Ja vi kan väl helt klart säga att det är en bebis i magen men vilket kön får vi nog vänta med att få veta tills själva förlossningen. Även om Father A är säker på en kille till så säger de flesta runt omkring oss att nu kommer tjejen. Men som sagt, det lär ju visa sig så småningom vem som får rätt.
Ja nu jobbar jag ju och det är så otroligt roligt även om jag älskar mina killar och längtar efter dem hela tiden. De har det ju så otroligt roligt med Pappan och jag vill verkligen inte missunna dem det. På jobbet är det verkligen full fart från morgon till kväll, jag jobbar ju på en djurklinik och patienter av alla slag, mest hundar och katter, kommer och går i ett. Idag känns det mest som om vi avlivat gamla hundar, inte den roligaste sysslan men det känns bara när man kan ge en trogen vän ett värdigt slut och djurägarna känner sig väl omhändertagna.
Magen växer så sakta och är än så länge helt hanterbar i storlek
. Foglossningarna däremot gör riktigt ont men jag kan ju gå helt bra även om jag inte kan kliva på ordentligt på lunchpromenaderna. Det är ju viss skillnad att gå med småkillarna, då är det ju små steg som gäller. Hundarna däremot gillar att gå på i ett rejält tempo vilket inte är genomförbart, fast de finner sig i situationen, suckar och trippar på i ett värdigt långsamt tempo. Kram Susan
Magen är ju jättestor, precis som vanligt, precis som när jag väntade Emil och Sigge. 
Går det att skylla på hormoner eller 
eller?) nybakade lussebullar med socker på. FatherA är den bästa bagaren jag känner, om jag då bortser från Blomman som är ett strå vassare, så jag är lite bortskämd med gott bröd och nu även lussebullar.