bilder från dopet:
i bilen på väg till dopet oroar sig maken för parkeringen. Var skall vi hitta plats? Jag informerar honom om att jag bollat för länge sedan över detta till Universum och att det står en parkeringsplats utanför kyrkan - precis utanför - och väntar på oss. Tyvärr tror han inte på mig, och när vi kommer till kyrkogatan ställer han sig bakom den sista bilen för att släppa ut mig och barnen. Då precis backar en bil ur raden av parkerade bilar ut, och vi går miste om platsen - eftersom han ställt sig bakom de parkerade bilarna, och en annan bil kört då om oss...
Regel nummer ett: har man en fru som är kompis med universum
skall man lyssna på henne.
När jag fått två stycken små barn in i kyrkan själv - en minut innan dopet skall börja - manövrerar jag barnen till bänken och börjar dra av dem vinterplaggen.
Regel nummer två: ha
alltid med dig mutor till kyrkan. Det räcker inte med Jesus längst fram, folk är både glupska OCH giriga.
Jag hade tyvärr missat regel nummer två, och barnen surar.
Strax börjar det vackra, och kyrkorgeln samt sonen börjar båda ljuda sekunderna efter varandra: först orgeln, sedan den ljudöverkänsliga sonen. Hur tänkte jag?
Regel nummer tre: stanna aldrig kvar i bänken i förhoppningen att sonen kanske ändå tystnar om en liten stund. Res dig GENAST.
Jag och de båda barnen promenerar domkyrkan fram och tillbaka och jag lyssnar på seremonin och slänger en blick då och då. 8) Det verkar gå enligt planerna. Lani tar det hela coolt. Maken lyser med sin frånvaro. Han vill antagligen parkera bilen åtminstone i en förort, om nu inte i själva staden.
Regel nummer fyra:
Ta alltid av skorna på BÅDA barnen när det skall vandras kyrkogång tio gånger om. Annars är det ju väldigt kul att smälla med skorna mot det stora, ekande golvet.
Efter ex antal varv sätter vi oss i bänken på gehörigt avstånd från orgeln. Hugo lutar huvudet mot mitt knä, Sofia sitter bredvid. Nu kommer maken. Jag klappar Hugos hår, då han blir lite oroad över Lanis protester angående vattentemeperatur. Vad gör de med bebisen
Han lugnar dock ner sig väldigt fort, och nu får jag min belöning: "Min mamma" säger sonen, där han ligger och lutar sig mot mig.
Regel nummer fem:
Låt bli att smälta till en hög där du sitter bara för att din son har sagt "min mamma" för första gången. Gå istället fram och gratulera bebisen, och lämna över dopgåvan, lite proffsigt, istället för att medtaga den hem, i samma påse. 8)
STORT GRATTIS TILL LILLA LANI
Du har valt en vacker familj och de i sin tur en ännu vackrare kyrka, som du nu med rätta kan kalla för "din" Domkyrka!
Ja tänk vad synd det är om mig som aldrig får några svar. Om vi säger såhär, era "icke-svar" om schemat tvingade mig ju att genomföra på egen hand. Nyttigt. Och eftersom jag är så in i helsike erfaren vid det här laget så vet jag ju precis vad jag sysslar med....
Ojdå, missade visst dopet