Jag sitter i övervåningen och skriver julkort i lugn och ro, och från bottenvåningen hörs blandat bankanden (klossar kan både bankas i väggen, mot varandra och kastas så långt som möjligt
), sång, trudelutter från (den självspelande) trumman och glada skratt. Och däremellan djup konversation med nallen eller någon annan pryl - E dae? E dae? Dae! Ti-ta, ti-ta dä! Ej! (I lexikonet bebis till svenska betyder det troligen Vad är det? Vad är det? Det! Titta, titta där! Hej!)
Det är gumman som har sin ensamlek, och det tycker hon är något av det bästa på hela dagen.
/Marie
Nu känns det som att jag måste "kura" honom till det. Som det är nu sitter han istället och tittar på barnkanalen precis när han har vaknat 