Får man stanna i rummet medans hon somnar?

[lotusmamman]

Jag har en liten tjej på 9 1/2 månad och vi kurade henne för ca en och en halv månad sen med lyckat resultat. Allra helst nätterna fungerade utan problem, somnade på ett par minuter och sov hela nätterna. Nu har det tyvärr blivit jättejobbigt att få henne att somna om kvällarna (och dagarna med för den delen). Hinner knappt lägga ner henne förrän hon hoppar upp och ställer i sängen och gallskriker. Det går inte alls att få henne att lugna sig, ramsan tar inte alls längre. Om jag efter en bra stund går in för att lägga henne tillrätta igen så blir hon jättelugn och lägger sig tillrätta för att sova och kopplar verkligen av. När jag då ramsar mig ut från rummet så blir det med en gång gallskrik igen och hon står upp på nån sekund. Vet inte hur det blivit såhär, det gick ju så bra förut. Men när jag lägger henne tillrätta, om jag då står kvar hos henne ett par minuter med handen på hennes rygg så somnar hon in ganska snabbt och sover sen hela natten utan problem. Så därför har jag gjort så nu sista nätterna för att hon ska kunna somna. Kan det bli nåt bekymmer om jag fortsätter så, mig gör det ingenting eftersom det då bara tar ett par minuter för henne att somna istället för att hon ska skrika i ett par timmar. Hon verkar ju helt lugn när man är inne i rummet hos henne istället för att vara ifred som jag förstått i boken att de helst vill vara.

[Sagalinda]

Hej på dig lotusmamman och varmt välkommen hit till forumet ! Va fint att ni kurat er dotter och lyckades så bra, det var en verklig julklapp (om än lite tidig ) till hela familjen!

Mitt svar till dig på frågan om hur det kunnat bli så här vid läggningarna, är egentligen en motfråga: Vad har NI gjort då det blivit så här? Därför att något måste ha gått galet, annars skulle du inte stå där inne med handen på hennes rygg tills hon somnat. Om och när den första strulkvällen kommer med ett barn som inte somnar nöjt, gäller det att ihärdigt och betryggande bevisa för barnet att det inte finns anledning till oro. Det gör man genom att ramsa och sedan avvakta för att tolka gråten. Går man in och söver barnet med sin närvaro bekräftar man det som den lilla fruktar; nämligen att det ÄR farligt att somna själv. Så varför skulle hon då vara nöjd nästa kväll? Eller nästa? Det är ni som föräldrar som måste ta ledningen, inte lägga den på lilla barnet.

Innan jag ger dig mera råd vill jag dock klargöra en sak. VILL ni ändra på läggningen? För om ni inte upplever något problem med saker och ting så ska vi inte söka problem heller . Dessutom kommer ni inte att ha rätt attityd om ni inte sant och riktigt vill ha en förändring till stånd. Det viktigaste är ju faktiskt att barnet SOVER hela natten, 12 timmar eller minst 11, och att det är tryggt i sin sömn. Sedan spelar det ingen roll om det står på huvudet i garderoben eller ligger på hallmattan eller under sängen

Du får återkomma så bollar vi vidare!

Kram

[lotusmamman]

Tack för ditt svar....

Just nu känner jag mig bara förvirrad känner jag. Tyckte att de senaste nätterna varit så sköna när hon somnat av att jag var kvar i rummet att jag tänkte fortsätta så. Men antar att det bara var bra för stunden. Ikväll tog det nästan 40 minuter att få henne att somna, och känner mig ganska uppgiven just nu.
Om jag bestämmer mig för att komma tillrätta med problemet och få henne att sova bra igen som hon faktiskt gjorde under en period, hur går jag då tillväga? Börjar man om helt från början, dag 1 ?
När man går ut ur rumet så hoppar hon upp till stående och gallskriker, ska man ramsa direkt eller vänta tills hon lugnat ner sig? Det känns inte som ramsan tar alls längre. När man går in och lägger henne tillrätta så blir hon ju lugn så då ska man väl inte behöva buffa henne nåt? Men så fort jag går så blir det gallskrik igen.
Lilltjejen är snart 10 månader och hon har ganska nyligen lärt sig att ställa sig upp i sängen, kan hon lägga sig själv ner då eller måste man gå in och lägga henne tillrätta om man märker att hon står upp?

[Nancy]

Först vill jag snällt be dig läsa Sagalindas fina svar en gång till. Rätta mig om jag har fel men jag tycker att den uppgivenhet du skriver om bör sopas bort snarast och ersättas av lite jävlaranamma. Precis som Sagalinda skriver så är det ni föräldrar som måste ta ledningen och visa hur det går till här i världen

Om man kommer upp kan man också komma ned. Kanske lite vingligt men ner kommer man. Det tar bara en stund innan man förstår att man kan.

Du ramsar på väg ut och det med en självklarhet i rösten som är lika oavsett om barnet är lugnt, ledset, argt eller om ni skulle befinna er i en krigszon. Här är det ditt jobb att visa att allt är i sin ordning och oavsett känsla är det ok att sova så gott inne i den trygga sängen i det trygga rummet.

Det är därefter som ramsan anpassas efter barnets sinnesstämning. Här måste du gå på känn och lyssna. Jag skulle tänka "natt 2" och använda ramsa i första hand och allt annat i absoluta nödfall.

Tanketips (kanske inte första natten men nästföljande nätter): när du känner att du bara måste gå in -då ramsar du. När du känner för att ramsa - då avvaktar du ett tag till...

Har du läst denna tråd om förhållningssättet
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252

Det här fixar ni :thumbsup:

[lotusmamman]

Tack för era svar... och länken till den suveräna tråden!
Jag var ganska uppgiven när jag skrev inlägget, vi har haft fullt upp under så lång tid nu, då vi köpt hus, flyttat, flyttstädat och renoverat lite i huset, behövt inhandla en hel del o nu har det dessutom varit jul och nyår med alla bestyr. ( vi har inte fått hjälp med nånting utan kört på själva varje ledig stund). Det har varit endel strul med både det ena och det andra, så nu när även den goda nattsömnen började strula ordentligt så var det liksom droppen kände jag. Man orkade inte mer just nu. Men efter att sambon nu varit lite extra ledig och vi hunnit få ordning ganska mycket och även vilat upp oss lite så känner man sig redo att ta tag i sömnproblemet igen. Lillan behöver ju få lite lugn o ro o njuta av sin sköna sömn.
Idag laddade jag batterierna med en heldags shopping alldeles själv, helt underbart. Så ikväll var det jag som tog kommandot och här skulle sovas. Hon blev lite sur, men lugnade sig efter en stund, och lyckades även lägga sig ner själv i sängen och somna efter ha stått upp en stund och svurit, så det kunde hon ju tydligen. Tog ca 30 min innan hon somnade så det var inte så farligt. Så nu är det bara hålla fast vid det här och hoppas det går bättre o bättre.... Och tills sambon har läst igenom boken och är lika iställd på det här som jag så tar jag hand om läggningarna. Tror det kan ha varit det som gick lite fel förra gången när han tog läggningarna några gånger....
Tack för ni tar er tid att svara på alla inlägg....

[Sagalinda]

... och tack till dig lotusmamman för att du trots allt arbete ni haft/har, tar dig tid att skriva en så upplyftande rapport! Va härligt att du fick hjälp av tråden om förhållningssättet, den är suverän! Du ser att bara man bestämmer sig för att ta ledningen så går det. Detta för att lilla barnet ju inte har den blekaste om hur det SKA vara. Men det har du. Du vet allt! Det gäller bara att ta fram attityden

Så låt du maken plugga på medan du drar upp bilen ur diket och ställer in den på rätt kurs, så får han ta över sedan - under ditt vakande öga hehe

Kram!

[lotusmamman]

Jag måste bara dela med mig mer av den goda framgången...
Igår tog jag fram den rätta attityden och visade att här ska sovas, tog 30 min. Idag somnade hon gott i vagnen på förmiddagspromenaden och eftermiddagsluren tog ca 10 min innan hon somnade. Vilket framsteg kände jag jämfört mot senaste veckorna. Ikväll när jag la henne så ramsade jag ett par gånger och efter 5 minuter sov hon så gott. FEM MINUTER! Trodde inte det var sant. Efter bara två dagar verkar den goda nattsömnen va tillbaka...
Lycka till alla ni andra som tänker kura eller håller på o kurar era små.

[Gotlandsmamma]

Vad positivt att läsa, att du rodde det i land, du fixade det ju galant på egen hand, när du bestämde dig för att det skulle gå bra. Tankens kraft påverkar mer än vad vi tror!När lillan sover gott o du vet att hon mår fint, kommer du kunna slappna av mer, o det märker ju hon! Positiv spiral! Trygga föräldrar - trygga barn!

Kram på dig!
Linda

[Nancy]

Instämmer med Gotlandsmamma i hennes kloka ord

Härligt jobbat med attityden lotusmamman :thumbsup: