Hon blir så ledsen - är jag en tyrann?

[Lilla_i]

Jag har en 2-årig flicka hemma, samt en liten kille på 4 månader. Det går jättebra på dagarna med båda barnen, men vi har fått ett problem som inte fanns innan lillebror kom. När lillebror skall sova eller när han vaknar till och behöver vagnas lite så kommer gärna storasyster och pratar och hoppar och studsar. Det går ju ganska bra ändå för det mesta, men ibland så blir hon väldigt högljudd och kan t o m med skrika högt när hon vill ha uppmärksamhet på studs. Jag försöker prata med henne om att man inte får skrika och inte prata när lillebror sover, "bara viska" och hon upprepar alltid vad jag säger och verkar förstå vad jag menar. Tyvärr har hon inte lärt sig att viska ännu, men bara hon pratar med små bokstäver så går det ju bra.

Men, ibland spårar det ur, som idag när jag skulle vagna lillebror till sömns igen och hon kommer in, pratar, studsar och ropar. Jag föröker få henne att förstå att hon skall vara tyst eller locka henne med något annat att göra i en annan del av huset, men det funkar inte. När jag märker att lillebror snart kommer till ro på egen hand, tar jag tag i henne och skyndar genom huset. Då blir hon upprörd, börjar skrika och jag tystar henne med en hand för munnen så att han inte skall vakna igen. Hon skriker ännu mer när jag tar bort handen och då säger jag "är du inte tyst får du gå ut och skrika". Hon tystnar inte och då ställer jag ut henne i vårt uterum. Där står hon högst två minuter, sedan öppnar jag dörren och frågar om hon är färdig. Det är hon, och jätteledsen till på köpet (så klart). Jag förklarar igen att om man skriker får man skrika ute tills man är färdig, och låtsas att det är bra med det. Sedan vill jag äta, men det vill inte hon. Hon vill gå och lägga sig. Jag lockar med makaroner som är hennes favorit, men hon insisterar på att få gå och lägga sig. Då får hon det, och somnar nästan på stört, två timmar för tidigt, utan mat i magen....

Jag känner mig som en maktmissbrukare och en tyrann, och jag vet inte om min dotter lär sig något av detta eller om jag bara köper mig själv lite lugn och ro på ett billigt sätt. Vad tycker ni? Det känns som om jag gör fel, gör jag det? Hur gör man i stället?

[miniz]

Hej. Inte är du en tyrann, det bara känns sa ibland...

Kanske hon hjälpa dig vagna, ta upp henne sa hon kan halla i handtaget och visa hur man gör. Och när man vagnar maste man ju vara tyst.

Skrikrum är det manga som har. Det är en bra grej, för man far skrika, men inte överallt, bara där var det är tillatet. Hos oss är barnens rum skrik och grat rum. Om man tycker att livet är för tungt att man maste grata högt och länge, eller om man tycker livet är orättvist att man maste skrika av sig, da gar man in där.

Handen om munnen är inte sa kul. Kanske om du springer och kittlar henne istället eller viskar nagot spännande i hennes öra, t.ex vad ni NU ska göra.

Annars kan du avleda innan situationen uppstar. Ge henne ett arbete eller aktivitet innan du gar och vagnar. Vattenfärg eller diska plastbunkar t.ex brukar vara populärt bland stora sma 2-aringar.

Läs ocksa syskon kapitlet i Barnaboken.

Kram
Maria

[blomman]

Hej Lilla i!

Kanske hon hjälpa dig vagna, ta upp henne sa hon kan halla i handtaget och visa hur man gör. Och när man vagnar maste man ju vara tyst.

Håller med miniz här.

Det är ER bebis, eller hur?
Inte bara din.

Gör henne delaktig i lillebrors skötsel, behöv henne! I allt från AD-droppar, blöjor,kläder, smakportioner, badning..
Så kan du fråga henne "Ooj, nu är lillebror trött, vad ska vi göra då?"
Om hon föreslår att han ska sova i vagnen (föreslår hon inte det får du hinta lite "tror du han vill ligga i vagnen?") så får hon gärna visa dig vart han ska ligga, hur täcket ska vara, vad man gör sen..
Spela lite dum och hjälplös!
Tvååringar visar mer än gärna hur man gör för sina mindre vetande föräldrar!

Avled sedan gärna med att du måste ha hjälp med nåt viktigt, som miniz skriver, diska eller liknande. Sen kan du vagna i fred en stund.

Kram Blomman

[susanneethel]

Du har fått jättebra svar redan, men jag tänkte bara ställa en fråga. Gör det något om hon skriker lite utanför rummet?

Jag har upplevt att det är bra att inte dämpa ljudnivån för mycket, är bebisar vana vid diverse oljud så sover dom gott i oljudet. Karl hörs ju när han blir arg men Liv blir inte störd av det när hon sover. Bara om det är i samma rum.

[Lilla_i]

Hej igen och tack för alla era svar! Det är så skönt att ha ett forum där man kan ställa alla möjliga konstiga frågor och veta att det finns folk som tar sig tid att svara...

Så klart det är vår bebis, allihopas, och storasyster är också väldigt delaktig i att ta hand om lillebror och tycker hemskt mycket om honom. Hon vagnar och matar, klappar och stoppar i nappen och har många förslag på vad han kan tänkas behöva och vilja ha just för stunden. Så det går jättebra, förutom att hon inte förstår att han behöver ha det tyst när han skall somna in. (När han sover får hon gärna väsnas, det skall till ganska mycket för att han skall vakna ju...)

Men tack alla för tipsen, jag skall försöka ta till mig och tänka efter lite före i stället för att få dåligt samvete efter... Jag tror att det som är värst är att jag själv blir så arg på henne för att hon inte kan vara tyst just under de två eller minuter han behöver på sig för att komma till ro och att min ilska går ut över henne. Kanske är det därför det känns som om man gör helt fel? "Nu blev jag jättearg - stackars Sanna, det var ju inte hennes fel". Dessutom har man kanske "straffat" henne för något hon är för liten för att förstå eller kontollera. Man vill ju vara så där mogen och balanserad och vettig hela tiden med sina barn, och när det brister så... Innan Simon kom kan jag ärligt säga att jag inte blev så f-bannad på henne, men nu kan jag bli det och det skrämmer mig lite...

[miniz]

"Nu blev jag jättearg - stackars Sanna, det var ju inte hennes fel".

Det är da du ska använda dig av det välkända "Hoppsan!". Säg ett litet Hoppsan sa ger du dig själv nagra sekundar att tänka och lugna ner istället för att brista ut i f-bannelse. Räkna till fem när du känner det rinner pa. Jag vet hur du känner dig och skälla pa barnen vill man ju inte. Det är lite känsligt det där, bebben ska sova och alla ska fa sin paus, sa man vill att det ska ga smidigt, inte med skrik och rop i fran en tva aring... Men som du säger är hon för liten att fatta alla situationer ännu.

Andas in, andas ut.
Kram
Mara

[Ewa]

Och de dagar hon inte hjälper till med vagningen kan man ha en liten trevlig muta färdig till när det blir sovdags, liten påse med överraskning, kritor och papper vid köksbordet, ny bok att bläddra i osv