'charlottems skrev: Mer attityd och säkerhet helt enkelt! Och som du säger - tålamod.
Jepp! Det där var ju betydligt mer kortfattat och koncist än min text 
8) !Kram
Frågor inför start av SHN kur, 18 månaders kille (adopterad)
-
charlottems
- Inlägg: 12
- Blev medlem: tor 27 nov 2008, 15:26
Det är ju lätt att korta när man får all info serverad på ett strålande sätt och allt fantastiskt stöd! Och det var väldigt nyttigt att läsa tråden om Attityden.
Sen tror jag att vi kanske är lite känsliga då han är adopterad då vi under hela adoptionsprocessen blivit matade med information om hur det "ska" vara och vad man "måste" göra för att barnet ska må bra (utan att ta hänsyn till att alla barn är individer). Det mesta är givetvis både klokt och viktigt men ibland blir det för generellt. Jag tror till exempel att ingen av dem som har varit involverade i adoptionsprocessen (det är ju ett gäng..=) någonsin skulle rekommendera någon sovkur oavsett hur dåligt barnet sover, metod eller innehåll. Så vi drar med oss lite skuldkänslor tror jag.
Men vi har försökt att lyssna på honom istället för att klura ut vilken individ han vad han är och vad han behöver för att må bra. Men det är tufft och ibland märker vi att vi lyssnar för mycket på andra istället för oss själva och vår älskling.
Men med det sagt så är det av största vikt att hela tiden komma ihåg att vårt barn har två uppbrott bakom sig som kan få vem som helst att förlora fotfästet - inte minst en liten bäbis som bara söker trygghet. Så jag menar inte att man på något sätt ska förminska den aspekten utan ta det på största allvar.
Så en kort rapport när jag ändå är i farten: dagluren igår gick bra - tog ca 10 min innan han sov. Gårkvällen gick OK - även om det tog ca 40 min för honom att komma till ro och somna. Men det är tydligt att han tar till sig ramsan (framförallt på morgonen blir det väldigt tydligt då han gjorde ett försök att gå upp innan 7:30 - men min man ramsade och då somnade han nog iof inte men la sig ner och tog det lugnt tills vi gick in och gjorde morgon). Han sov hela natten igenom och det känns som han nu börjar bli piggare. Och så är det stor skillnad på aptiten. Härligt! Idag tog det ganska lång tid innan han kom till ro på dagen med en del klagan men därimellan låg han och babblade för sig själv - vilket i alla fall vi tolkade som att han var trygg och ganska nöjd men inte jättetrött. Sen somnade han tillslut (med ett uppvak som löstes med ramsa och lite musik).
Så skynda långsamt med tålamod och tillit är vårt mantra just nu...=) Men vi kommer garanterat höra av oss igen när attityden eller orken tryter..=) kramar
Sen tror jag att vi kanske är lite känsliga då han är adopterad då vi under hela adoptionsprocessen blivit matade med information om hur det "ska" vara och vad man "måste" göra för att barnet ska må bra (utan att ta hänsyn till att alla barn är individer). Det mesta är givetvis både klokt och viktigt men ibland blir det för generellt. Jag tror till exempel att ingen av dem som har varit involverade i adoptionsprocessen (det är ju ett gäng..=) någonsin skulle rekommendera någon sovkur oavsett hur dåligt barnet sover, metod eller innehåll. Så vi drar med oss lite skuldkänslor tror jag.
Men vi har försökt att lyssna på honom istället för att klura ut vilken individ han vad han är och vad han behöver för att må bra. Men det är tufft och ibland märker vi att vi lyssnar för mycket på andra istället för oss själva och vår älskling.
Men med det sagt så är det av största vikt att hela tiden komma ihåg att vårt barn har två uppbrott bakom sig som kan få vem som helst att förlora fotfästet - inte minst en liten bäbis som bara söker trygghet. Så jag menar inte att man på något sätt ska förminska den aspekten utan ta det på största allvar.
Så en kort rapport när jag ändå är i farten: dagluren igår gick bra - tog ca 10 min innan han sov. Gårkvällen gick OK - även om det tog ca 40 min för honom att komma till ro och somna. Men det är tydligt att han tar till sig ramsan (framförallt på morgonen blir det väldigt tydligt då han gjorde ett försök att gå upp innan 7:30 - men min man ramsade och då somnade han nog iof inte men la sig ner och tog det lugnt tills vi gick in och gjorde morgon). Han sov hela natten igenom och det känns som han nu börjar bli piggare. Och så är det stor skillnad på aptiten. Härligt! Idag tog det ganska lång tid innan han kom till ro på dagen med en del klagan men därimellan låg han och babblade för sig själv - vilket i alla fall vi tolkade som att han var trygg och ganska nöjd men inte jättetrött. Sen somnade han tillslut (med ett uppvak som löstes med ramsa och lite musik).
Så skynda långsamt med tålamod och tillit är vårt mantra just nu...=) Men vi kommer garanterat höra av oss igen när attityden eller orken tryter..=) kramar
C, mamma till A född i Sydkorea juni 07, hemkommen till Sverige december 07
Jag är djupt imponerad av ert lugn och er saklighet!
Er shn-kur är väl genomtänkt och ni är lyhörda för vad ert barn vill och behöver, jag är fullständigt övertygad om att han hamnat hos precis rätt föräldrar.
Det här är ett stort steg, ett barn som så tidigt i kuren själv somnar efter lite lätt klagan och allmänt babbel:
Härligt jobbat! Lycka till!
Mia
Er shn-kur är väl genomtänkt och ni är lyhörda för vad ert barn vill och behöver, jag är fullständigt övertygad om att han hamnat hos precis rätt föräldrar.
Det här är ett stort steg, ett barn som så tidigt i kuren själv somnar efter lite lätt klagan och allmänt babbel:
Som jag sagt tidigare, jag känner mig oerhört priviligerad som får hänga med på ett litet hörn av er kurning - det är första gången vi har en adopterad liten här på äldrebarn-forumet!charlottems skrev: Idag tog det ganska lång tid innan han kom till ro på dagen med en del klagan men därimellan låg han och babblade för sig själv - vilket i alla fall vi tolkade som att han var trygg och ganska nöjd men inte jättetrött. Sen somnade han tillslut (med ett uppvak som löstes med ramsa och lite musik).
Härligt jobbat! Lycka till!
Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
charlottems
- Inlägg: 12
- Blev medlem: tor 27 nov 2008, 15:26
Hej, vi kämpar på med kuren och det går väl både upp och ner.
Han gråter fortfarande när vi lämnar rummet (vi är nu inne på natt åtta) - på dagen går det snabbt, då ger vi besked, får lite klagomål sen bekräftelse och så sover han. Lätt som en plätt! Men på kvällen så tar det fortfarande längre tid (ca 30 min) vilket känns tufft. Men vi kämpar på. Ibland undrar vi om vi kanske är lite sena m bekräftelsen men tycker det är jättesvårt att hitta rätt tidpunkt. Några råd?
I natt däremot havererade alltihop. Inte på grund av problem med kuren utan att vår son började kräkas. Efter en ovanligt bökig läggning vaknade han flera gånger, ramsan bet även om det tog längre tid än vanligt (han har inte vaknat så mkt på nätterna men när han har så har ramsan funkat bra). Men eftersom det var värre än vanligt gick jag in när han somnat för att kolla att filten låg på - och upptäckte då att han hade kräkts. Usch vad jag skämdes!! Hur som helst så vaknade han igen, kräktes flera gånger, vi tog upp honom, tröstade, hjälpte honom när han skulle kräkas och bytte lakan flera gånger. När han var "klar" somnade han i mina armar, vi la honom i sängen igen och då vi märkte att han var på väg att vakna vid 8:20 (vanligtvis vaknar han 7:30) så väckte vi honom. Nu mår han mycket bättre och somnade bra (iof med lite klagan men inte alls mycket) vid 12:30.
Men vi undrar lite hur ni resonerar kring när barn blir sjuka? För oss var det helt självklart att ta upp honom när han mådde så dåligt så jag tror inte vi skulle göra annorlunda om samma sak hände igen men om det finns tips på hur man kan hjälpa sjuka barn (och när de inte kan ligga kvar i sängen då det är kräk i den)? Förkylning etc är ju ganska enkelt men vad gör man när vi måste plocka upp honom? Hur gör man det på bästa sätt?
Nu när vi "klivit av" kuren för en natt - är det ngt vi ska tänka på inför kvällens läggning (då vi kör på som planerat)? Behöver vi backa bandet på något sätt?
kramar!
Han gråter fortfarande när vi lämnar rummet (vi är nu inne på natt åtta) - på dagen går det snabbt, då ger vi besked, får lite klagomål sen bekräftelse och så sover han. Lätt som en plätt! Men på kvällen så tar det fortfarande längre tid (ca 30 min) vilket känns tufft. Men vi kämpar på. Ibland undrar vi om vi kanske är lite sena m bekräftelsen men tycker det är jättesvårt att hitta rätt tidpunkt. Några råd?
I natt däremot havererade alltihop. Inte på grund av problem med kuren utan att vår son började kräkas. Efter en ovanligt bökig läggning vaknade han flera gånger, ramsan bet även om det tog längre tid än vanligt (han har inte vaknat så mkt på nätterna men när han har så har ramsan funkat bra). Men eftersom det var värre än vanligt gick jag in när han somnat för att kolla att filten låg på - och upptäckte då att han hade kräkts. Usch vad jag skämdes!! Hur som helst så vaknade han igen, kräktes flera gånger, vi tog upp honom, tröstade, hjälpte honom när han skulle kräkas och bytte lakan flera gånger. När han var "klar" somnade han i mina armar, vi la honom i sängen igen och då vi märkte att han var på väg att vakna vid 8:20 (vanligtvis vaknar han 7:30) så väckte vi honom. Nu mår han mycket bättre och somnade bra (iof med lite klagan men inte alls mycket) vid 12:30.
Men vi undrar lite hur ni resonerar kring när barn blir sjuka? För oss var det helt självklart att ta upp honom när han mådde så dåligt så jag tror inte vi skulle göra annorlunda om samma sak hände igen men om det finns tips på hur man kan hjälpa sjuka barn (och när de inte kan ligga kvar i sängen då det är kräk i den)? Förkylning etc är ju ganska enkelt men vad gör man när vi måste plocka upp honom? Hur gör man det på bästa sätt?
Nu när vi "klivit av" kuren för en natt - är det ngt vi ska tänka på inför kvällens läggning (då vi kör på som planerat)? Behöver vi backa bandet på något sätt?
kramar!
C, mamma till A född i Sydkorea juni 07, hemkommen till Sverige december 07
Hej!
Hoppas kräksjukan har lägt sig, den är verkligen ett elände
.
Självklart måste sjuka barn få den hjälp de behöver, och har man kräkts ner sängen och måste kräkas mer så finns inte mycket att fundera på. Men vi burkar säga här på forumet att det är bara om man är på väg till akuten som man ska ta barnet ur sängen.
Jag har iofs fixat magsjukekräk och sängklädesbyte med barnet i sängen, men så har jag ju tränat på några också men här måste såklart sunda förnuftet råda!
Själv har jag har gjort så när mina barn varit väldigt sjuka och jag varit orolig för dem (en av dem hade krupp som liten, eller när det varit just magsjuka eller väldigt hög feber) att jag bäddat med madrass nedanför deras säng. Dels pga att de sover så oerhört tungt så att de inte vaknar av att kräkas i sängen, så då är det skönt att ligga nära och ha koll!
Jag kan nog räkna på ena handens fingrar de gånger jag plockat upp nåt av barnen ur sängarna när de varit sjuka.
Nu är ju läggningen förmodligen över för ikväll, men jag tycker inte ni behöver backa bandet något, en gång är ingen gång!
Och till din fundering om bekräftelseramsan; man brukar dra ihop bekräftelsen med vanliga ramsan under natt tre eller fyra, men just med lite äldre barn kan man behöva använda den separat lite längre. Sen kan man bli tvungen att ta till en separat bekräftelse när det varit extra krångligt nån läggning, kanske har ni behövt den ikväll?
Hoppas som sagt att magen mår bra och att ni får en fin natt
Hoppas kräksjukan har lägt sig, den är verkligen ett elände
.Självklart måste sjuka barn få den hjälp de behöver, och har man kräkts ner sängen och måste kräkas mer så finns inte mycket att fundera på. Men vi burkar säga här på forumet att det är bara om man är på väg till akuten som man ska ta barnet ur sängen.
Jag har iofs fixat magsjukekräk och sängklädesbyte med barnet i sängen, men så har jag ju tränat på några också
men här måste såklart sunda förnuftet råda!Själv har jag har gjort så när mina barn varit väldigt sjuka och jag varit orolig för dem (en av dem hade krupp som liten, eller när det varit just magsjuka eller väldigt hög feber) att jag bäddat med madrass nedanför deras säng. Dels pga att de sover så oerhört tungt så att de inte vaknar av att kräkas i sängen, så då är det skönt att ligga nära och ha koll!
Jag kan nog räkna på ena handens fingrar de gånger jag plockat upp nåt av barnen ur sängarna när de varit sjuka.
Nu är ju läggningen förmodligen över för ikväll, men jag tycker inte ni behöver backa bandet något, en gång är ingen gång!
Och till din fundering om bekräftelseramsan; man brukar dra ihop bekräftelsen med vanliga ramsan under natt tre eller fyra, men just med lite äldre barn kan man behöva använda den separat lite längre. Sen kan man bli tvungen att ta till en separat bekräftelse när det varit extra krångligt nån läggning, kanske har ni behövt den ikväll?
Hoppas som sagt att magen mår bra och att ni får en fin natt
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
charlottems
- Inlägg: 12
- Blev medlem: tor 27 nov 2008, 15:26
Hej igen, tyvärr blev han sämre igår så vi åkte till sjukhus för att låta en läkare titta på honom. Tack och lov var det ingen större fara - vi kom hem vid 22:00. Lille plutten var givetvis jättetrött så han somnade som en stock efter besked och bekräftelse. Samma sak natten innan - knappt ett pip. Däremot så vaknade han vid 4:30 igår natt, var vaken i ca 1 timme och i natt vaknade han 5:30 och har varit vaken lite över en timme. Körde då m pangramsa, några påminnelser samt musik och lite stök hemma. Det verkar som han nu sover sen ett tag tillbaka men det har varit stötvis klagan (som vid några få tillfällen gick till mer skrik) ett bra tag.
Men det kan inte vara så lätt för honom att fatta galoppen när det rör till sig så mitt i. Igår var han extremt hängig och ledsen under hela dagen, han dricker tack och lov bra men har i stort sätt inte ätit på två dagar. Plus en liten förkylning...
Vi kör på då vi verkligen känner att han har det roligare när han får möjligheten att sova hela natten igenom. Nu när det rört till sig vid två nätter i rad - behöver vi backa bandet? Och i så fall hur?
Nu ska jag gå in och väcka plutten! kramar
Men det kan inte vara så lätt för honom att fatta galoppen när det rör till sig så mitt i. Igår var han extremt hängig och ledsen under hela dagen, han dricker tack och lov bra men har i stort sätt inte ätit på två dagar. Plus en liten förkylning...
Vi kör på då vi verkligen känner att han har det roligare när han får möjligheten att sova hela natten igenom. Nu när det rört till sig vid två nätter i rad - behöver vi backa bandet? Och i så fall hur?
Nu ska jag gå in och väcka plutten! kramar
C, mamma till A född i Sydkorea juni 07, hemkommen till Sverige december 07
Hejsan!
Stackars liten med magsjuka.
Inte roligt att behöva åka till sjukhuset. Skönt att det inte var ngt allvarligt.
Jag tycker inte ni behöver backa bandet direkt. Ni kan vara lite mer frikostiga med solfjädern vid läggningen. Solfjädra tills han blir riktigt sömntung och gå med ramsan.
Det är vanligt att man får ett litet bakslag vid sjukdom. Speciellt om man är så i början av kuren som ni. Men det behöver inte bli så.
Vi ska inte ta ut något i förskott här.
Jag tycker ni jobbar på jättebra och verkar ha den rätta attityden.
Lycka till inatt.
Susanne
Stackars liten med magsjuka.
Inte roligt att behöva åka till sjukhuset. Skönt att det inte var ngt allvarligt.Jag tycker inte ni behöver backa bandet direkt. Ni kan vara lite mer frikostiga med solfjädern vid läggningen. Solfjädra tills han blir riktigt sömntung och gå med ramsan.
Det är vanligt att man får ett litet bakslag vid sjukdom. Speciellt om man är så i början av kuren som ni. Men det behöver inte bli så.
Vi ska inte ta ut något i förskott här. Jag tycker ni jobbar på jättebra och verkar ha den rätta attityden.
Lycka till inatt.
Susanne
Susanne G
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
Dotter född 25/6-04
Kurad vid 4-månader.
Dotter född 31/10 -09. Sm från start.
-
charlottems
- Inlägg: 12
- Blev medlem: tor 27 nov 2008, 15:26
Hej!
Vi är nu inne på dag 12 och vi har ett problem som vi börjar känna inte går framåt. Det är framför allt vid kvällsläggningen. Denna process tar fortfarande 30-40 minuter minst, varje gång. Det kan börja ganska bra, men efter ett tag börjar han gnälla med jämna mellanrum. Detta är väldigt svårt att avgöra om han är ledsen eller om han bara protesterar. Vi funderar på om ramsan inte har satt sig hundra än. Vad tycker ni, skall vi vara restriktiva (vilket vi nog har varit hittills) med att ramsa, eller skall vi ge den lite oftare för att den skall sätta sig? Känns lite motigt just nu då vi hållit på såpass länge. Visserligen med bakslag som magsjuka och förkylning, men ändå. Och sedan en omöjlig fråga; hur länge tror ni vi behöver hålla på innan det sätter sig? Eftersom vi har gjort kuren rent tidsmässigt nu, så vore det skönt med en realistisk horisont.
Supertack på förhand!
Hälsningar
A:s pappa
Vi är nu inne på dag 12 och vi har ett problem som vi börjar känna inte går framåt. Det är framför allt vid kvällsläggningen. Denna process tar fortfarande 30-40 minuter minst, varje gång. Det kan börja ganska bra, men efter ett tag börjar han gnälla med jämna mellanrum. Detta är väldigt svårt att avgöra om han är ledsen eller om han bara protesterar. Vi funderar på om ramsan inte har satt sig hundra än. Vad tycker ni, skall vi vara restriktiva (vilket vi nog har varit hittills) med att ramsa, eller skall vi ge den lite oftare för att den skall sätta sig? Känns lite motigt just nu då vi hållit på såpass länge. Visserligen med bakslag som magsjuka och förkylning, men ändå. Och sedan en omöjlig fråga; hur länge tror ni vi behöver hålla på innan det sätter sig? Eftersom vi har gjort kuren rent tidsmässigt nu, så vore det skönt med en realistisk horisont.
Supertack på förhand!
Hälsningar
A:s pappa
C, mamma till A född i Sydkorea juni 07, hemkommen till Sverige december 07
Hej igen!
Hoppas helgen varit bra och att sjukan är väck nu!
Du undrar hur länge det tar innan allt sitter, och det är en lite omöjlig fråga att svara på egentligen eftersom alla barn är så olika!
Men om vi hårddrar det lite, så tar det oftast, långtifrån alltid, något mer tid för större barn att bli "färdiga". Om jag får gissa, så har ni fina läggningar och hela nätter inom en månad från kurstart. Men som sagt, det kan gå betydligt fortare också, mycket sällan tar det längre tid än så!
Jag tycker ni ska satsa på korta, glada läggningar, och direkt när du lagt ner, gett kort solfjäder och går ut så gå iväg och gör något! Tveka inte på stegen, utan var målmedveten både inför dig själv och inför sonen.
Och det du gör ska höras, många som kurar har fruktansvärt rena golv för dammsugaren är poppis 
Vänta inte med att köra dammsugaren (eller vad du nu tänker dig göra) tills han skriker, utan kör på direkt. Och behövs en ramsa slänger du iväg den från där du är, gå inte till dörren och lyssna och ramsa utan ge besked med rejält magstöd.
Han ska känna på riktigt att livet fortsätter där utanför dörren trots att han ska sova!
Kram Mia
Hoppas helgen varit bra och att sjukan är väck nu!
Du undrar hur länge det tar innan allt sitter, och det är en lite omöjlig fråga att svara på egentligen
eftersom alla barn är så olika!Men om vi hårddrar det lite, så tar det oftast, långtifrån alltid, något mer tid för större barn att bli "färdiga". Om jag får gissa, så har ni fina läggningar och hela nätter inom en månad från kurstart. Men som sagt, det kan gå betydligt fortare också, mycket sällan tar det längre tid än så!
Jag tycker ni ska satsa på korta, glada läggningar, och direkt när du lagt ner, gett kort solfjäder och går ut så gå iväg och gör något! Tveka inte på stegen, utan var målmedveten både inför dig själv och inför sonen.
Och det du gör ska höras, många som kurar har fruktansvärt rena golv för dammsugaren är poppis
Vänta inte med att köra dammsugaren (eller vad du nu tänker dig göra) tills han skriker, utan kör på direkt. Och behövs en ramsa slänger du iväg den från där du är, gå inte till dörren och lyssna och ramsa utan ge besked med rejält magstöd.
Han ska känna på riktigt att livet fortsätter där utanför dörren trots att han ska sova!
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
charlottems
- Inlägg: 12
- Blev medlem: tor 27 nov 2008, 15:26
Hej, en liten "slutrapport". För ca tre veckor sedan bestämde vi oss för att avsluta kuren. Vår son skrek för mycket och vi lyckades inte använda verktygen så de hjälpte honom till ro. Både jag och min man oroade oss mycket över att det var separationen (dvs att bli lämnad) som spökade. Han blev helt enkelt för ledsen. När vi inte lyckades använda verktygen rätt så blev det tillslut en skrikmetod vilket vi alla vet är helt fel. Å med sina två stora separationer bakom sig så vågade vi inte riktigt inte vara där rent fysiskt. Så vi bröt tvärt och gick faktiskt tillbaka till våra tidigare rutiner...
Vi sitter bredvid hans säng när han somnar (som fö numera står i vårt rum..), han somnar själv men det tar ca 10-15 minuter. Han ligger och fnular lite tills han somnar men om vi går för tidigt så blir han ledsen. Oftast sover han jättebra men ibland vaknar han och är jätteledsen en längre stund (kan vara upp till en timme innan han kommer till ro igen). Då tar vi upp honom tills han lugnar sig - lägger honom igen och sen somnar han själv. Det blir mer och mer sällan - nu var det nästan två veckor sedan det hände men det kan nog komma tillbaka.... Ibland ställer han sig upp i sängen och oftast räcker det med att vi säger till honom att ska lägga sig ner igen. Han lägger sig då ner sen ligger han och pysslar en stund (eller vad han nu gör) för att sen somna. När han sover natten igenom sover han oftast mellan 10-11 timmar vilket verkar vara nog för honom så några 12-timmarsnätter får vi inte till.
Hans sovlur på dagen funkar jättebra, han sover ca 2 timmar antingen i vagnen eller i spjälsängen. De senaste veckorna har han blivit en ännu gladare och spralligare kille men vi märker direkt när han sovit dåligt (dvs när han har vaknat på natten och varit ledsen längre stund). Skrattet innan han ska lägga sig som tidigare var svårt att få fram är nu tillbaka igen men vi läser en saga medan han dricker välling, lite snack och babbel, tandborstning och sen i säng. Och då sitter vi som sagt i rummet tills han somnar.
Han äter fortfarande bra - även om han ibland ratar lunchen och endast vill äta en macka. Men det är ju helt OK - vi har aldrig egentligen bråkat om maten även när han ätit som en fågel.
Så klart att kuren funkar, om inte annat så visar alla positiva vittnesmål både här och i boken det - men för vår del handlade det om övertygelse och attityd. Vi förlorade som sagt både attityd och övertygelse eftersom vi var oroliga över att han faktiskt kände sig övergiven. Med det sagt så tror jag fortfarande att kuren även kan hjälpa adopterade barn men tyvärr så funkade den inte i vår familj. Och för oss var det då avgörande att byta strategi till ngn som vi kände passade oss bättre. MEN han sover faktiskt bättre än tidigare, somnar lättare själv (tidigare satt vi och klappade på honom tills han somnade) och är som sagt både gladare, mer aktiv och piggare än tidigare och det tror jag har med att vi bröt delar av det mönster vi var inne i - vilket inte hade hänt om vi inte hade försökt genomföra kuren.
Sen tycker jag verkligen att de råd och peppningar som vi fått på forumet var ovärderliga. Stort tack för dem! Och om vi ngn gång bestämmer oss för att försöka igen så tror jag att vi kommer be om handgriplig hjälp. Det är lättare att ta andras handlingar och göra till sina egna än ta andras ord och göra till sina egna - då tolkningsutrymmet är oändligt...
Varma kramar (vilken lång rapport det blev..)
Vi sitter bredvid hans säng när han somnar (som fö numera står i vårt rum..), han somnar själv men det tar ca 10-15 minuter. Han ligger och fnular lite tills han somnar men om vi går för tidigt så blir han ledsen. Oftast sover han jättebra men ibland vaknar han och är jätteledsen en längre stund (kan vara upp till en timme innan han kommer till ro igen). Då tar vi upp honom tills han lugnar sig - lägger honom igen och sen somnar han själv. Det blir mer och mer sällan - nu var det nästan två veckor sedan det hände men det kan nog komma tillbaka.... Ibland ställer han sig upp i sängen och oftast räcker det med att vi säger till honom att ska lägga sig ner igen. Han lägger sig då ner sen ligger han och pysslar en stund (eller vad han nu gör) för att sen somna. När han sover natten igenom sover han oftast mellan 10-11 timmar vilket verkar vara nog för honom så några 12-timmarsnätter får vi inte till.
Hans sovlur på dagen funkar jättebra, han sover ca 2 timmar antingen i vagnen eller i spjälsängen. De senaste veckorna har han blivit en ännu gladare och spralligare kille men vi märker direkt när han sovit dåligt (dvs när han har vaknat på natten och varit ledsen längre stund). Skrattet innan han ska lägga sig som tidigare var svårt att få fram är nu tillbaka igen men vi läser en saga medan han dricker välling, lite snack och babbel, tandborstning och sen i säng. Och då sitter vi som sagt i rummet tills han somnar.
Han äter fortfarande bra - även om han ibland ratar lunchen och endast vill äta en macka. Men det är ju helt OK - vi har aldrig egentligen bråkat om maten även när han ätit som en fågel.
Så klart att kuren funkar, om inte annat så visar alla positiva vittnesmål både här och i boken det - men för vår del handlade det om övertygelse och attityd. Vi förlorade som sagt både attityd och övertygelse eftersom vi var oroliga över att han faktiskt kände sig övergiven. Med det sagt så tror jag fortfarande att kuren även kan hjälpa adopterade barn men tyvärr så funkade den inte i vår familj. Och för oss var det då avgörande att byta strategi till ngn som vi kände passade oss bättre. MEN han sover faktiskt bättre än tidigare, somnar lättare själv (tidigare satt vi och klappade på honom tills han somnade) och är som sagt både gladare, mer aktiv och piggare än tidigare och det tror jag har med att vi bröt delar av det mönster vi var inne i - vilket inte hade hänt om vi inte hade försökt genomföra kuren.
Sen tycker jag verkligen att de råd och peppningar som vi fått på forumet var ovärderliga. Stort tack för dem! Och om vi ngn gång bestämmer oss för att försöka igen så tror jag att vi kommer be om handgriplig hjälp. Det är lättare att ta andras handlingar och göra till sina egna än ta andras ord och göra till sina egna - då tolkningsutrymmet är oändligt...
Varma kramar (vilken lång rapport det blev..)C, mamma till A född i Sydkorea juni 07, hemkommen till Sverige december 07
Hej charlottems och vad roligt att höra från er! Jag har tänkt mycket på er och funderat hur det gått med sömnen. Lite speciellt var det ju med er, med tanke på att det var det första adopterade barn jag fick vara med på ett hörn att kura. Eller åtminstone försöka kura
Vad skönt att ni hittat en metod som passar er, för precis som du skriver så måste er övertygelse och attityd vara med till 100 % om ni shn-kurat, precis som med allt annat!
Jag vet inte om du sett det, men det finns en annan aktuell tråd där ett adopterat barn skulle kuras, men de bröt också. Kanske har du några tankar att dela med dig av till dem!
Om du vill läsa så är det den här tråden:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18213
Jag är glad att ni fått med er så många positiva bitar av shn, och det här forumet har så mycket mer än just kuren att erbjuda - det finns bl a ett helt underbart forum som heter Barnafostran, där man kan läsa om och diskutera det fantastiska jobb som är att fostra barn!
Jag ska prata med mina kurarkollegor om just adopterade barn, om det kanske är så att man ska använda kuren och verktygen lite annorlunda. Och jag är som sagt jätteglad över att jag fått vara med och följt er på ett litet hörn, även om vi inte nådde hela vägen fram...
Varma kramar och lycka till med gossen! Och som sagt, forumet är en guldgruva och jag hoppas ni stannar här på ett eller annat sätt
Mia
Vad skönt att ni hittat en metod som passar er, för precis som du skriver så måste er övertygelse och attityd vara med till 100 % om ni shn-kurat, precis som med allt annat!
Jag vet inte om du sett det, men det finns en annan aktuell tråd där ett adopterat barn skulle kuras, men de bröt också. Kanske har du några tankar att dela med dig av till dem!
Om du vill läsa så är det den här tråden:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18213Jag är glad att ni fått med er så många positiva bitar av shn, och det här forumet har så mycket mer än just kuren att erbjuda - det finns bl a ett helt underbart forum som heter Barnafostran, där man kan läsa om och diskutera det fantastiska jobb som är att fostra barn!
Jag ska prata med mina kurarkollegor om just adopterade barn, om det kanske är så att man ska använda kuren och verktygen lite annorlunda. Och jag är som sagt jätteglad över att jag fått vara med och följt er på ett litet hörn, även om vi inte nådde hela vägen fram...
Varma kramar och lycka till med gossen! Och som sagt, forumet är en guldgruva och jag hoppas ni stannar här på ett eller annat sätt
Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)