The Secret Of Raising Happy Children

[Siobhan]

Hej,

Undrar om nån har läst den boken? Den är skriven av Steve Biddulph. Och isåfall, vad tycker ni om den? Den handlar om barnuppfostran och istället för att "straffa" barnet så använder han sig av "stand and think" metoden. Dvs att barnet ska stå på en plats och tänka på vad han/hon gjort. Undrar mest om nån provat metoden och om det verkligen fungerar?

[blomman]

Dvs att barnet ska stå på en plats och tänka på vad han/hon gjort.

Har inte läst den boken, men tänker rent spontant att då måste man alltså förutsätta att barnet på något vis har gjort det barnet har gjort med eftertanke. Det mesta barn gör är bara frågor, eller rent spontana infall. Att då bli tvingad att stå och tänka över något som man inte ens vet om varför man gjorde känns som ett straff.
Jag får skamvrå-vibbar och funderar på: Står det hur länge barnet ska fundera?

Jag har inte läst och vet inget om metoden men får dåliga vibbar av det lilla du skriver om den.. Men jag vet inte, kan du förklara mer?

/Blomman

[Siobhan]

Tja, han som skriver boken säger att det absolut inte ska ses som ett straff och att man ska göra det på ett sådant sätt så att barnet inte uppfattar det som ett straff heller. Men jag fick också lite "skamvrå" vibbar då jag läste, det är lite därför jag frågar om det här.

Metoden, som jag förstått det, verkar gå ut på att om barnet gör något som de vet om är fel så säger man till barnet att de får stå och tänka på vad det var de gjorde och varför det är fel. Man lämnar dock inte barnet. Så fort barnet har "tänkt" klart så är "straffet som inte är ett straff" slut. Barnet ber om ursäkt och allt är frid och fröjd igen. Det var lite så jag uppfattade det som.

[Siobhan]

Jag försökte hitta metoden på nätet men hittade bara beskrivningar av boken:

Is a highly practical book putting into practice the values and ideas in the first book. It teaches the 'stand and think' method of getting toddlers to co-operate without needing to hit or yell (much!), and also was the first book worldwide to really ask the hard questions about putting very young children in childcare. It makes a well researched and passionate plea for more time and less hurry in parenting young children, and also gives a simple and powerful self-assessment quiz for understanding your strengths and weaknesses.

Discipline and behaviour. What age is it safe to use childcare without harming your child. Soft love and firm love and when to use which. Building community for a happier life.

********************************************************

Han skriver att tidigare så brukade omgivningen vara med och hjälpa med barnuppfostran. Men att idag är mammor och pappor mer isolerade med sina barn och många föräldrar känner sig ensamma och sätter barnet i dagis för att gå ut och jobba. Han är helt emot dagis och tycker att barn mår bäst av att vara med sin mamma eller pappa, vilket jag kan hålla med om. Han tycker det borde finnas mer stöd för personen som stannar hemma med barnen, tex en föräldrarlön, och han tror också att om fler mammor och pappor stannar hemma med sina barn så skulle de inte känna sig isolerade eftersom det skulle finnas fler mammor och pappor som var hemma på heltid osv osv.

Metoden med att "stå och tänka" är en kombination av vad han kallar "soft love" och "hard love". En bra förälder måste ha både ock. Metoden är att man ska på ett lugnt och kontrollerat sätt (man får inte vara arg) avbryta barnet då barnet uppför sig på ett oacceptabelt sätt och sedan säga till barnet att stå och tänka på hur han eller hon kan agera på ett mer acceptabelt sätt. Han säger att man ska lägga vikten på att låta barnet komma på ett sätt att vara som är acceptablet för omgivningen, alltså det är inte ett straff utan bara en pause där man tänker över vad som är acceptablet och vad som inte är det. Det finns ingen tidsbegränsning (alltså INTE "time out") utan det kan ta kort tid eller längre tid. Han skriver att metoden går ut på att disiplinera utan att använda våld eller att få barnet att känna skuld eller isolering. Han skriver att man ska konfrontera barnet angående dess uppförande, men aldrig någonsin skada barnet eller skrika på barnet. Istället ska barnet hjälpa till genom att "stå och tänka" med att hitta en acceptabel lösning för alla.

[Ewa]

Hej!

Oavsett om man kallar det straff eller inte, så BLIR det ju det eftersom barnet, som Blomman skriver, ska stå och tänka över varför det gjorde någonting som det inte har vare sig planerat eller tänkt ut. Och det tycker jag är liktydigt med hur Lars H Gustafsson bl a beskriver skamvrån. Det blir en kränkning. Och inte leder det till något gott eller konstruktivt heller. Vilket måste vara syftet. Att man vill lära barnet HUR man ska göra i den här världen. I motsats till hur det inte ska göra. Och precis som Anna då skriver så är ord verkningslösa, det är handlingen som talar. Och den handlingen ska inte vara att kränkande ställas i en sorts skamvrå - oavsett om man döper om den till think-corner eller vad det nu kan vara, sak samma. Inte lär man sig något av att stå still på uppmaning - för det torde vara så det upplevs av barnet. Den handlingen ska istället utgå från att vi som föräldrar har till uppgift att VISA och LÄRA barnet HUR man gör - rent konkret. DÅ möter man barnet med respekt.

[Siobhan]

Det jag inte riktigt förstod hur det skulle gå till var att han skrev att metoden kan användas från 18 månader. Min dotter är 22 månader och kan inte riktigt tänka mig att hon skulle kunna "stå och tänka". Jag brukar använda mig av avledningsmanövrar när hon gör något som hon inte ska. Dvs försöka få henne att fokusera på något annat.

[kiki]

Det jag inte riktigt förstod hur det skulle gå till var att han skrev att metoden kan användas från 18 månader. Min dotter är 22 månader och kan inte riktigt tänka mig att hon skulle kunna "stå och tänka". Jag brukar använda mig av avledningsmanövrar när hon gör något som hon inte ska. Dvs försöka få henne att fokusera på något annat.

Mycket bättre än skamvrår

[blomman]

Jag brukar använda mig av avledningsmanövrar när hon gör något som hon inte ska. Dvs försöka få henne att fokusera på något annat.

Mycket bättre än skamvrår

Absolut.
MEN
Det här:

VISA och LÄRA barnet HUR man gör - rent konkret

är det allra, allra bästa!

Vi ska förbereda barnet för livet utan oss. Och det gör man ju bäst genom att visa hur man gör!

Kram

[Siobhan]

Visa och lära är bra. Men hur funkar det med lite äldre barn? Jag råkade ut för något otrevligt häromdagen när jag hämtade Lucia på dagis. På trappan satt en flicka runt fyra-fem år och hon tittade mig rakt in i ansiktet och sa klart och tydligt "FUCK YOU".

Jag blev lite smått shockad men sen bad jag henne säga till mig vem hennes dagisfröken var, jag sa detta vänligt men bestämt, en pojke bredvid berättade. Fröken kom och han sa till henne något i stil med "nu blev Lucia's mamma ledsen. Sådana ord är fula ord och de gör folk ledsna, inte vill du göra Lucia's mamma ledsen? Det är ett tummen ner sätt, men att säga förlåt är tummen upp, kan du säga förlåt till Lucia's mamma så att hon blir glad igen?" Men flickebarnet vägrade och hon sa "jag är INTE ledsen". Fröken försökte ett bra tag men tösen teg. Jag undrar, hur gör man i sådana situationer? Fröken berättade att fula ord bara vällde ur henne varje dag.

[NordicAngel]

Hej!
För det första får inte fröken berätta för dig att det väller ut fula ord varje dag ur den flickans mun. Det strider mot sekretessen.

Barn i den åldern testar allt de hör. De kan inte ännu förstå innebörden av vad de faktiskt säger. Vi vuxna har vandrat den vägen och VET att det är väldigt kränkande att få ett "Fuck you" uppslängt i ansiktet ! Många gånger reagerar vi därefter och tar nästan för givet att de förstår vad de säger.

När barn börjar använda dessa "fula" ord tycker jag att vi vuxna inte ska göra så stor sak utav det. Missförstå mig inte nu, jag tycker INTE att det är ok. Ett regelrätt "Hoppsan sa" kan vara på sin plats. Ett litet, oj, är du arg??? Ett avväpnade leende från dig som vuxen och en liten visk att "sådär säger man inte"...

Att säga förslåt för att man har gjort någon ledsen leder i min värld till skuld, tung sådan och förlåtet betyder då ingenting utan blir bara en väg ut ur en jobbig situation. Vägen ut ur denna situation ska vara fri från skuld.

Det här är mina tankar och hur JAG skulle göra.

[Siobhan]

Jo jag vet om att barnet inte vet innebörden av vad hon säger. Men jag tycker det är väldigt trist att så många barn idag känner till dessa ord. Jag hörde aldrig ordet "fuck" när jag var liten. Men nu så hör jag barn i mycket unga åldrar använda sig av ord som "fuck" "kukhuvud" "knulla mig i röven" osv osv. Sånt som jag till och med har svårt att skriva...och skulle aldrig säga till någon.

Min dotter och jag var på biblioteket häromdagen och tänkte ha en lugn mysig stund med att titta i böcker. Det fanns en årskurs 6 klass och barnen de slogs med varandra och sa de mest gräsliga saker! "Sug min kuk din jälva bög" och "knulla mig i röven kukhuvud" osv osv osv. Jag var shockad...mådde illa och kände mig tillslut tvungen att gå. Visste inte att barn var så grova i munnen

[Ewa]

Tack NordicAngel :thumbsup:

Visst kan man uppröras över vad barnen översköljs med för skräp runtom sig och även fundera över hur vuxenvärlden runt barnen ser ut när man skaffat sig ett sådant ordförråd som du beskriver, Siobhan, vid så unga år. Det kan man, verkligen . Men precis som NordicAngel skriver så VET de inte vad det betyder, annat än att det är laddade uttryck som väcker reaktioner.

Jag ryser när jag läser hur förskolläraren hanterade det. Det här "tummen upp/tummen ner-beteende" som man hör på olika håll nu för tiden verkar ha spridit sig rätt rejält. Kanske lärs det rent av ut på Lärarhögskolan - jag vet inte, men är rätt nyfiken om det finns någon från kåren här som vet varifrån det kommer Själv tycker jag det är tämligen vedervärdigt . Särskilt när det hängs ihop med krav på förlåt. Precis som NordicAngel skriver så skapar det skuld i barnet. Inte särskilt långt ifrån skamvrår eller "think corners" egentligen. Och bara ett tomt ord som barnet småningom lär sig haspla ur sig raskare än kvickt utan att det egentligen betyder något. Som i allt tror jag hellre på att visa och leda. Och ta barnet AVSIDES, om man nu vill visa att det där inte var så lämpligt ordval eller tilltalssätt. Inte stå inför publik och skämmas.

Mer på exakt samma tema, och just skillnaden mellan att avkrävas förlåt och att göra rätt för sig i handling istället finns i den här tråden.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11610 (särskilt sidan 3)
Läs gärna och återkom med respons. Här ges ett HELT annat synsätt på barns "olycksfall i arbetet" än det som Biddulph och förskolläraren ger uttryck för. Mer av den varan finns också i Barnaboken. Fostrankapitlet är lysande, och kan vara en riktig ögonöppnare om man inte kommit i kontakt med det bemötandet tidigare

Kram Ewa

[Siobhan]

Tack för trådtipset! Jag var faktiskt också rätt tveksam till hur personalen skötte det hela med det svärande barnet, men tänkte att de har ju utbildning i detta och jag är "bara" en förstagångsmamma.

Då det gäller Lucia (min dotter) så händer det ganska ofta att jag får köra med "potatissäck" metoden. När hon blir arg på tex lekplatser när hon inte vill vänta in tur på gungen, eller när hon inte får ta de andras leksaker...ja då blir det snabbt in i vagnen och sen hem. För sådant beteende är oacceptabelt. Men samtidigt vet jag om att hon är väldigt känslig och kan bli stressad av mycket folk, så jag brukar oftast ta henne till lite lugnare ställen, skogen eller vår lilla odlingslott. Vid odlingslotten älskar hon att prata med alla de gamla "gubbarna" och hon dricker deras kaffe och äter deras salladsblad och annat om växer i trädgårdarna och de beundrar henne allihop (mycket uppmärksamhet verkar göra en snäll Lucia) Gräva efter stora maskar är också hemskt roligt.

Jag instämmer med att det är mycket tråkigt hur vi vuxna beter oss idag då det gäller att svära framför barn. Jag svär aldrig (ok nån enstaka gång när en bilist inte stannar vid övergångsstället men ska försöka låta bli) och jag ber alltid folk att inte göra det framför Lucia. Men det är så många som inte tänker på detta och som svär framför barn eller låter barnen titta på program och filmer med svordomar i. Jag har till och med hört dagispersonalen svära, inte så konstigt då att barnen börjar med det