Oj vad ni skrivit!
Vi har varit ute och åkt pulka som tokar i helgen, hur kul som helst!
Ååå jag känner också igen gnälligheten. NU har Elsa äntligen upptäckt "Annas kvartersrunda"! Men det har varit MYCKET gnäll här med. Men jag har varit lika envis tillbaka

, "nu är vi ute och ska vara ute i åtminstone 45 min PÅ MARKEN". Hon har gnällt, jag har satt henne i mitt knä, eller bredvid mig och "inte gjort någonting" eller pratat och hållt med att det är bra tråkigt vissa dagar och tvistat pinnar som jag gett till henne som hon fick bita på.

Uppfattar det också som att det är väldigt få människor ute, speciellt vid dåligt väder, kan räcka med lite molninghet.

Men nu när det i varje fall är liiite mindre gnäll så går vi och tittar på gräset, sandlådan, kollar på brevbäraren när posten kommer, går runt huset och kollar på städaren när han städar trappuppgången osv. 8)
Jag tror mycket av gnälligheten har med gåendet att göra, jag tycker hon är mycket nöjdare nu när hon behärskar gåendet. I varje fall inne, ute måste jag hålla henne i en hand fortfarande. När hon är inne så kan hon ha ett jäkla humör fröken, när hon blir arg. Oj oj, skriker som ett larm.
Jag kan också känna att hon ibland får för lite social delaktighet, utevistelse osv. Men tänk då på hur många som bara sätter barnen framför sina leksaker så fort de ska göra något viktigt.

Jag tror det är rätt många som gör så, som tycker barnet mest är i vägen och det går fortare att göra saker själv.

Det finns nog de som inte vill gå ut alls ( uppenbarligen finns de för var är alla? ).
Menar inte att låta klämkäck men vi ÄR bra mammor!

Som överhuvudtaget reflekterar över hur vi uppfostrar våra små.
TinasDag: Ja, usch blev bara så ledsen över allt jag läste. Har ju svarat förut på sånna trådar, försökt sakligt och vänligt förklara, men det är ju som att prata med en vägg.

De har ju inte alls läst allt så de drar sina egna slutsatser och så blir det helt fel. Som att social delaktighet betyder barnarbete. Att känna att "de klarar sig sämre utan mig" är allt för stor börda att lägga på ett barn. Att ha schemalagd lek är att tvinga barnen att leka på bestämd tid. Att tvinga dem att sova och tjata med en ramsa och gå därifrån och ignorera och "slippa höra". Ja...man blir ledsen...

Men tack för kramen, den värmde!
LaQ: Låter jobbigt med långluren.

Vi hade en del problem med den i början, men nu sitter den bra. Jag känner igen det där med att inte kunna slappna av, veta att "snart kanske hon vaknar". Jag brukade titta på klockan och tänka att snart kommer skarven...

Överkoncentration, min lättaste fallgrop tror jag.
NINA: Vi började med ett sovpass efter ett år. Gav förutsättningar för 2 timmar, vaknade hon innan så låtsades jag väcka då. Men 1,5 timmar ska hon sova och gör också. 2 timmarsluren blev som en övergång, efter någon vecka började jag väcka efter 1,5 istället och det funkade bra.
Nej nu är det dags att sova för mig med.
Kram till alla fina mammor här, ni gör så mycket bra för era små barnaboksbarn, glöm inte det.
