Jag skämdes ögonen ur mig. Vad sjutton höll jag på med
Försökte skuldbelägga min lilla 3,5-åring (på dagen fyllda) för att hon inte kunde producera tre lika fina julteckningar till släktingar För att hon inte med mycket möda och stort besvär tre ggr orkade texta ”God jul från Leia” efter förlagan jag gjort Jag ville inte låta henne inse min uselhet utan skonade henne genom att säga att mamma blev irriterad för att hon gnällde
. Jag tog henne i famnen och försökte dölja mina skamsna tårar. Efter ett tag köpte hon tanken, sådär förlåtande som barn i alla tider varit mot sina föräldrars fel och brister.Lilla stora Leia
. Med en liten människas stora kunskap om värden i livet. Under förmiddagen fick hon mig att häpna både en och tre ggr:1. Lussi fick tag i Leias chokladkalender, öppnade lucka 23 och åt upp chokladen. Leia tog det hur lugnt som helst och trots att hon inte krävde minsta kompensation föreslog jag att dagen därpå skulle Leia och Lussi dela på chokladen i Lussis kalender.
2. Leia fick ett ark med fina klistermärken: Nalle Puh och hans vänner i tomtestass. Lussi fick tag i dem och ritade på hälften av klistermärkena med bläckpenna. Leia rörde inte en min. Istället tyckte hon att det var tur att Lussi inte ritat på alla klistermärkena.
3. Leia och Lussi leker i hallen. Plötsligt blir det tyst. Sen ropar Leia: ”tur att det inte var tusch mamma”. Lussi hade ritat med en röd färgpenna på tapeten. Leias reaktion var varken att skuldbelägga Lussi eller bli arg. Istället hittade hon det positiva i kråksången, att det ju inte var tusch…
Tänk om jag haft ens hälften av Leias tålamod och förmåga att överse med andras brister . Vad mycket lyckligare jag varit då. Vad mycket lyckligare min omgivning hade varit.En gång till hann jag gråta under förmiddagen,. Der var under förmiddagsfikat då Leia och jag gungade armkrok till min absoluta julfavorit ”Fairytale of New York”: http://se.youtube.com/watch?v=wjEIP6otc4Y
Lussi satt på andra sidan bordet och gungade i takt med musiken hon med. Då refrängen dånade ur högtalarna strömmade tårarna nedför mina kinder och jag visste att då jag senare skulle återge historien skulle minst hälften tycka att den var sliskigt präktig och kanske till och med en smula självgod men att jag skulle bjuda på det. Det är ju ändå jul…
En riktigt God Jul önskar Nancyfamiljen
Så blev det då morgon den 23:e december och töserna skulle dela på chokladen i Lussis kalender. Men då gjorde jag upptäckten att Lussi visst ätit upp den också... 
