Vi har hållit på i snart 2 månader med SHN-kuren och vår lilla flicka som snart är 11 månader vaknar fortfarande nästan 1 gång i timmen eller varannan timme nätterna igenom.... Hon blir nu sedan några veckor tillbaka dessutom aldeles galen om vi försöker lägga henne på magen vid läggningarna. Hon vill absolut ligga på sidan eller på rygg och det får hon göra då, men dagslurarna är vidriga sedan 3 veckor tillbaka. Det tar oss mellan 45-60 minuter att få henne att somna. Maktkamp!!!
Hon vaknar dessutom alltid mellan 05.00-6.00 på morgonen och kan då väldigt sällan somna om. Vi plockar inte upp henne förran 07.00 men det börjar tära på oss alla. Varför fortsätter hon att vakna??? Vi har skärmat av så hon ser oss inte, vi ramsar och har gjort baksteg. Känns som om vi har provat allt och nu bara resignerat faktiskt. Det är väl så här det är då tänker vi...
Vi kommer alltså i bästa fall bara upp i mellan 12-13 timmars sömn om dygnet för henne, men hon är trött och skulle behöva sova mer.
Kan någon klok människa titta på våra tider för att se om det är något vi bör ändra på där?
07.00 Går upp, byter blöja och flamsar en stund
07.30 Frukost
09.30 Vila (Hon sover aldrig mer än PRICK 30 min)
11.00 Lunch
13.00 Vila i vagnen (I bästa fall sover hon 1,5 timme)
14.30 Mellanmål
16.30 Vila (Här har hon svårt att somna, men om hon somnar får hon sova 20 min)
17.30 Middag
18.45 Nattslurk
19.00 -19.15 Godnatt!!
Tack!!
Har hållit på i snart 2 månader
Hej Sigge!
Jag vill berätta hur det var med vår dotter, gör därför inte som mig utan försök att få ordning på nätterna på nått annat sätt!!!
Så här: Vår nu fyra år gamla dotter sov från 3 veckors ålder från 20:00-08:00, sen vid 4 månaders ålder började hon att få svårt att sommna, det hela blev värre och värre och till slut vaknade hon flera gånger/ natt ( och vi "räddade henne från vargen varje gång, ) till slut blev hon. tom. orolig när man la ner henne på golvet på dagarna och ville bara vara i famnen.
Fick då råd av en kompis hur vi skulle få henne att sova, det var(har jag förstått senare) skrikmetoden fint maskerad med AWs -varje barns varje skrik är en fråga.
Tyvärr hade jag inte läst barnaboken ännu.
Första kvällen satt jag(eftersom jag inte förmådde att lämmna henne som man skulle) vid hennes säng och sjöng och buffade ( dock låg hon på rygg) Hon blev inte lugnare av det utan gallskrek i 45 min, sen tystnade hon, tittade sig omkring och LOG, sedan sommnade hon och sov HELA natten. Hon vaknade nästa morgon och var lugn och trygg i sig själv.Kväll nr 2 skrattade hon när jag la ner henne och sommnade och sov hela natten. Det var dessa leenden och det faktum att hon nu sov helanatten och blev trygg på dagen som gjorde att jag stod ut de påföljande månaderna, som såg ut såhär: Jag lade henne i sängen och sedan gallskrek hon i 45-120min, kompisen som tipsat mig hade sagt att; varje skrik är en fråga, tar du upp henne så visar du att det är farligt att ligga i sängen, jag hade som sagt inte läst barnaboken och fattade inte att man skulle buffa barnet lugnt på max 2 min. Första kvällarna satt jag vid sängen och sjöng och smekte henne, sen började jag att gå ut och in var femte minut för att tala om att - allt är lugnt du ska sova nu. Allt utan resultat. I en och en halv månad satt jag i köket och mådde som en skitstövel medan hon låg i sängen och skrek.
När det gått en och en halv månad utan resultat (jo hon sov hela natten, men det var ju inget trevligt sätt hon sommnade in på) så bestämde jag mig för att inte gå in till henne mer. Jag lade henne att sova, hon skrek som vanligt i 60 min.Jag satt i köket och grät(jag kände mig ännu värre när jag inte fick gå in till henne) Sen sommnade hon. Natten efter skrattade hon när jag lade henne och har så gjort därefter.(Nej förresten när hon var runt året vaknade hon en period på natten och ville ha välling, hon fick då komma i min säng, där hon satt upp och gallskrek "älle" och pekade mot köket i 60min, medan jag blundande ramsade; nu är det natt, nu ska vi sova, tillslut lade hon sig bredvid mig och sommnade)
Jag har väl alltid trott tills jag läste barnaboken+ mer som AW har skrivit att hon var så ENVIS och därför inte sommnade.( HOn ÄR väldigt envis, precis som sina båda föräldrar)
Har nu en flicka på 5 mån. som jag försöker ta hand om med barnaboken i bakhuvudet, det funkar väldigt bra, (jag vet knappt hur det låter när hon gråter)
Jag skulle tro att jag inte var nog lugn när jag skulle lugna barn nr 1 jag tror att jag gjorde henne mer nervös med min närvaro,(det finns inget som kan stressa mig så mkt. som barnskrik) När jag lämmnade henne åt sitt öde så var hon tvungen att fixa det själv- och gjorde det också. Inte så snällt (Anna skrev nåt bra om det nånstans, minns ej var)
Denna tjej har alltid haft svårt att ta emot hjälp och tröst när hon ex. rmmlat och slagit sig, kanske det har att göra med att hon ej fick hjälp att sommna när hon behövde?
Jag skulle tro att ni inte är nog lugna/bestämda själva (ta det ej som kritik) Jag vill inte riktig heller råda er att göra som jag gjorde. Kanske ni har någon skriktålig person i närheten som kan prova nån natt?
Vet inte om detta var mkt till hjälp...
Era tider tycker jag ser bra ut, nästan identiska med de som får 5-mån. tjej har.
Har ni läst hela barnaboken?, tänkte på det här med social delaktighet, ensamlek och utevistelse? om inte så läs den och försök efterleva.
LYCKA TILL /KRAM
Jag vill berätta hur det var med vår dotter, gör därför inte som mig utan försök att få ordning på nätterna på nått annat sätt!!!
Så här: Vår nu fyra år gamla dotter sov från 3 veckors ålder från 20:00-08:00, sen vid 4 månaders ålder började hon att få svårt att sommna, det hela blev värre och värre och till slut vaknade hon flera gånger/ natt ( och vi "räddade henne från vargen varje gång, ) till slut blev hon. tom. orolig när man la ner henne på golvet på dagarna och ville bara vara i famnen.
Fick då råd av en kompis hur vi skulle få henne att sova, det var(har jag förstått senare) skrikmetoden fint maskerad med AWs -varje barns varje skrik är en fråga.
Tyvärr hade jag inte läst barnaboken ännu.
Första kvällen satt jag(eftersom jag inte förmådde att lämmna henne som man skulle) vid hennes säng och sjöng och buffade ( dock låg hon på rygg) Hon blev inte lugnare av det utan gallskrek i 45 min, sen tystnade hon, tittade sig omkring och LOG, sedan sommnade hon och sov HELA natten. Hon vaknade nästa morgon och var lugn och trygg i sig själv.Kväll nr 2 skrattade hon när jag la ner henne och sommnade och sov hela natten. Det var dessa leenden och det faktum att hon nu sov helanatten och blev trygg på dagen som gjorde att jag stod ut de påföljande månaderna, som såg ut såhär: Jag lade henne i sängen och sedan gallskrek hon i 45-120min, kompisen som tipsat mig hade sagt att; varje skrik är en fråga, tar du upp henne så visar du att det är farligt att ligga i sängen, jag hade som sagt inte läst barnaboken och fattade inte att man skulle buffa barnet lugnt på max 2 min. Första kvällarna satt jag vid sängen och sjöng och smekte henne, sen började jag att gå ut och in var femte minut för att tala om att - allt är lugnt du ska sova nu. Allt utan resultat. I en och en halv månad satt jag i köket och mådde som en skitstövel medan hon låg i sängen och skrek.
När det gått en och en halv månad utan resultat (jo hon sov hela natten, men det var ju inget trevligt sätt hon sommnade in på) så bestämde jag mig för att inte gå in till henne mer. Jag lade henne att sova, hon skrek som vanligt i 60 min.Jag satt i köket och grät(jag kände mig ännu värre när jag inte fick gå in till henne) Sen sommnade hon. Natten efter skrattade hon när jag lade henne och har så gjort därefter.(Nej förresten när hon var runt året vaknade hon en period på natten och ville ha välling, hon fick då komma i min säng, där hon satt upp och gallskrek "älle" och pekade mot köket i 60min, medan jag blundande ramsade; nu är det natt, nu ska vi sova, tillslut lade hon sig bredvid mig och sommnade)
Jag har väl alltid trott tills jag läste barnaboken+ mer som AW har skrivit att hon var så ENVIS och därför inte sommnade.( HOn ÄR väldigt envis, precis som sina båda föräldrar)
Har nu en flicka på 5 mån. som jag försöker ta hand om med barnaboken i bakhuvudet, det funkar väldigt bra, (jag vet knappt hur det låter när hon gråter)
Jag skulle tro att jag inte var nog lugn när jag skulle lugna barn nr 1 jag tror att jag gjorde henne mer nervös med min närvaro,(det finns inget som kan stressa mig så mkt. som barnskrik) När jag lämmnade henne åt sitt öde så var hon tvungen att fixa det själv- och gjorde det också. Inte så snällt (Anna skrev nåt bra om det nånstans, minns ej var)
Denna tjej har alltid haft svårt att ta emot hjälp och tröst när hon ex. rmmlat och slagit sig, kanske det har att göra med att hon ej fick hjälp att sommna när hon behövde?
Jag skulle tro att ni inte är nog lugna/bestämda själva (ta det ej som kritik) Jag vill inte riktig heller råda er att göra som jag gjorde. Kanske ni har någon skriktålig person i närheten som kan prova nån natt?
Vet inte om detta var mkt till hjälp...
Era tider tycker jag ser bra ut, nästan identiska med de som får 5-mån. tjej har.
Har ni läst hela barnaboken?, tänkte på det här med social delaktighet, ensamlek och utevistelse? om inte så läs den och försök efterleva.
LYCKA TILL /KRAM
Hej! Det låter som om ni har det jättejobbigt just nu, allihopa. Du skriver att ni har hållit på med SHN i 2 månader, kan du berätta lite mer om hur det gått? Har det fungerat alls nån gång, med nätter och dagar eller bara ena? Tänk på att hon faktiskt inte måste sova under sina lurar, bara ges möjlighet till det (lätt att säga då man själv vet att livet blir jobbigt för dem när de inte sover men det tål att sägas igen; förstroende för barnet!). Beskriv lite mer!
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
Kanske ni skall försöka att skära ned dagslurarna till 2 st. Så småningom bara till 1. Jag har märkt att om min minsting sover för mkt på dagen så blir nattsömnen lidande.
Angående nattsömnen, så kanske ni inte behöver ha 12-h natt, det kanske räcker med 11-11,5-h natt. De flesta små verkar föredra att gå upp tidigt. Ni kanske kunde ha morgon kl 6+
Hur är hon när hon vaknar? Ledsen/arg/babblande/glad? Om hon ligger och är glad tycker jag inte att man behöver ramsa. Om hon låter ledsen kan det vara bra att "pangramsa" och sedan gnola lite för dig själv och plocka med disken/sätta på tv:n/sjunga som om du hade tusen andra saker för dig. 8) Ja, det var mina tips men du kanske redan har provat dem
Angående nattsömnen, så kanske ni inte behöver ha 12-h natt, det kanske räcker med 11-11,5-h natt. De flesta små verkar föredra att gå upp tidigt. Ni kanske kunde ha morgon kl 6+
Hur är hon när hon vaknar? Ledsen/arg/babblande/glad? Om hon ligger och är glad tycker jag inte att man behöver ramsa. Om hon låter ledsen kan det vara bra att "pangramsa" och sedan gnola lite för dig själv och plocka med disken/sätta på tv:n/sjunga som om du hade tusen andra saker för dig. 8) Ja, det var mina tips men du kanske redan har provat dem
Mamma till två goa gossar födda -99 & -03.
shn-kuren införd julen 03 på yngsta med underbart resultat!!!
shn-kuren införd julen 03 på yngsta med underbart resultat!!!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Det är omöjligt att säga vad ni har gjort för "fel", men fastnat har ni allihop - i ett trist mönster som nu alla, inklusive barnet, tror gäller. Resignera inte! Läs på, igen och igen, samla er, fatta Beslutet och börja om. Rätt.Schemat ser bra ut men jag skulle vilja justera till 20 min på morgonen, 1,5 tim på dagen och bara en 5-minuters, ibland vid behov en 20-mniuters (passa tiden
) på em. Och 12 tim sömn.När jag nu i andanom tar henne till mig till kvällen, skrattar jag upp henne som hon väl aldrig skrattat i sitt liv (och då räknar jag med att hon har skrattat MYCKET!). Sedan får hon nattslurken med ömma järngreppet, medan jag tittar ut genom fönstret och smågungar. Efter det blir det glad marsch till sängen (som jag gjort i ordning; mörkt och svalt i rummet) och på vägen lite nattinatt till andra personer/kära saker. Plafs ner på mage och tillrättaläggandet kvickt och säkert och distinkt: armarna, benen, huvudet. Pang på med solfjädern utan att hon får en chans att rubba sig en millimeter. Mjukt och ordlöst men statiskt obevekligt tryck så absolut länge som behövs till lilla kroppen är sömntung och ungen tyst. Avslutande tryck och UT, med siktet på dörren, kvickt ut genom den och så ramsan, hög och galant, betryggande nog för ett rytande lejon att känna sig överträffat. Sedan sätter jag på ouvertyren till en Mozartopera och skriver upp saker. Nu kan jag Lathunden i huvudet så jag behöver inte läsa på, men det behöver de ömma
Jag inbillar mig inte att jag får sova dessa första två nätter men går INTE in fler gånger. Det blir ramsan och musiken som gäller och ytterst sparsamt (med ramsan). Barnet VET - här behöver "bara" ett mönster brytas. Och det finge ta två nätter.Läs på, läs på - tänk efter, tänk igenom, resonera tillsammans INNAN ni fattar Beslutet, och genomför det sedan verkligen
Vad ni gör, resignera inte. Ni ser ju att hon inte accepterar det, eller hur
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Kära, kloka Anna!
Tack för ditt svar. Vi har gjort som du sade redan innan. Vi har läst på i boken och på forumet, vi var på din föreläsning och har gjort som du beskrev här innan, och har fullföljt dina ord till punkt och pricka dessa 2 sista nätter. Tyvärr utan gott resultat... Kanske har vi en unge som ingen kur biter på???!! Hon vaknar inte VARJE timma, men åtminstonde sina "fasta" tider, dvs klockan 21.00, 00.00, 03.00, 04.00, 05.00 och 06.00.
Vad Faan (ursäkta språket!) ska vi göra?? Attityden är plats ty detta går bara inte längre men det verkar ju inte hon fatta!
Ska jag ramsa så fort hon börja "låta" i sin säng? Hon skriker till och om jag inte svarar ställer hon sig upp och skriker. Måste hon läggas på mage eller kan hon få ligga på sidan? Hon somnar ialla fall på magen efter att ha snott runt i sängen på egen hand ca. 20 min.
Kramar
Tack för ditt svar. Vi har gjort som du sade redan innan. Vi har läst på i boken och på forumet, vi var på din föreläsning och har gjort som du beskrev här innan, och har fullföljt dina ord till punkt och pricka dessa 2 sista nätter. Tyvärr utan gott resultat... Kanske har vi en unge som ingen kur biter på???!! Hon vaknar inte VARJE timma, men åtminstonde sina "fasta" tider, dvs klockan 21.00, 00.00, 03.00, 04.00, 05.00 och 06.00.
Vad Faan (ursäkta språket!) ska vi göra?? Attityden är plats ty detta går bara inte längre men det verkar ju inte hon fatta!
Ska jag ramsa så fort hon börja "låta" i sin säng? Hon skriker till och om jag inte svarar ställer hon sig upp och skriker. Måste hon läggas på mage eller kan hon få ligga på sidan? Hon somnar ialla fall på magen efter att ha snott runt i sängen på egen hand ca. 20 min.
Kramar