Kurdag 3

[TorpSara]

Vi har aldrig haft problem att ha fyra timmar mellan frukost och lunch 07.30-12.30). Ibland kastar vi in en frukt vid halv nio-nio, men det behövs inte egentligen för hungern.

[lillbusan1]

Hej på er alla och god fortsättning!

Ville bara höra om någon har några bra tips på hur man får bort långa nattuppvak, vi har följt de råd som vi fått från Anna och er andra här på forumet men poletten vill inte trilla ända ner ändå. Tyvärr har vi haft en rejält förkyld Nora (dock ingen feber som tur är).

För tillfället funkar daglurar och läggningar perfekt. Dock har Nora i princip varje natt ett eller flera ganska långa gnöliga uppvak som avslutas med argt eller ledset skrik. Dessutom vaknar hon nästan alltid en timme innan väckning. Vi ingriper minimalt både på natten och på morgonen, men hon vill inte riktigt fatta att det är natt. Vad kan vi göra.... har ju snart hållt på i 3 månader? Vårat dagschema är:

07.30 glatt uppvak (blir ofta 07.15 eftersom hon då har varit vaken ca 1 h)
07.45 frukost
09.30 sova 45 min
11.00 lunch
12.15 sova 2 h
14.30 mellanmål
16.40 sova 20 min
17.20 middag
19.00 gröt och kvällsbus
19.30 sova natt

Hon har krånglat med maten senaste dagarna men vi hade ju problem med uppvak även när hon åt bättre.

Tacksam för hjälp!

[annawahlgren]

Tre månader är på tok för lång tid. Om du menar att hon har långa uppvak i bemärkelsen ligger vaken i "evigheter" på nätterna, måste det mönstret (om det nu har etblerats återommande) brytas. För PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING, är budskapet. PÅ NATTEN SOVER ALLA MÄNNiSKOR SOM GRISAR.

Då får man ta till solfjädern. Tillrättaläggande först, distinkt, stabilt och tveklöst: armarna upp, benen ut, huvudet bort (till höger, bäst) och lätta tryck efter varje "parkering" för tydligt besked: lilla barnahjärnan får då klart för sig - om man inte har för bråttom utan verkligen är tydlig - att all aktivitet upphör. Dags att ligga still = sova

Genast därefter ger man solfjädern, mjukt men ändå hårt, stabilt, om du förstår - definitivt, dvs icke förhandlingsbart. Man (barnet) ligger ner, plafs, rör sig inte, plafs, ligger där man ligger, plafs. Och får tid och (stigande) lugn på sig att konstatera att det faktiskt är ganska skönt att ligga där och känna hur trött man är och hur skönt det blir att sova

För att bryta ett mönster som inte ligger i barnets intresse - för det som ligger i hennes intresse är att sova på nätterna och hämta krafter till nya äventyr - måste man inse att det tar TID (3 nätter / dygn) för polletten att trilla ner, den nya polletten, den som aviserar ett nytt och skönare liv.

Oro är den största skurken i all barnavård.

Så solfjädra henne, innan hon hinner skrika upp sig, statiskt och tålmodigt, modell tryckpress envist och säkert betryggande, och låt det ta den tid det tar - hon ska bli stilla, tyst och sömntung i hela lilla kroppen. Råkar hon somna under tiden gör det ingenting alls, på det här stadiet. Ramsan ska hon få med sig "bakvägen" ändå.

[lillbusan1]

Tack för svaret Anna!

Jag antar att vi varit alltför angelägna om att inte ingripa och fastna i något träsk. Men nu ska vi göra som du föreslår, dvs ingripa innan hon hinner skrika upp sig. Jag antar att vi ändå ska avvakta först och se om hon somnar om av sig själv!?

Vi längtar tills våran lilla tjej får sova hela nätter och då även kan njuta av dagarna bättre, så kan också vi njuta mer av henne.

Tack för att det här forumet finns som stöd och peppning till oss slutkörda föräldrar.