Gnälliga helger

[mia721]

Hej,
känner mig helt utpumpad efter 1 lördag med familjen.... Vår dotter Emelia har de senaste 4 veckorna varit mycket gnällig. Hon blev kurad i Juli och det blev en vänding i vårt liv. Fick en pigg och glad dotter som åt och sov kanon. Emelia är nu drygt 14 månader och går på dagis, något som går mycket bra. Är glad när man lämnar och ännu gladare när man hämtar. Personalen lovordar vår lilla solstråle och säger "om alla barnen vore så här glada så skulle det vara så lätt..." Men på sista tiden har vardagsmorgnar och helger blivit allt annat än harmoniska, och idag är jag helt slut efter att haft en gnällig tjej hela dagen. Minsta lilla som inte går som Emelia vill det så blir hon arg och ledsen. Helst av allt vill hon bara sitta i mitt knä men knappt det räcker, hon skall hela tiden ha något, pilla på något, göra något annat. Även måltiderna har blivit otroligt jobbiga. Emelia som hade en fantastisk aptit blir nu totalt ointresserad efter 3-5 minuters ätande. Börjar vända och vrida sig i stolen och skall "ha" allt annat än vad som finns på tallriken. Det har gått så långt att jag nu "renser" köket innan måltiden för att det inte skall stå framme sånt som kan pocka på hennes uppmärksamhet. Fruktskål, bröd... allt åker bort. Idag har Emelia inte ätit någon rejäl måltid alls - och då är jag väl bevandrad i detta forum och har läst mycket om just "måltids" situationen så jag är mycket konsekvent och ställer inte fram annan mat eller låter Emelia få något annat hon pekar på (dock tror jag inte att det riktigt så på dagis..). Just nu sitter hon i badet och pappa bredvid; ena sekunden sitter hon och sjunger Tipp tapp tipp tapp och tjuter av glädje för att i nästa sekund gnäll och bli ledsen för att hon inte "får" något som hon vill.

Att tillägga är att hon inte går ännu, tog för 3 veckor sedan sina första egna steg men på sista tiden så vill hon inte ens försöka. Blir bara ledsen när vi leker på mattan och kör "kom till mamma - kom till pappa" leken.

Jag vet bättre än att inte ta ut frustration och ilska över Emelia, jag vet att jag skall prata lungt och förklara, försöka distrahera - men jag orkar inte längre. Vi har det tufft som det är min man och jag och med dessa helger blir det ett helvete. Känns inte som att det finns någon glädje i helgerna utan jag bara längtar tills det blir Måndag igen så att jag får lite lugn och ro på "jobbet" (vilket egentligen är allt annat än lugnt).

Samtidigt klandrar jag mig själv och fundearar över vad jag gör för fel? Varför är det så här? Vad kan jag göra annorlunda?

Någon annan som gått igenom något likanande och kanske har lite råd och tips eller bara lite stöd till en ledsen mamma?

[Ewa]

Hej !

Att vara en glad solstråle när man är på besök är ju en sak. Det är man ju ofta själv också, även om man inte är på bästa humör. Utlopp för sin frustration eller sin trötthet eller vad det kan vara dyker ju istället upp inom hemmets trygga vrå. Så att din lilla gör detsamma är, sett ur det perspektivet, kanske inte så märkligt. För jag antar att dagis ännu är ganska nytt för henne. Ett par månader max, om jag får gissa, och hennes gnällighet har märkts i 1 månad. Jag gissar att det KAN finnas ett litet samband där.

Oavsett hur bra det går, hur fantastisk personalen än är, hur glad hon än är i sin nya dagmiljö, så ÄR det ändå en ny miljö, med nya förutsättningar och nya omständigheter. Borta från den värld hon hittills känt som sin - sin flock, sin tillhörighet. Där ni - hennes flock inte längre finns tillgänglig. Men väl en helt ny flock. Tro tusan att det kan föra med sig lite frågor. Konstigt vore väl annars. Och här citerar jag Anna:

Det är ju obestridligen så att den ettåringen inte finns, aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas, som frivilligt lämnar sina dagars ömma upphov OCH sitt hem för att tillbringa sina dagar någon annanstans.

Detta inte sagt för att ge dig dåligt samvete. Ni har gjort det val ni ansett er tvungna att göra. Men beredd på en reaktion får man nog ändå vara. Och om NI är trötta i helgerna - vad ska då inte HON vara - liten som hon är. Hantera det så sakligt ni kan och stå för era val här i livet. Ser era förutsättningar ut så här så gör det bästa av situationen och - framför allt - visa med hela er attityd att det här är så världen ser ut. På samma sätt som ni visar, leder, lär och hjälper henne i övrigt.

Att förklara är sällan så lyckat med så här små rara ärtor. Bättre att VISA hur man gör. Och att gå i pakt - det allra, allra bästa sättet är förstås att dela eländet när något går en emot. "Aj attans, en sådan besvärlig xx som trilskas så! Ska vi se om det går att fixa den. Tar du tag här, så tar jag här..." Läs gärna Gå i pakt bland de klistrade trådarna.

Några andra trådar som kan ge lite mer tips i olika riktningar kommer här:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... p?p=100022
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=16261
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 640#166640

Kram Ewa

[Två små semlor]

Hej!
Vad tråkigt att du känner så här men jag hoppas kunna ge dig lite input från mitt håll! Jag är innne på samma spår som Ewa men vill ge dig input ändå.

Jag känner lite igen mig i din känsla och det är inget som man som mamma är stolt över men ändå starkt att våga ventilera med andra och faktiskt ta tag i det.

Det ÄR en STOR OMSTÄLLNING för hela familen att börjar jobba/börja på dagis och det tar tid att "finna sin balans" i denna nya tillvaro. Det som jag tror kan vara ett område där skon klämmer är att man under helgen när den väl kommer vill städa, tvätta, handla, laga mat till veckan, hinna vara social och kanske träna etc. Det sk livspusslet kan man ju kanke också säga. Du skriver inte något om hur mycket social delaktighet ni har på schemat, men den måste ju vävas in här!

För oss har det varit viktigt att faktiskt prata och diskutera vad som ska göras under helgen. T ex brukar vi turas om så att en går upp med barnen på lördag och den andra på söndag och så äter vi gemensam frukost vid 9-tiden. Vi försöker stöka undan så mycket av "måstena" som t ex handlingen efter jobbet, den som inte hämtar gör detta på vägen hem en dag i veckan. Nyckeln till harmoni är i vårt fall planering. Ett trist ord men det funkar bättre då. Sedan måste man kanske inte vara hela familjen tillsammas alla timmar från fredag em till måndag morgon? Mamma eller pappa kanske kan gå med dottern till lekplatsen en stund så att den andra får lite tid för sitt, och så turas man om på det viset. På våra två små barn har vi även märkt att just efter dagisstart har det varit viktigt att vara hemma mycket, inte flänga runt härs och tvärs och träffa obekanta människor.

Jag tror er dotter känner av att du inte är helt tillfreds och därför sätter er lite extra på prov och ställer frågor på sitt sätt "är det verkligen så här det ska vara". Försök fokusera på henne och precis som Ewa skriver VISA hur det går till här i världen.

Ge oss gärna mer input och reflektioner så ska du se att vi tillsammans kan vända det hela på rätt köl igen!

Hej så länge och kram från ett kallt Göteborg.

[mia721]

Tack för svar. Visst har jag tänkt mycket på det här med dagis och hur det påverkar. Tårarna väller upp när jag läser det sista inlägget om just "harmonin" hemma. Det känns som alla harmoni hemma har försvunnit och planeringen går gång på gång åt skogen. Min man inskjuknade för ett par månader sedan i hjärnhinne inflammation orsakat av Borrelia. Det blev 2 mycket jobbig månader och vi har inte återhämtat oss efter detta på något sätt. jag har varit på bena 7 varje morgon utan en sekund själv känns det som. Ingen tid till träning eller annat. Jag har accepterat att städning och sånt kommer numera i andra hand och jag försöker att vi skall planera bra men det blir ändå alltid fel och det är nog så att Emelia känner av allt detta. Jag skall inte skriva mer om detta här utan det hör nog hemma på klagomuren. Tack dock för att ni fick mig att få upp ögonen för detta. Vi skall nu åka på långsemester och jag hoppas att vi skall kunna hitta tillbaka till familjeharmonin.
Hälsningar från en mycket mycket trött mamma som saknar harmoni i livet

[inger]

I bland är det tufft. Borelia är inte att leka med.

Jag instämmer ändå lite i det de andra sagt. Det är viktigt med planering, att planera det man kan i alla fall.
Få den lilla delaktig i det som måste göras.
Anna Wahlgren sa en gång att en eftermiddag i tvättstugan kan vara mycket mer givande för ett barn än att ha fredagsmys . Bara som ett exempel.
Jag tror också på att man ska vara hemma mycket i samband med dagisstart och att utföra vardagssysslorna tillsammans med barnet på helgerna, för att markera flock igen.

Om ettåringar på dagis ska jag inte moralisera. Jag har av olika skäl lämnat tidigare på dagis än jag önskat.

Men jag tror starkt på att ni ska markera flock de tider ni ändå har tillsammans.

Och än en gång.
Jag känner med er.

[mia721]

Tack för stöd och värmande ord. Jag har pratat med min man och även om han inte riktigt vill erkänna det så tog han till sig det jag sa. Vi hade i varje fall en helt underbar Söndag - hela familjen. Bara vi 3 och vi gjorde ALLT tillsammans med mycket skratt och glädje. Nu har emelia varit dagis fri i 1 vecka och vi har ytterligare 3 underbara veckor tillsammans och det känns underbart skönt. Blöjbytena som tidigare varit så krångliga har vi underlättat genom att dra på lite musik och dansa och speksa meddans Emelia är på skötbordet. Hon gungar med och klappar händerna och tjuter av skratt. I det stora hela så göra det här med dans och sång mycket gott för henne. Det är som att vi hittat "en gemensam" glädje som alla 3 kan skojja med.
god jul alla underbara mammor som delar med sig av råd, tips och stöd här på forumet.

[Ewa]

God jul själv - och så härligt att läsa att ni hittat (tillbaka) till glädjen tillsammans. Njut av julen alla tre!

Kram Ewa