Vi har tänkt att börja kuren nu under jullovet då min man är ledig och vi kan hjälpas åt med dagar och nätter.
Storebror har börjat trotsa lite grann, men inget farligt och bör inte störa kurandet. Varje gång jag lägger lillebror hjälper han till och pekar på ett hörn i lillebrors rum o säger "lämna min säng dääääär!" så han är redo att flyttas in. Måste kuras först dock. Jag har en hel del frågor som jag återkommer med lite senare..
Det som är aktuellt just nu är nappen
Den ska bort (borde ha tagits bort för länge sen - föräldrarnas fel...) och jag funderar på hur och när.Lite bakgrundsinfo först bara: storebror brukade nattas genom att mamma eller pappa låg bredvid i sängen och höll händerna och schyssade tills han somnade. För ca 1-1,5 mån sedan började pappan med att han lade sig i föräldrasängen i stället (storebror sover alltså fortfarande i vårt sovrum) för att "läsa boken". Det tog allt från, i början, 40 min inkl. massa prat o ljud o diverse försök att hålla sig vaken från sonens sida, följt av påminnelser (ingen ramsa från början dock, mest typ "nu måste du vara tyst så du kan sova") från vår sida, till idag då han somnar på ca 10-15 min, lite mummel o småprat följt av (när mamman nattar - vilket oftast sker) "lillebrors" ramsa och ev någon påminnelse om att man inte ska prata utan sova. Ramsan infördes på sonens eget initiativ: "mamma säga 'nu natt, då får sova'". Men detta sker alltså från sängen bredvid hans.
Det vi alltså har kvar är att flytta ut oss själva och se till att han inte smiter iväg ur sängen eller rummet när han vaknar under natten vilket brukar ske antingen runt 2-tiden eller vid 5-6 snåret. (Ska tillägga: sedan lillebrors kurning sover jag och pappan i vardagsrummet därför att 1) lillebror vaknar runt 6.15-6.30 och måste ramsas om och 2) jag är så fantastiskt lättväckt och kan inte sova när storebror vaknar under nätterna och pratar i sömnen och vänder och vrider sig (jag är väl skadad efter 2,5 års upptrasade nätter) så jag stannade helt enkelt kvar där ute, vilket gör att storebror, när han vaknar på natten, traskar iväg och letar efter oss. Och nu har vi ju lärt honom
att det räcker att gå ut och hämta mamma eller pappa så sover de i sovrummet igen.....)Eftersom han nu somnar så bra själv, tänkte jag ta bort nappen innan kurandet. Nappen har han bara när han ska sova dag som natt, inte som "tröst", så det är därför jag ser det som hög tid nu. Men han är lite känslig så vi vill ta lite i taget. (Han är tyvärr inget barnaboksbarn, men jag försöker införa den ena "barnaboksaktiviteten" efter den andra men behöver jobba på min egen attityd och tankesätt. Därav känsligheten och att jag vill ta ett steg i taget.) Så fort nappen är väck ska han kuras är tanken.
Så: nästa vecka ska han läggas in på sjukhus (inget allvarligt som operationer o dyl, men undersökningar och några biopsier).
Min tanke är att inte ta med någon napp dit. Och sen säga "Åh neeej! mamma glömde nappen! ojojoj, hur ska vi då göra? hmmm.... det går nog bra att sova ändå! JA! det gör det ska du se!" Sen har han (och jag) inget annat val än att finna oss i napplösheten och somna ändå. Eller gör det här att han "förstår" hur slarvig opålitlig mamma han har som GLÖMMER hans napp
?Just eftersom nappen inte används som tröst tänker jag att det kanske kvittar? Sjukhusvistelse till trots.
Dessutom tänkte jag "underlätta" (alltså att han tror det) för honom denom att låta honom hålla handen (det brukar han vilja och frågar om varje kväll, och är något han skulle tycka om) från sin spjälsäng på sjukhuset så ligger jag bredvid i min säng. Det som kan hända är att han vill hålla handen hela veckan men låt gå. Sedan när vi är hemma kan pappa natta i början och så kan han säga att "hemma sover man ju i sin egen säng", och han brukar snällt acceptera det pappa säger, med mig kan han tjata och strula lite.
Eller är jag fräck som använder mig av att vi ska vara borta och han brukar finna sig i den situation som ges i sådana sammanhang? Han brukar inte gråta efter nappen på nätterna, hittar han den inte frågar han lungt efter den o så får vi leta upp den.
Tar vi bort nappen här hemma kommer det antagligen bli en hel del protester.
Det blev långt det här, ursäkta!
Jag blir tacksam för svar och råd! Egentligen känner vi ju honom bäst, men jag undrar mest om man "får" göra så att man tar bort nappen i en situation som jag beskrivit ovan, eller om jag sätter ett "opålitlighetsmärke" i lilla hjärtat...
Kram /Ummusab
Storebror 
Hej 
.
.
