Hej,
Idag är det med sorg i hjärtat som vi skriver på forumet. Kurningen av Gosegubben inatt var det bland det värsta jag upplevt i mitt liv. Det känns som vi knäckt han på mitten och våldtagit hans orubbliga förtroende för oss som föräldrar. Både jag och min fru känner idag en stor klump i hjärtat som kommer upp till ytan från stund till stund - något vi inte kännt sedan vi miste en nära släkting.
Natten började med en lång men OK nattning enligt tidigare beskrivning. Min fru som var den som tog hand om nattning tyckte det gick bra, solfjädern fungerade som den skulle och till slut verkade ramsan sjunka in. Jag som satt och hörde på kännde redan då en klump i halsen men vart lugnad av min frus positiva syn.
Halva natten fortlöpte bra utan några uppvak innan det var dags för byte (vi tar halva natten var för att orka med dagen, jobb respektive hemmajobb). Det känndes fortfarande väldigt positivt och jag "gick på mitt skift" med gott självförtroende.
Vid ca 03.30 vaknade så Gosegubben och jag var där direkt han vakna till. Första solfjädern tog ett litet tag innan han tystnade men verkade sen komma till ro. Det var dock direkt skrik när jag ramsade ut. Jag försökte ramsa några gånger till men det verkade som han "gick igång" mer och mer för varje ramsa. Till slut klev han ur sängen och jag fick gå in och lägga ner, solfjädra kortare denna gång, lugn, men sedan skrik och upp som en fjäder ur sängen när jag ramsade ut.
Jag testade då men en längre solfjäder för att känna att verkligen blev riktigt lugn och nära sömn, sedan så ramsade jag ut med resultat skrik och upp som en fjäder. Varje gång ställde han sig helt tyst bredvid sängen (som är direkt innanför dörren) och väntade, jag kom in solfjädrade, han lugn, jag ut med ramsa, upp som en fjäder och så börja om.
Han gillade verkligen solfjädern (närkontakt) och fattade ju snabbt att om man ställer sig upp så kommer pappa in och är nära mig. Ligger jag kvar och skriker får jag en sketen ramsa.
Jag bytte taktik och gick från långa solfjädrar till korta då han ändå var lugn och tyst direkt jag la ner honom och började solfjädra. Tanken bakom taktiken var ju att på så sätt få honom att inse att det inte hjälper att hoppa upp, pappa kommer ändå bara in en kort stund och lägger tillbaka mig. Detta kom han ju också såklart på väldigt snabbt så han såg till att återuppta skriken och kombinera dessa med att ställa sig upp.
Så återigen en låååång solfjäder då han i stort sätt snarkade på slutet, men, upp som en fjäder med riktigt hysteriskt skrik så fort jag började ramsan. Nu började detta likna sömntortyr, dvs när man väcker offret precis innan det somnar.
Slutligen (efter en timme) så blir Gosegubben hysterisk och solfjädern fungerar i stort sett inte när han vrider och vänder och kränger sig. Han storskriker, gråter och snörvlar. Jag inser att jag inte kan behålla lugnet mycket längre och kallar till mig frun som tar över med ny energi.
Gosegubben är dock i stort otröstlig och i upplösningstillstånd. Min fru lyckas lugna honom men han så fort hon försöker använda ramsan så störtskriker hon. Efter ytterligare ca 45 min så väljer vi att avbryta, vi försöker trösta Gosegubben som är helt ifrån sig. Till slut lugnar han sig när vi läser en bok,
men i hans blick syns något som jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva igen. Hans ansikte är i stora delar rött från att ha legat med ansiktet ner i tårvåta kuddar.
Vi kommer nu avbryta kurning i denna form då vi känner att detta inte känns rätt förr oss nu. Jag tror inte Gosegubben är speciell på något sätt och han skulle säkert vara mottaglig för väl utförd kurning.
Några saker som antagligen stört denna kurning:
1) Centrum har inte varit fast. I och med kurning av lillasyster så har både hon samt en av oss föräldrar sovit på nedervåningen - två tredjedelar av Gosegubbens centrum har alltså plötsligt flyttats nattetid.
2) Ramsan förstörd innan kur. Jag använde en halvhjärtad form av ramsning innan antagligen gör att han förknippar detta med något obehagligt snarare än positivt.
3) Natten innan kuren så missade jag att Gosegubben stod utanför sovrummet och skrek i flera minuter - jag var för trött för att vakna.
4) Både jag och min fru är ganska trötta efter kurning av lillasyster varför vi säkert inte är så orrubbliga som vi borde. Även om vi är fortsatt beslutsamma
om att vi ska lösa detta sömnproblem så är vi inte lika fasta i övertygelsen att SHN är rätt för Gosegubben.
För min del så har också övertygelsen naggats lite i kanten av vidare läsning i Barnaboken och på forumet där jag kännet att jag måste ta avstånd från vissa av åsikterna som verkar utgöra en stark del av "tron". Jag borde nog hållt mig till SHN och den delen av forumet.
Nu vill vi inte att detta inlägg bara ska bli sorg och gråt. Jag, min fru och våra barn tar med oss mycket positivt från både SHN, BB, och forumet. Framförallt följande delar :
- Vår dotter sover numera 12h natt - från att för en vecka sedan ätit 2-3 ggr per natt. SHN för 4 månaders bäbisar funkar utmärkt. :thumbsup:
- Vår son har slutat med napp, något som orsakade mycket bråk och bekymmer främst på dagarna. Tack för roliga tips där - vi gav den till fiskbäbisarna!
- Vi har lärt oss massor om förtrots och hur vi ska hantera situationer.
- Vi har anammat en skrattet-till-go'nattet approach vid läggningar av båda barnen samt försöker nu ha så mycket "vardagsljud" som möjligt vi läggnignarna - gissa om vi kommer få städat hem
Två andra saker som vi tar med oss från forumet och böckerna är "lyssna till ditt hjärta" samt "gör kuren till er egen" och med detta går vi vidare med Gosegubbens sömnproblem.
Tack till alla forumister som stöttat och hjälpt oss!