Nu behöver vi hjälp!
Sonen, född i Mars, hade underbar sömn från början. Vi 5 månader började det strula. Oförberedd som jag var gav jag honom honom bröstet vid varje uppvak. Snart var cirkus-snuttning igång.. Vid 6,5 månader hade vi fått nog. Vi kurade sonen (på rygg). Allt gick bra, förutom vargtimmen. Vi var inte konsekventa och tog upp för tidigt vilket naturligtvis fick till följd att han vaknade tidigare, tidigare och TIDIGARE.
När jag försökte komma på rätt köl igen upplevde jag att ramsan inte tog som den skulle. I lördags backade vi bandet till natt två. Nu känns det som att ramsan sitter. Vad är då problemet undrar ni? Jo:
Han har sovit bra hela nätterna. Behövt någon ramsa ibland med annars inga bekymmer. Han har sovit genom vargtimmen alla nätter utom i natt. Han vaknade 5 (morgon halv sju). Fick en ramsa. Han grät och grät. Till slut gick jag in. Då hade han vänt sig till mage. Eftersom han alltid varit ryggsovare vände jag honom, lade till rätta, ramsade och gick ut. Han skrek ännu mer. Gick och kikade efter att tag och då hade han vänt sig igen..
Jag stog inte ut till slut. Han hade skrikit oavbrutet i en timma. klockan 6 tog jag upp med en glad morgon. Han hulkade och grät säkert en kvart. Ska det vara så? Känns fruktansvärt att höra honom gråta utan avbrott så länge. Samtidigt vill jag inte gå i samma fälla som tidigare. Vad göra?
Vargtimmen -Hjälp!!
Jag har läst här på forumet och tipsen jag hittat (och använt med framgång) är pangramsa (tolkar det som en bestämd och hurtig ramsa, inga bekräftelser sedan) och så på med musik och slamra i köket, husljud. Min dotter vaknade en halvtimme innan hon skulle imorse och jag gjorde precis så här. Hon somnade om efter nio minuter, var aldrig riktigt ledsen. Men visst är det svårt att hålla sig om man hör att barnet ledset! I total kris måste väl solfjäder vara tillåtet? Eller? Ni diplomerade?
Kram/
Lou
Kram/
Lou
Har pluggat på idag och nu känns det lite bättre. Han har ju sovit genom vargtimmen tidigare så jag vet att han kan 
. Jag tror kanske att jag blev lite tagen på sängen av att han hade vänt sig till mage. Det har han aldrig gjort tidigare. Han har ALLTID sovit på rygg eller sidan. Nu verkar det som att han bestämt sig för att sova på mage för när vi lade honom för kvällen så vände han sig direkt, så nu ligger han så. Några frågor:
Om han vaknar i natt och jag behöver gå in och lägga till rätta, hur gör jag då? Förr lyfte vi upp honom på kudden och stoppade om täcket.
Kan jag solfjädra? Vi har ju aldrig gjort det tidigare pga ryggläget. Kanske blir han bara förvirrad. Vad tror ni?
Bör vi skaffa larm?
Eftersom vi strulade till det förra gången vill jag verkligen göra rätt nu. Sorry, jag menar SKA jag verkligen göra rätt nu.
. Jag tror kanske att jag blev lite tagen på sängen av att han hade vänt sig till mage. Det har han aldrig gjort tidigare. Han har ALLTID sovit på rygg eller sidan. Nu verkar det som att han bestämt sig för att sova på mage för när vi lade honom för kvällen så vände han sig direkt, så nu ligger han så. Några frågor:Om han vaknar i natt och jag behöver gå in och lägga till rätta, hur gör jag då? Förr lyfte vi upp honom på kudden och stoppade om täcket.
Kan jag solfjädra? Vi har ju aldrig gjort det tidigare pga ryggläget. Kanske blir han bara förvirrad. Vad tror ni?
Bör vi skaffa larm?
Eftersom vi strulade till det förra gången vill jag verkligen göra rätt nu. Sorry, jag menar SKA jag verkligen göra rätt nu.
HJÄÄÄÄÄLP!!!!! Nu sitter jag här och lipar och känner mig som världens sämsta mamma. Stackars lillen som fått världens veligaste föräldrar.
Det har gått bra flera nätter men vissa nätter, som i natt, har det varit katastrof. Inatt skrek och grät han om vart annat från 23 till 01.30. Vi började med att ramsa tog sedan till buffning. Han blev lugn, men så fort vi slutade blev han helt vansinnigt arg. Halv 1 tog jag upp honom då jag trodde att det var nåt fel. men det var det ju så klart inte
Nu sitter jag här och känner mig så värdelös
. Varför klarar jag inte av att fullfölja? Har jag förstört allt ännu en gång? Jag tror stenhårt på Anna. Jag känner mig påläst men... på natten börjar jag vackla. Är han ledsen? Är han sjuk? Håller han på att skrika upp sig? osv.
Det är som att jag klarar allt bra fram till det att jag ska knyta ihop säcken. Hur ska jag komma över den här tröskeln? Är det ingen som gått igenom samma sak? Hur kom ni vidare?
Finns det nån som orkar med mig som jag får kontakta för lite pepp och uppläxning?
Det har gått bra flera nätter men vissa nätter, som i natt, har det varit katastrof. Inatt skrek och grät han om vart annat från 23 till 01.30. Vi började med att ramsa tog sedan till buffning. Han blev lugn, men så fort vi slutade blev han helt vansinnigt arg. Halv 1 tog jag upp honom då jag trodde att det var nåt fel. men det var det ju så klart inte
Nu sitter jag här och känner mig så värdelös
. Varför klarar jag inte av att fullfölja? Har jag förstört allt ännu en gång? Jag tror stenhårt på Anna. Jag känner mig påläst men... på natten börjar jag vackla. Är han ledsen? Är han sjuk? Håller han på att skrika upp sig? osv.Det är som att jag klarar allt bra fram till det att jag ska knyta ihop säcken. Hur ska jag komma över den här tröskeln? Är det ingen som gått igenom samma sak? Hur kom ni vidare?
Finns det nån som orkar med mig som jag får kontakta för lite pepp och uppläxning?
Hej!
Känner såååååååååå väl igen mig i din beskrivning!! Vid läggning känner jag mig stark o peppad, sedan när jag vaknar av att jag hör älsklingen gråta så vill jag ta honom till min famn. Men eftersom det är omöjligt att ha honom där hela natten så vet jag ju också att jag gör honom en björntjänst om jag tar upp honom.
Jag vet att eckenberg ofta kritiseras starkt i detta forum, men jag anser att hans förklaring till föä-instinkten att vilja plocka upp sitt barn som gråter låter riktig. (Att det förr i tiden var livsnödvändigt att tysta ett gråtande barn direkt så man inte blev ett lätt byte ute på savannen, och att det är denna överlevnadsmekanism som fortfarande sätts igång vid gråt. I dagens moderna samhälle är det dock viktigare att föä och barn sover om nätterna. Det naturliga för små barn, upp till 2 år, är dock att sova brevid mamman o smutta på bröstet när hon/han vaknar). Jag kan tycka att denna förklaringsmodell känns mera sympatisk än AWs teori om att det är föä som gjort fel, lagt vargar i sängen, även om det såklart på sätt o vis stämmer eftersom vi lyssnat på barnet ("jag kan inte somna, hjälp mig!, jag vill ha bröstet! osv) och därmed tagit upp det.
Nu kanske jag blir lynchad och inte får någon mer hjälp här.
Min avsikt är inte att starta någon diskussion om varför våra älsklingar vaknar om nätterna eller varför vi börjar vackla om natten. Ville bara ge en alternativ förklaring till varför hjärtat tar över hjärnan. Vi gör inget FEL när vi tar upp våra barn alternativt låter de sova brevid oss OM vi orkar fortsätta med detta tills barnet själv väljer eget rum säng och inget mer smuttande på bröstet. Mitt problem ligger i att jag INTE orkar ge bröst varannan timme samtidit som jag har svårt att inte gå på föä-instinkten när mitt barn gråter. Kanske är så för dig och många andra här inne också??
Bara en liten tanke från mig...
LYCKA TILL och kram från en trött mamma som har 11-timmars natt för klimpen som högsta önskan på julklappslistan.
Känner såååååååååå väl igen mig i din beskrivning!! Vid läggning känner jag mig stark o peppad, sedan när jag vaknar av att jag hör älsklingen gråta så vill jag ta honom till min famn. Men eftersom det är omöjligt att ha honom där hela natten så vet jag ju också att jag gör honom en björntjänst om jag tar upp honom.
Jag vet att eckenberg ofta kritiseras starkt i detta forum, men jag anser att hans förklaring till föä-instinkten att vilja plocka upp sitt barn som gråter låter riktig. (Att det förr i tiden var livsnödvändigt att tysta ett gråtande barn direkt så man inte blev ett lätt byte ute på savannen, och att det är denna överlevnadsmekanism som fortfarande sätts igång vid gråt. I dagens moderna samhälle är det dock viktigare att föä och barn sover om nätterna. Det naturliga för små barn, upp till 2 år, är dock att sova brevid mamman o smutta på bröstet när hon/han vaknar). Jag kan tycka att denna förklaringsmodell känns mera sympatisk än AWs teori om att det är föä som gjort fel, lagt vargar i sängen, även om det såklart på sätt o vis stämmer eftersom vi lyssnat på barnet ("jag kan inte somna, hjälp mig!, jag vill ha bröstet! osv) och därmed tagit upp det.
Nu kanske jag blir lynchad och inte får någon mer hjälp här.
Min avsikt är inte att starta någon diskussion om varför våra älsklingar vaknar om nätterna eller varför vi börjar vackla om natten. Ville bara ge en alternativ förklaring till varför hjärtat tar över hjärnan. Vi gör inget FEL när vi tar upp våra barn alternativt låter de sova brevid oss OM vi orkar fortsätta med detta tills barnet själv väljer eget rum säng och inget mer smuttande på bröstet. Mitt problem ligger i att jag INTE orkar ge bröst varannan timme samtidit som jag har svårt att inte gå på föä-instinkten när mitt barn gråter. Kanske är så för dig och många andra här inne också??Bara en liten tanke från mig...
LYCKA TILL och kram från en trött mamma som har 11-timmars natt för klimpen som högsta önskan på julklappslistan.
Jag känner också igen mig. Vi har samsovit tidigare ungefär halva nätterna. Hon somnade bredvid mig, jag lade henne i hennes säng, hon vaknade vid tolv, två eller fyra och fick komma till vår säng och ligga och snutta på bröstet. Men så började hon vakna typ varje kvart och ville ha bröstet i munnen heeeela tiden. Det gick inte. Själv samsov jag med min mamma länge och har fina minnen av det. Men också minnen av oro, att jag var rädd att hon skulle gå när jag somnat, och det blev jobbigt sedan när jag skulle sova i egen säng. Så jag resonerar som så: vi sover alla bättre (min dotter sover numera hela natten, men läggningen är gråtig/skrikig) och jag tror att hon blir mindre ängslig så här. Dessutom är det en investering i min och min killes samliv och det gynnar ju dottern i längden. Alla blir gladare i slutändan, hoppas jag. Dottern är faktiskt redan gladare på dagarna, gnäller mindre, skrattar mer. Hon blev nog rätt trött hon med av allt detta snuttande och dessa oregelbundna tider.
Ja, så tänker jag, men jag håller med om att det är jäkligt svårt ibland. Ibland saknar jag henne vid bröstet trots att hon väckte mig hela tiden. Men vi gosar på morgonen istället
kram från mig
Ja, så tänker jag, men jag håller med om att det är jäkligt svårt ibland. Ibland saknar jag henne vid bröstet trots att hon väckte mig hela tiden. Men vi gosar på morgonen istället
kram från mig
Lou, en dotter född 080224 
( Kurad nov -08 )
( Kurad nov -08 )
Tack. Skönt att höra att nån annan också tappar spåret ibland.
Liksom du fixar jag inte att ha honom snuttande hos mig hela nätterna. Har provat och det var INTE roligt. Han blev gnällig, jag blev gnällig.. SHN känns helt rätt för mig och vi har gjort stora framsteg. Det är liksom själva sluttampen.. Liksom du känner jag mig säker vid läggning. Det är på natten som jag blir helt avig.
En björntjänst. Exakt! Det som gör det så svårt är ju att det kan gå några nätter när han sover bra. När han sedan någon natt skriker utan att lugna ner sig av ramsan så blir jag otroligt osäker.
Min inre dialog i natt:
Varför lugnar han sig inte? Det gjorde han ju igår och i förrgår. Borde jag buffa? Jag buffar. Nähe nu blev det ännu värre. Fan vad jag är kass. Det måste vara något fel. Är han sjuk kanske? Inte ta upp/ta upp? Nu förstör jag allt om jag tar upp. Men han har skrikit i en timma nu... osv i all oändlighet.
Inte som att man förmedlar lung och säkerhet direkt
Jag har tappat attityden. Någon som sett den?
Liksom du fixar jag inte att ha honom snuttande hos mig hela nätterna. Har provat och det var INTE roligt. Han blev gnällig, jag blev gnällig.. SHN känns helt rätt för mig och vi har gjort stora framsteg. Det är liksom själva sluttampen.. Liksom du känner jag mig säker vid läggning. Det är på natten som jag blir helt avig.
En björntjänst. Exakt! Det som gör det så svårt är ju att det kan gå några nätter när han sover bra. När han sedan någon natt skriker utan att lugna ner sig av ramsan så blir jag otroligt osäker.
Min inre dialog i natt:
Varför lugnar han sig inte? Det gjorde han ju igår och i förrgår. Borde jag buffa? Jag buffar. Nähe nu blev det ännu värre. Fan vad jag är kass. Det måste vara något fel. Är han sjuk kanske? Inte ta upp/ta upp? Nu förstör jag allt om jag tar upp. Men han har skrikit i en timma nu... osv i all oändlighet.
Inte som att man förmedlar lung och säkerhet direkt
Jag har tappat attityden. Någon som sett den?
Inte var den här iaf! Våran knodd ÄR dessutom sjuk o då är det VÄLDIGT svårt med attityd. Känner igen dina tankar... Att ta upp barnet tror jag INTE på (förutom när han har diarré över hela kroppen) däremot så blir jag som en virrig höna som vill springa o verktyga hela tiden när han gråter. Märker hur osäker jag blir desto mer jag springer. Stackarn! Här kommer mamma med pipande röst och darriga händer.
Men vi kommer också att fixa det här!
Höres!
kram
Hej grynet!
Jag är säker på att du hittar igen attityden idag, kanske hittar du den på forumet med de klistrade trådarna, där finns flera godbitar!
Bestäm dig helt enkelt för att ta itu med detta inatt!
Nu ska det sovas! punkt. slut. Försök se bortom uppvaken, och ha målet: fulla nätters sömn, för ditt inre!
På natten sover man. Som grisar. Eller hur 
Och du - har du läst januarikönikan?
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
Seså, det här fixar du! Vad är alternativet?
Kram Mia
Jag är säker på att du hittar igen attityden idag, kanske hittar du den på forumet med de klistrade trådarna, där finns flera godbitar!
Bestäm dig helt enkelt för att ta itu med detta inatt!
Nu ska det sovas! punkt. slut. Försök se bortom uppvaken, och ha målet: fulla nätters sömn, för ditt inre!
På natten sover man. Som grisar. Eller hur Och du - har du läst januarikönikan?
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghetSeså, det här fixar du! Vad är alternativet?
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Hej på dig!
Här finns en till som känner igen sig i det du beskriver. 
De flesta läggningar/nätter känner jag mig hur stark som helst. Attityd av självklarhet 8) Men så kommer en natt som den du beskriver (jag hade en ny sådan inatt). Usch vad det är jobbigt. Vad skall jag göra, ramsa, solfjädra, bekräfta, buffa? Allt blir en stor verktygssoppa som jag håller på att drunkna i. Mitt i all denna förvirring skall jag förmedla lugn och säkerhet. Det säger ju sig självt att det inte går. 
MEEEN, upp med humöret nu. Idag är en ny dag och den för med sig alla möjligheter till förändring. Gå ut och ta en lång promenad och samla nya krafter och jag lovar att med dem kommer din attityd också. Klart att vi också skall klara detta. :thumbsup:
Tänker på dig och skall följa även er tråd och försöka peppa och stödja.
Kramis
Här finns en till som känner igen sig i det du beskriver.
De flesta läggningar/nätter känner jag mig hur stark som helst. Attityd av självklarhet
8) Men så kommer en natt som den du beskriver (jag hade en ny sådan inatt). Usch vad det är jobbigt. Vad skall jag göra, ramsa, solfjädra, bekräfta, buffa? Allt blir en stor verktygssoppa som jag håller på att drunkna i. Mitt i all denna förvirring skall jag förmedla lugn och säkerhet. Det säger ju sig självt att det inte går. MEEEN, upp med humöret nu.
Idag är en ny dag och den för med sig alla möjligheter till förändring. Gå ut och ta en lång promenad och samla nya krafter och jag lovar att med dem kommer din attityd också. Klart att vi också skall klara detta. :thumbsup: Tänker på dig och skall följa även er tråd och försöka peppa och stödja.
Kramis
Cilla, mamma till Hanna född 080522