjärde hand.

Sedan kan det ta ett tag innan allt sitter.
Ivar har sovit ett par hela nätter och vi började lucia-helgen. Just nu håller vi på med tidiga uppvak (runt kl 6, morgon 7). I morse fick vi till omsomning och väckning, vilket vi är nöjda med!

Tjoa till om det är fler frågor!
/LO

[annawahlgren]

Sarkasmer kan vara nog så verksamma vilket du är medveten om, Anna!

Sarkasmer sysslar jag inte med. Däremot uppriktighet

Allt i de små barnens intresse, vågar jag påstå.