Lilla Anton är nu 18-månader och den senaste veckan har förtrotsen exploderat och ger sig till känna flera gånger per dag. De värsta utbrotten uppkommer i samband med påklädning av ytterkläder och jag och min man börjar nu allvarligt fundera på att inte gå ut alls för att vi inte orkar ta striden varenda gång overallen skall på
. Vi har försökt med alla medel att locka, pocka och muta men det slutar alltid med att han slingrar sig som en ål och skriker hysteriskt. Utbrottet kan fortsätta även efter det att vi kommit ut. Han ligger då på marken och vrider sig och gråter hysteriskt. En svettig mamma eller pappa försöker locka med fåglar, hundar och katter och allt annat trevligt som går förbi men i det läget är han inte mottaglig för detta. Även inomhus uppstår vanmakten i samband med att saker inte gör som han vill. Han kan slänga bestick i golvet vid måltiden om han blir sur eller vräka något annat i golvet när saker går honom emot. Vi visar hela tiden vad han skall göra istället för att slänga saker i golvet och använder ”handen om handen” för att hjälpa honom men det känns som att det inte hjälper när han är arg. Den sociala delaktigheten blir också lidande eftersom han oftast när han är på trotshumör inte vill hjälpa till utan slänger saker i golvet etc.
Vi har lusläst Barnaboken och även läst många inlägg här på forumet men känner fortfarande inte att vi har kläm på hur vi skall hantera utbrotten. Vi försöker i största möjliga mån underlätta för Anton så att han skall slippa känna sig så frustrerad. En gång har vi använt oss av sängdumpning vilket fungerade utmärkt då han efteråt visade att han kände lättnad över att vi brutit situationen och han fått ta igen sig lite i sängen. Som vi har förstått Anna menar hon att förtrotsen inte är den period då man skall bjuda motstånd utan snarare underlätta för barnet. Men frågan är om man får bete sig hur som helst? Känner oss otroligt villrådiga avseende hur vi skall agera och vi ger oss fanken på att Anton luktar sig till de stora vargarna som svansar runt mammas och pappas ben.
Tilläggas kan att han sover som en stock och vi har till och med utökat nattvilan från 19-08 eftersom han är så trött på kvällarna och ibland på dagarna. Ibland lägger vi honom till och med halv sju. Han sover även 1,5 timmar mitt på dagen. Det klart att alla dessa känslor måste göra att man blir trött! Han pratar väldigt mycket även om man inte förstår vad han säger och jag tror även att den del av frustrationen kommer att han ännu inte kan göra sig förstådd. Han säger inte nej i något läge men visar istället tydligt med hela kroppen när han menar nej. Han är väldigt motorisk och går, springer, klättar och balanserar överallt.
Detta känns som ett långt och lite förvirrat inlägg men vi skulle vara så tacksamma för lite hjälp med hur vi skall hantera situationen. Jag känner själv att jag har nära till tårarna många gånger per dag för att man blir så ledsen och känner sig så vanmäktig över situationen. Det enda man vill är ju att ens barn skall må bra!
kläder som man nödvändigtvis måste bylta på sig när det är vinter.