Anna- hjälp, Theralen????

Lillamolntuss · Inlägg av **Lillamolntuss** » lör 14 maj 2005, 12:32

Oj, vad jag ser fram emot en "rapport" om detta! Jag tror att vi alla har något att lära här och det ska bli mycket spännande att höra hur Sigge tänkte före och efter Annas besök. Vilka aha-upplevelser ni fått, vad ni gjorde för "fel" innan, vad ni missuppfattat osv.

Hoppas vi får möjlighet att ta del av Sigges nya klokhet snart.

anna · Inlägg av **anna** » lör 14 maj 2005, 17:41

Jag hoppas också...

anna

Lillamolntuss · Inlägg av **Lillamolntuss** » tis 12 jul 2005, 21:34

NyfNiken i en strut... Hur gick det? 8)

Inlägg av **annawahlgren** » sön 17 jul 2005, 10:49

Just den natten blev det inget. Och lilla Sigge behagade mycket riktigt sova så gott just då

Däremot blev det Anstalt, lite senare

För mönstret upprepades och nätterna fortfor att vara tämligen olidliga. Fjärde natten på Anstalt (inte kur

) sov lilla Sigge sina tolv timmar minus två halvhjärtade uppvak på max två min vardera

Det var i natt. Vargtimmen har hon nu "knäckt" två morgnar i rad.

Jag tror vidarerapport följer

Inlägg av **annawahlgren** » sön 17 jul 2005, 15:30

Hej alla kära ni som engagerar er!

Har inte förstått att ni har undrat hur det gått och inte sett fortsatta frågor... Blir så otroligt rörd och glad över att ni bryr er! Lånar Annas dator och svarar er och som ni kan se av Annas svar är vi mycket riktigt på "anstalt" och det var precis vad vi behövde. Anna har rättat till det som vi gjort fel och vi har som sagt en sovande flicka efter 4 nätter!!!!! Vi behövde bland annat göra vår ramsa lite mjukare och inte ramsa så ofta samt göra läggningen lite kortare. Har själv sovit en hel natt och ordet "lycklig" är ett understatement!! Skriver mer och berättar om hur det går när vi kommer hem och vi alla sover som grisar!!

Stor, stor kram till er alla

Sigge med familj

Inlägg av **annawahlgren** » tis 02 aug 2005, 08:15

Kan ju inte låta bli att tassa in med en smygrapport 8) För igår ringde mamma och gjorde mig riktigt lycklig

Så den lyckan delar vi nu

Lilla "Sigge" hade klämt sina första obrutna, sammanhängande, lugna, fina tolvtimmarsnätter, kunde hon berätta. Och gjorde med stolthet

Sigge var, kan man tycka, ett svårt fall; så pass gammal och sedan "evigheten" inkörd på att vakna och vara vaken länge, ibland i timtal, på nätterna, då hon skrek och ropade och skrek, ibland hjärtskärande. Det gällde alltså att mota ut vargarna som tycktes vara ett helt koppel kring Sigge

Mamma befarade att hon var rädd och led av att inte kunna lugna henne. Pappa brukade ibland solfjädra en mindre evighet, och det hjälpte så länge han höll på. Men inte sedan.

På "anstalt" i sex nätter här fick Sigge sova vägg i vägg med mig, och när hon vaknade sköt jag vargen. Sakligt, vänligt och betryggande. Det var inga märkvärdigheter. Skrikandet på mämmääää upphörde snart. Mina insatser var sporadiska men snabba. Sigge hade bara "fastnat" i ett segt och invant beteende som inte gjorde någon människa glad, allra minst henne själv. Det tog vi ur henne med en alldeles annorlunda Attityd - mamma måste få klart för sig att Sigge inte var det minsta rädd (längre), att vargen faktiskt inte fanns (längre), att musiken spelade trevligt och att ingenting annat hände att tala om; möjligen en punktsättande ramsa då och då. Ingenting var farligt eller fel

Pappa fick lära sig att inte låta alltför konversationsinbjudande eller konversationsinbjudande alls

Han fick gå ner i ramsan och sätta punkt; end of discussion. Och vid behov fick musiken ta över - neutralt glad och avpersonifierande. Lilla Sigge fick ett stort och vargfritt förtroende, som hon lättat svarade på mycket snabbt.

Men åsnan är ett randigt djur, ränderna går aldrig ur... (jodå

) och hemma igen fortsatte Sigge vakna och kunde odla 1,5 timmes vakentid eller mer, till ingen glädje för någon

Dock skrek hon inte som förr och ropade inte på undsättning

Hon dröjde bara kvar i gamla vanor, av och till. Jag bestämde mamma och pappa för att se det som vargtimmestjafs, även om vakenharvandet inföll mitt i natten och aldrig på morgnarna (då Sigge undantagslöst fick väckas). Så Sigge är det första lilla (stora) barnet jag träffat på som behagat lägga vargtimmen till vad som helst utom 4-6

Och nu är vi alltså förbi - nu har vi ffg i hela lilla livet sovit så gott två hela nätter på raken utan minsta fråga, minsta avbrott, minsta verksamhet ö h t. Vargtimmen, var den nu låg, är över. Sigge är på banan

En alldeles ljuvlig unge. Måste jag ju tillägga

Hella · Inlägg av **Hella** » tis 02 aug 2005, 10:31

[-o< Jag blir rörd och lycklig intill lyrisk efter detta underbara slut, eller förlåt fortsättning

Lillamolntuss · Inlägg av **Lillamolntuss** » tis 02 aug 2005, 12:20

Hella skrev:[-o< Jag blir rörd och lycklig intill lyrisk efter detta underbara slut, eller förlåt fortsättning

Instämmer!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » tis 02 aug 2005, 13:11

Toppen! Hurra för Sigge med föräldrar!

Sigge · Inlägg av **Sigge** » tis 02 aug 2005, 16:44

Och här kommer en ännu lyckligare mammas lilla rapport som ju gråter glädje och tacksamhetstårar när hon läser Annas rapport!!! Jag har egentligen inget att tillägga för precis så var och är det! Jag kan väl bara tillägga att hon sovit hela natten i natt också, vilket blir 3 nätter på raken!!! Vaknade lite för tidigt men det tar vi inget extra för. Hon låg och småsnackade för sig själv och var nöjd. Ordet "lycklig" är som jag skrev tidigare, ett understatement!
Nu tragglar vi lite med dagsömnen då det tar alldeles för lång tid att somna, men det tar vi oss igenom också. Har ÄNTLIGEN (med Annas och er fantastiska hjälp) hittat den berömda attityden på riktigt. Innan satt den liksom lite "löst" då och då som ni vet....
Återigen, tusen tack till er alla som bryr och engagerar er, och JAAA, vi har världens häftigaste och ljuvligaste unge, - såklart!!!

Kramar från oss alla och särskilt från lilla "Sigge" som hälsar "glötta,glötta" till Anna!!!!

liw · Inlägg av **liw** » tis 02 aug 2005, 17:47

UNderbart! Härligt att vi fick följa er ända till mållinjen. Bra jobbat alla inblandade!