Förvisning

[Runte]

Hej!

Har en storebror 2 år och 8 månader som slår till lillebror 10 månader flera gånger dagligen. Han gör det ibland när han är arg på honom och ibland verkar det komma från ingenstans. Detta är något vi har försökt komma tillrätta med länge utan att lyckas. Jag har precis börjat med den rumsliga förvisningen, vilket jag upplever har fungerat bra (tidigare har det nog varit så att jag istället har förvisat honom emotionellt för jag har blivit så ledsen). Det kan gå till så här: Storebror klappar till lillebror på huvudet utan att vara arg på honom, inget händer mellan dem innan detta händer. Jag säger : - Man får inte vara med när man slåss, du får vara med igen när du inte slåss. Storebror går in på rummet utan att klaga, jag står utanför. Storebror öppnar ganska direkt dörren och tittar ut glatt. Det känns redan där som att jag har förlorat kontrollen. Jag frågar honom om han är färdig med att slåss och bjuder in honom igen. Hur upplevde han det här egentligen?

Storebror är socialt delaktig i familjen och verkar trivas bra med sin roll. Han börjar nu också ta ansvar för att lillebror inte ska leka med skor och dyl. eller "stöka ned" vilket lillebror egentligen får göra för sina föräldrar. Svårt att hantera tycker jag. Det verkar som att lillebror har ett stort ordningsinne och det är ju inget fel med det. Jag har sagt att det är ok med mamma och att jag sköter det, men det går inte riktigt hem. Det handlar också mycket om att han tar för hårt i lillebror, trycker honom på ryggen, trampar honom på händerna osv vilket gör att jag känner att jag hela tiden måste vara inom räckhåll för dem om de är tillsammans.
Vi har jobbat mycket med faktorerna omkring problemet med social delaktighet, mycket uteaktivitet, att pakta och föra syskonen tillsammans. Det verkar i alla fall som att storebror ibland tycker om lillebror nu, tidigare ignorerade han bara honom men problemet med slagen kvarstår.
De dagar när jag är en utmärkt mamma som fungerar till 100 procent, säger rätt saker, är lugn, engagerar storebror i allt hemarbete, hela tiden(han leker inte inomhus med leksaker) är situationen tillfredställande men om jag inte orkar kan det gå åt skogen.
Hur ska jag hantera slagen och tjuvnypen som kommer när man minst anar det?

[Ewa]

Hej !

Här är ett beteende som behöver brytas. Och DU behöver ta ledningen. Storebror måste visas OM OCH OM IGEN - OCH DIREKT att SLÅSS - det gör man bara inte. Det är fullständigt oacceptabelt. Lillebror har inte kommit till världen för att fungera som slagpåse - förstås. Så koppla på sakligheten och stoppa undan känslorna en smula. Och fokusera på TVÅ saker:

Hantering av storebror

Storebror får EN varning där han visas hur man gör, får veta vad som händer om man inte kan bete sig som folk och därefter förvisning. Fortsätter han när han kommer ut "Oj då, du var visst inte riktigt klar. Man slåss inte, man klappar fint. Vi ses när du är färdig." DU tar ledningen. Och rumslig förvisning är inte ett straff, utan en konsekvens om man inte kan behandla alla på ett acceptabelt sätt. Men när man KAN det, så är man hjärtinnerligt välkommen. Läs om Förvisning i BB. Och sedan tror jag den här tråden kan vara till hjälp:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=14535

Stärka flockkänslan och syskontillhörigheten

Läs Syskonkapitlet i BB och se dem som ett team. Som är ovärderliga för varandra och er alla, både nu och för framtiden. Tänk på uppgifter som gör dem jämbördiga och jobba tillsammans. Ju mer storebror ser lillebror som en liten jämlike, desto snabbare kommer han förstå den gåva han fått. Involvera storebror i allt som behöver ordnas för lillebror. Hjälpa fixa iordning vattenmugg, vällingflaska, blöjor, sätta på strumpor och mössa... Ni är ovärderliga för varandra, ska du förmedla i både ord och handling. Och det kan gärna följas av MYCKET positiv uppmärksamhet och respons när storebror gör något gott för lillebror. Och likaså åt andra hållet. "Åh, här sitter lillebror och längtar efter en go kram! En sådan tur att du KOM just nu!"

Den här tråden om syskonbråk är också oerhört bra:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?p=58446

Återkom gärna med fundering och rapportering så jobbar vi vidare!

Kram Ewa

[Runte]

Hej!

Jag kommer verkligen ta tag i det här med förvisningen nu och lägga känslorna till sidan som du skriver. Jag satt faktiskt och läste i BB igår senast för att uppdatera mig både på syskonkapitlet och om förvisningen.
Det jag undrar är: Ska man stå emot dörren och hålla den stängd fysiskt? Sedan undrar jag var går gränsen? Ett slag är ju solklart. Om han "råkar" trampa lite på några fingrar (utan att lillebror protesterar nämnvärt) kramas för hårt så att lillebror säger ifrån? Jag brukar ofta säga: - Det var för hårt, hör du att det tyckte lillebror inte om och i tre fall av fyra slutar han och ibland fortsätter han.
Jag tror inte han tycker illa om lillebror. När vi är gäster hos andra tyr han sig till honom. Han berättar vad lillebror heter för tanter i affären och tar ansvar för hans skötsel. Jag har matat storebror med :- Titta vad glad lillebror blev när du kom! Nu vill lillebror ha en kram av dig när han ska gå och lägga sig! osv. Detta har jag arbetat in med hjälp från forumet och det tycker jag fungerar bra. Jag tror verkligen att han upplever sig vara viktig. Han säger det själv. - Nu kommer jag lillebror! Nu har storebror vaknat. Detta är en kille som verkligen ser sig själv som en viktig person i familjen. Ändå kommer tjuvnypen. Ni kommer säkert rätta mig men ibland upplever jag det bara som att han är lite uttråkad. Han är inte arg på någon, bara rastlös, blir inte arg av tillsägelsen. Han har generellt sett inte några långa utbrott och blir sällan särskilt arg. Däremot tror jag att han utövar dominans mot lillebror och jag tror han tar ut frustration över saker och ting på lillebror. Han vill också ha kontroll.