Nu har vi kurat i två veckor. Vår son, som är 8 1/2 mån, har efter kurstart sovit en natt (typ natt 11 el 12) hyfsat bra med få uppvak och somnat om av sig själv. Tidigare nätter under uppföljningsveckan har funkat ganska bra, ramsan har tagit på natten när det behövts (oftast nångång eller ett par gånger mellan ca 03-06) men på mornarna (från 06-07) har det varit svårare för honom att lugna sig med den. Vi har fått "väcka" honom inom marginalkvarten när han varit tyst i nån el ett par minuter.
I går natt sov han däremot i en- och en halvtimmespass efter midnatt och frammåt. Från kl 5 ungefär har han vaknat oftare för att frammåt 6-tiden i princip vara vaken hela tiden. Då har han varit ledsen och arg (?) omvartannat och ramsan har han inte brytt sig om. I natt var det inte lika farligt under själva natten, men från halvsex-tiden var han väldigt upprörd och kunde inte komma till ro varken med ramsa, solfjäder eller buffning. 06.50 tog vi upp honom i en kort paus på en halv eller en minut. Själv var jag för trött och uppgiven för att ge ett glatt och kärleksfullt godmorgon så min sambo fick sköta det medan jag gick undan för att samla mig lite.
Är det här det klassiska bakslaget? I boken står det att det vanligtvis blir ett bakslag, under EN natt. Jag tycker vi har haft bakslag i två nätter nu, betyder det att det här är något annat än bakslag, något värre (som att han inte litar på oss, mig, längre. Av nån anledning..).
Jag har varit försiktig med att ramsa för mycket när han varit så upprörd, den går ändå inte fram och då borde det inte vara läge att ramsa, då tappar den sin kraft väl? Det känns samtidigt jobbigt att låta honom gasta på inne i sin säng, ömsom argt och ömsom med ledsam och uppgivien ton. Jag behöver stöd i allt detta. Vad ska jag göra/inte göra? Några snabba råd vore skönt att få nu innan nästa natt. Tankarna på att ge upp börjar mala, men jag säger till mig själv att det vore urbota dumt att göra nu och att vi lär inte få sova mer för det.
Bakslaget?
Hej
Det låter som ett klassiskt bakslag, ibland handlar det om en natt ibland om flera. Det viktiga är att i det läget använda de verktyg som finns och då tänker jag i första hand på ramsan och solfjädern.
Du skriver att ramsan inte tar. I de fall mina barn inte har lyssnat till ramsan har jag kört en minikur för att jobba in just ramsan. Då har jag kört kurens natt 2 och 3 igen.
Att sonen är arg är okej, däremot får han inte vara ledsen och olycklig. Här är det viktigt att ni verkligen lyssnar för att höra vad det egentligen handlar om. När han är ledsen och olycklig tycker jag att ni använder solfjädern. Ni solfjädrar tills barnet har lugnat sig och andas lugnt. Mer om det finns i internationlla SHN-boken.
Det kommer att bli bra bara ni är lugna och att ni använder verktygen med självklar attityd 8) . Sedan är det extra viktigt med "skrattet till gonattet" och mycket skratt i allmänhet de här dagarna
.
Hälsningar,
Kristiina
Det låter som ett klassiskt bakslag, ibland handlar det om en natt ibland om flera. Det viktiga är att i det läget använda de verktyg som finns och då tänker jag i första hand på ramsan och solfjädern.
Du skriver att ramsan inte tar. I de fall mina barn inte har lyssnat till ramsan har jag kört en minikur för att jobba in just ramsan. Då har jag kört kurens natt 2 och 3 igen.
Att sonen är arg är okej, däremot får han inte vara ledsen och olycklig. Här är det viktigt att ni verkligen lyssnar för att höra vad det egentligen handlar om. När han är ledsen och olycklig tycker jag att ni använder solfjädern. Ni solfjädrar tills barnet har lugnat sig och andas lugnt. Mer om det finns i internationlla SHN-boken.
Det kommer att bli bra bara ni är lugna och att ni använder verktygen med självklar attityd 8) . Sedan är det extra viktigt med "skrattet till gonattet" och mycket skratt i allmänhet de här dagarna
. Hälsningar,
Kristiina
En Mr A född juli -05, kurad feb -06
En Ms L född juni -07, standardmodellad i Gastsjön aug -07
En Ms M född feb - 14 (prematur 6-7 veckor) standardmodellad redan på sjukhuset.
En Ms L född juni -07, standardmodellad i Gastsjön aug -07
En Ms M född feb - 14 (prematur 6-7 veckor) standardmodellad redan på sjukhuset.
Å tack för svar!
Inför natten bestämde jag mig för att ramsa glatt och uppmuntrande på minsta knyst från honom. Om det verkade behövas skulle jag solfjädra, och det innan han blev alltför upprörd. När jag solfjädrade honom i går morse var han inte direkt mottaglig, kanske för att han mest var arg och jag uppfattade honom som olycklig. Så strategin var att förekomma honom lite så att han kunde ta till sig solfjädern bättre.
Du skrev att det kunde vara idé att köra om natt 2 och 3. Har läst på nu och kanske han faktiskt tog till sig mina försök till att solfjädra i går natt/morse för i natt har det varit ett annat läge. Under natten har jag vaknat för minsta ljud från honom och direkt svarat med ramsan. Han vaknade nog 5-6 ggr totalt. Det räckte med en eller två ramsomgångar innan han tystnade och somnade igen. En gång hann jag inte börja ramsa och han somnade om av sig själv. Morgonen var rätt lugn den med. Jag kunde väcka honom "på riktgt", men jag fegade lite och gjorde det 06.50, istället för 07.00. Målet är ju att successivt närma sig 07.00.
Två korta frågor:
Har jag fattat det rätt att man inte ska ramsa och solfjädra/buffa om han låter irriterad och arg? Bara när han låter ledsen. Så om jag ramsat en eller två gånger och han svarar med en massa skrik som låter arga, ska jag då låta honom få hålla på tills han själv tar sig samman och somnar? Vill få det klargjort så jag kan vara mer mentalt förberedd om det kommer något mer bakslag.
Det här med pangramsa. Hur låter den egentligen, dvs vad ska den förmedla? Glad, uppmuntrande och självklar? I går läste jag att den används från vargtimmarna och frammåt, och följs inte av bekräftelseramsa. Varför ingen inbakad bekräftelse efter pangramsan?
Inför natten bestämde jag mig för att ramsa glatt och uppmuntrande på minsta knyst från honom. Om det verkade behövas skulle jag solfjädra, och det innan han blev alltför upprörd. När jag solfjädrade honom i går morse var han inte direkt mottaglig, kanske för att han mest var arg och jag uppfattade honom som olycklig. Så strategin var att förekomma honom lite så att han kunde ta till sig solfjädern bättre.
Du skrev att det kunde vara idé att köra om natt 2 och 3. Har läst på nu och kanske han faktiskt tog till sig mina försök till att solfjädra i går natt/morse för i natt har det varit ett annat läge. Under natten har jag vaknat för minsta ljud från honom och direkt svarat med ramsan. Han vaknade nog 5-6 ggr totalt. Det räckte med en eller två ramsomgångar innan han tystnade och somnade igen. En gång hann jag inte börja ramsa och han somnade om av sig själv. Morgonen var rätt lugn den med. Jag kunde väcka honom "på riktgt", men jag fegade lite och gjorde det 06.50, istället för 07.00. Målet är ju att successivt närma sig 07.00.
Två korta frågor:
Har jag fattat det rätt att man inte ska ramsa och solfjädra/buffa om han låter irriterad och arg? Bara när han låter ledsen. Så om jag ramsat en eller två gånger och han svarar med en massa skrik som låter arga, ska jag då låta honom få hålla på tills han själv tar sig samman och somnar? Vill få det klargjort så jag kan vara mer mentalt förberedd om det kommer något mer bakslag.
Det här med pangramsa. Hur låter den egentligen, dvs vad ska den förmedla? Glad, uppmuntrande och självklar? I går läste jag att den används från vargtimmarna och frammåt, och följs inte av bekräftelseramsa. Varför ingen inbakad bekräftelse efter pangramsan?
Se där 
! Du är ju helt på spåret och sonen verkar fatta galoppen! :thumbsup: 
Ramsa kan du göra även när han låter irriterad och arg. Grejen är att inte ramsa för tätt utan lyssna hur han låter - ställer han frågor så ska han så småningom ha svar genom ramsan men ligger han mest och är förbaskad och knorrar så behöver han ingen ramsa i det läget. Ramsan är ett ovärderligt verktyg som ni kommer att kunna ha med er lääänge. Det viktiga är att lyssna på sonen och ha en dialog med honom genom ramsan - men bara om han ställer frågor. Att ligga och muttra, gnöla för sig själv får man göra ifred tycker jag .
Solfjädern använder du i kris och buffning vid storkris 8) . Försök att hålla dig till ramsan så långt det går, och först om han blir ledsen och olycklig använder du solfjädern i första hand och buffningen sparar du till riktiga storkriser
!
Pangramsan ska precis som du misstänker förmedla självklarhet - nu är det natt och på natten sover man! Jag har använt pangramsan vid minsta pip som har kommit från barnens rum mellan kl 04-07. Jag inbillar mig att den har förmedlat självklarhet och också satt punkt för eventuella efterföljande frågor från barnet. Därför behövs ingen bekräftelse. Just för att den är självklar och sätter punkt gör att barnet i de flesta fall tystnar och somnar om.
Det är klokt av dig att bläddra lite extra i SHN-boken de närmaste dagarna . Dels för att vara än mer förberedd i processen och också för att du nu förmodligen läser vissa stycken med andra ögon - nu har du ju bl a fått uppleva det sk bakslaget.
Hälsningar,
Kristiina
! Du är ju helt på spåret och sonen verkar fatta galoppen! :thumbsup: Ramsa kan du göra även när han låter irriterad och arg. Grejen är att inte ramsa för tätt utan lyssna hur han låter - ställer han frågor så ska han så småningom ha svar genom ramsan men ligger han mest och är förbaskad och knorrar så behöver han ingen ramsa i det läget. Ramsan är ett ovärderligt verktyg som ni kommer att kunna ha med er lääänge. Det viktiga är att lyssna på sonen och ha en dialog med honom genom ramsan - men bara om han ställer frågor. Att ligga och muttra, gnöla för sig själv får man göra ifred tycker jag
. Solfjädern använder du i kris och buffning vid storkris 8) . Försök att hålla dig till ramsan så långt det går, och först om han blir ledsen och olycklig använder du solfjädern i första hand och buffningen sparar du till riktiga storkriser
! Pangramsan ska precis som du misstänker förmedla självklarhet - nu är det natt och på natten sover man! Jag har använt pangramsan vid minsta pip som har kommit från barnens rum mellan kl 04-07. Jag inbillar mig att den har förmedlat självklarhet och också satt punkt för eventuella efterföljande frågor från barnet. Därför behövs ingen bekräftelse. Just för att den är självklar och sätter punkt gör att barnet i de flesta fall tystnar och somnar om.
Det är klokt av dig att bläddra lite extra i SHN-boken de närmaste dagarna
. Dels för att vara än mer förberedd i processen och också för att du nu förmodligen läser vissa stycken med andra ögon - nu har du ju bl a fått uppleva det sk bakslaget. Hälsningar,
Kristiina
En Mr A född juli -05, kurad feb -06
En Ms L född juni -07, standardmodellad i Gastsjön aug -07
En Ms M född feb - 14 (prematur 6-7 veckor) standardmodellad redan på sjukhuset.
En Ms L född juni -07, standardmodellad i Gastsjön aug -07
En Ms M född feb - 14 (prematur 6-7 veckor) standardmodellad redan på sjukhuset.
Bakslag igen...
Inatt blev det likadant som i förrgår natt. Han vaknade vid halv fyra-tiden och frågar, han tog ramsan och somnade om, men bara för en kort stund. Så höll det på till frammåt fem-halv sex då han blev mer och mer svårramsad. Jag solfjädrade kanske 3-4 ggr fram till 7. Jag vet inte om jag håller på för kort stund eller för länge, för han blir aldrig riktigt sömntung. Han lugnar sig ganska snabbt, men håller jag kvar för att få honom ännu lugnare börjar han skrika och vrida på sig. Jag har tolkat det som att jag borde gå då, med ramsan, vilket jag gjort vid första tysta lilla stund.
Jag tycker det är riktigt svårt, fortfarande efter 17 nätter, att höra om han är arg eller ledsen. Han skriker, gråtskriker och gapar för det mesta. Något lungt gnölande och knorrande är det inte mycket av. Du skrev: "Det viktiga är att lyssna på sonen och ha en dialog med honom genom ramsan - men bara om han ställer frågor. Att ligga och muttra, gnöla för sig själv får man göra ifred tycker jag.". Kanske han faktiskt ställer en mängd frågor och känner sig ledsen och att jag borde ramsa mer än vad jag gjort? Det har kännts svårt med den där dialogen som ska infinna sig mitt i allt gapande. Det är svårt att veta om han tar till sig min ramsa. Jag börjar med pangramsa, men övergår sedan mer och mer till en bestämd ton. Det hjälper inte, tycker jag. Det är svårt att veta om han ger i från sig en reaktion på ramsan eller om han ställer frågor när han är så uppe i varv som han är mellan kl 5/6-kl 7.
I morse kändes det riktigt motigt då han återigen är så orolig/arg/upprörd, efter två tidigar nätter med bakslag följda av en natt med sansade frågor som gick att svara med pangramsor fram till väckning. Då trodde jag att vi var på rätt spår igen, men vi damp ner i bakslaget igen. Bakslagen tär på oss och imorse kändes tanken på att ge upp lockande igen. Men allt eftersom dagen går återkommer förnuftet någorlunda, men det måste bara bli en bättring på detta snart.
Mina funderingar i korthet:
Hur ska jag förhålla mig till hans skrik egentligen? Är det frågor eller bara klagan? Inte lätt för någon utomstående att svara på såklart.
Pangramsan ska ju enligt boken vara punktsättande. Och det är den till en början, men bara för korta stunder. Det följs ju av ett allt mer stegrande frågor eller klagan. Hur gör jag då, när solfjädern och buffning inte riktigt vill ta (vilket de borde..)?
Inatt blev det likadant som i förrgår natt. Han vaknade vid halv fyra-tiden och frågar, han tog ramsan och somnade om, men bara för en kort stund. Så höll det på till frammåt fem-halv sex då han blev mer och mer svårramsad. Jag solfjädrade kanske 3-4 ggr fram till 7. Jag vet inte om jag håller på för kort stund eller för länge, för han blir aldrig riktigt sömntung. Han lugnar sig ganska snabbt, men håller jag kvar för att få honom ännu lugnare börjar han skrika och vrida på sig. Jag har tolkat det som att jag borde gå då, med ramsan, vilket jag gjort vid första tysta lilla stund.
Jag tycker det är riktigt svårt, fortfarande efter 17 nätter, att höra om han är arg eller ledsen. Han skriker, gråtskriker och gapar för det mesta. Något lungt gnölande och knorrande är det inte mycket av. Du skrev: "Det viktiga är att lyssna på sonen och ha en dialog med honom genom ramsan - men bara om han ställer frågor. Att ligga och muttra, gnöla för sig själv får man göra ifred tycker jag.". Kanske han faktiskt ställer en mängd frågor och känner sig ledsen och att jag borde ramsa mer än vad jag gjort? Det har kännts svårt med den där dialogen som ska infinna sig mitt i allt gapande. Det är svårt att veta om han tar till sig min ramsa. Jag börjar med pangramsa, men övergår sedan mer och mer till en bestämd ton. Det hjälper inte, tycker jag. Det är svårt att veta om han ger i från sig en reaktion på ramsan eller om han ställer frågor när han är så uppe i varv som han är mellan kl 5/6-kl 7.
I morse kändes det riktigt motigt då han återigen är så orolig/arg/upprörd, efter två tidigar nätter med bakslag följda av en natt med sansade frågor som gick att svara med pangramsor fram till väckning. Då trodde jag att vi var på rätt spår igen, men vi damp ner i bakslaget igen. Bakslagen tär på oss och imorse kändes tanken på att ge upp lockande igen. Men allt eftersom dagen går återkommer förnuftet någorlunda, men det måste bara bli en bättring på detta snart.
Mina funderingar i korthet:
Hur ska jag förhålla mig till hans skrik egentligen? Är det frågor eller bara klagan? Inte lätt för någon utomstående att svara på såklart.
Pangramsan ska ju enligt boken vara punktsättande. Och det är den till en början, men bara för korta stunder. Det följs ju av ett allt mer stegrande frågor eller klagan. Hur gör jag då, när solfjädern och buffning inte riktigt vill ta (vilket de borde..)?
-
Kantarella
Hej inkatax.
Jag tycker att det låter som att ni fastnat lite i allt verktygande. Uppföljningsveckan är över nu och det sista och kanske viktigaste steget i kuren är att backa. Dit verkar ni inte ha kommit riktigt?
Han måste få lämnas ifred också och reda ut sina uppvak själv. Jag tycker mig läsa mellan raderna att det är just det han ber om. Du solfjädrar och ju längre du står desto oroligare blir han. Han ber er att gå ut helt enkelt. Tror jag.
Så här långt in i kuren - ja efter fjärde natten - ska de ju ges möjlighet att somna om själva. Så mitt hetaste tips är att BACKA.
Arg, upprörd och irriterad får han vara ifred. En del barn somnar när de avreagerat sig, en del övergår i ledsamheter och först DÅ är man mottaglig för en ramsa.
Backa, lyssna av med hjärnan, inte hjärtat, ramsa enbart då du känner att näe, nu jäklar måste jag gå in. Och då ramsar du som om dörren vore låst och du har tappat bort nyckeln. Du MÅSTE lugna honom med din röst. Alltså inga ramsor på minsta pip. Här måste du ha lite tilltro till sonen. Detta gäller från läggdax till 04. Ramsa vid KRIS. Separata bekräftelser stör mer än de gör nytta nu.
I vargtimmen agerar du enligt bokens beskrivning, med pangramsa på första pip. Sedan avvaktar man och avvaktar. Så lite trafik som möjligt, sonen ska ju inte få tro att morgonen har börjat vilket man lätt kan göra då mamma tydligen är vaken och uppe och springer.
Hoppas att du kan läsa detta med samma hjärtliga ton som jag avser när jag skriver det.
Lycka till och hör av dig om du har fler frågor.
/Åsa
Jag tycker att det låter som att ni fastnat lite i allt verktygande. Uppföljningsveckan är över nu och det sista och kanske viktigaste steget i kuren är att backa. Dit verkar ni inte ha kommit riktigt?
Han måste få lämnas ifred också och reda ut sina uppvak själv. Jag tycker mig läsa mellan raderna att det är just det han ber om. Du solfjädrar och ju längre du står desto oroligare blir han. Han ber er att gå ut helt enkelt. Tror jag.
Så här långt in i kuren - ja efter fjärde natten - ska de ju ges möjlighet att somna om själva. Så mitt hetaste tips är att BACKA.
Arg, upprörd och irriterad får han vara ifred. En del barn somnar när de avreagerat sig, en del övergår i ledsamheter och först DÅ är man mottaglig för en ramsa.
Backa, lyssna av med hjärnan, inte hjärtat, ramsa enbart då du känner att näe, nu jäklar måste jag gå in. Och då ramsar du som om dörren vore låst och du har tappat bort nyckeln. Du MÅSTE lugna honom med din röst. Alltså inga ramsor på minsta pip. Här måste du ha lite tilltro till sonen. Detta gäller från läggdax till 04. Ramsa vid KRIS. Separata bekräftelser stör mer än de gör nytta nu.
I vargtimmen agerar du enligt bokens beskrivning, med pangramsa på första pip. Sedan avvaktar man och avvaktar. Så lite trafik som möjligt, sonen ska ju inte få tro att morgonen har börjat vilket man lätt kan göra då mamma tydligen är vaken och uppe och springer.
Hoppas att du kan läsa detta med samma hjärtliga ton som jag avser när jag skriver det.
Lycka till och hör av dig om du har fler frågor.
/Åsa
Ska verkligen testa att inte ramsa om han vaknar innan 04. Ska vänta och se vad som händer. Vårt problem har i och för sig varit mest under vargtimmarna och fram till väckningsdags. Så när, eller kanske ska tänka "om", han vaknar ska jag pangramsa och avvakta. Fattar jag rätt att avvakta innebär att han ska få skrika på tills jag känner att jag egentligen borde gå in och solfjädra, men att jag då istället ger en rejäl pangramsa till? Och håller på så tills han accepterar och somnar?
Vill passa på att komma med något positivt också, och det är att han sover så mycekt bättre på dagarna nu jämfört med innan vi började med kurandet.
/Linda...matte till taxen Inka och mamma till Albin (080331).
Vill passa på att komma med något positivt också, och det är att han sover så mycekt bättre på dagarna nu jämfört med innan vi började med kurandet.
/Linda...matte till taxen Inka och mamma till Albin (080331).
-
Kantarella
Inför vargtimmarna upprättar man en handlingsplan och håller sig sen strikt till den. De tidiga uppvaken kan hålla i sig ett tag så det första man får utrusta sig med är en rejäl skopa tålamod, tätt följt av en näve attityd av självklarhet. Toppa sedan det med tilltro till barnet och att verkligen backa.
En handlingsplan kan se ut som följer:
Pangramsa vid första pip. En ordentligt HÖG ramsa med rejält magstöd. Den är bestämd och sätter verkligen punkt för vidare diskussioner. Man motar på så sätt Olle i grind och förmedlar att på natten sover alla som grisar. Fall inte själv i fällan att det "är ju så nära morgon, han är säkert utvilad" osv utan tänk att det är natt och klockan är 01.
avvakta, avvakta, avvakta. Gå och lägg dig och somna om - det är det bästa. Nada överkoncentration här. Du HÖR om det blir kris genom öronproppar OCH tegelväggar.
fastnar han i en evig klagosång som går vare sig upp eller ner så kan du ge en ramsa till. Efter detta kan du använda dig av verktygen Mozart eller husljud. De skapar en ridå mellan dig och barnet där du tappar överkoncentrationen och där barnet får nåt annat att lyssna till istället för sen egen klagan. Eller så går du helt enkel och lägger dig igen och sover vidare.
skulle TOTALKRIS utbryta och då snackar vi verklig kris, då kan du gå in och lägga tillrätta och gå ut med ramsan. Men detta gör man endast EN gång/uppvak.
ställ sedan en klocka som ringer när morgonen börjar. Den associerar han snart med morgonen och att man därefter får komma upp.
Ett omsomnande är nyckeln, utnyttja marginalkvarten vid behov. Somnar han om bryggar han snart över uppvaket, alternativt vaknar lite senare för var dag som går, tills han sedan sover tiden ut.
You fix
/Åsa
En handlingsplan kan se ut som följer:
Pangramsa vid första pip. En ordentligt HÖG ramsa med rejält magstöd. Den är bestämd och sätter verkligen punkt för vidare diskussioner. Man motar på så sätt Olle i grind och förmedlar att på natten sover alla som grisar. Fall inte själv i fällan att det "är ju så nära morgon, han är säkert utvilad" osv utan tänk att det är natt och klockan är 01. avvakta, avvakta, avvakta. Gå och lägg dig och somna om - det är det bästa. Nada överkoncentration här. Du HÖR om det blir kris genom öronproppar OCH tegelväggar. fastnar han i en evig klagosång som går vare sig upp eller ner så kan du ge en ramsa till. Efter detta kan du använda dig av verktygen Mozart eller husljud. De skapar en ridå mellan dig och barnet där du tappar överkoncentrationen och där barnet får nåt annat att lyssna till istället för sen egen klagan. Eller så går du helt enkel och lägger dig igen och sover vidare. skulle TOTALKRIS utbryta och då snackar vi verklig kris, då kan du gå in och lägga tillrätta och gå ut med ramsan. Men detta gör man endast EN gång/uppvak. ställ sedan en klocka som ringer när morgonen börjar. Den associerar han snart med morgonen och att man därefter får komma upp.Ett omsomnande är nyckeln, utnyttja marginalkvarten vid behov. Somnar han om bryggar han snart över uppvaket, alternativt vaknar lite senare för var dag som går, tills han sedan sover tiden ut.
You fix
/Åsa
Pangramsandet funkar bra tycker jag, men varje morgon blir det någon gång så att han vaknar, jag ramsar, han somnar om efter lite gnöl....och vaknar igen efter en liten stund (kanske efter ett par minuter-10 min). Ska jag ge en ramsa till då? Direkt? Eller ska jag vara sparsam med ramsandet när han vaknar så snabbt inpå? Min hjärna säger att jag borde ramsa igen, men samtidigt vill jag inte ramsa för mycket. Vill känna mig säker på hur jag ska göra...
