Höstbarn 07
Tack Elle.
En fråga angående vår fnurra: Förut brukade vi sjunga "Nu ska vi gå och sooovaa" men det momentet har vi nu tagit bort eftersom hon redan då börjar protestera.
Nu säger vi godnatt till pappa och noshörningen och lampan, sedan släcker vi lampan och "Nu blev det natt..." PROTEST!
Vi är inne på vecka två i fnurrminikuren, ska vi köra på som alltid eller ska jag släcka allt innan och göra läggningen så kort som möjligt, som vi gör på dagen då det inte protesteras
Själv tycker jag nog att vi ska göra som vi brukar även om det blir protester när vi släcker lampan...
Nu är det dags att ta sig ut i ösregnet och till BVC och få spruta.
En fråga angående vår fnurra: Förut brukade vi sjunga "Nu ska vi gå och sooovaa" men det momentet har vi nu tagit bort eftersom hon redan då börjar protestera.
Nu är det dags att ta sig ut i ösregnet och till BVC och få spruta.
Mamma till solstrålen Elsa
född okt -07
och livsnjutaren Ellen
född april -11
och livsnjutaren Ellen
Bluna, jag tror på så kort och koncis läggning som möjligt MEN den ska föregås av massor av skratt och bus
\:D/ Gärna hela vägen ner i sängen sedan lägga tillrätta, ramsa på väg ut och släck på vägen. Sedan höga husljud och låt henne vara
i fred. OM hon fortsätter beklaga sig så skulle jag ge EN hög och punksättande ramsa när NI fått nog och sedan inget mer. Hon har förutsättningarna för att somna och sova gott och om hon vill ägna en stund åt att vara sur, ja det är upp till henne. Skrattet är jätteviktigt om man har en "fnurra" och även om juvelen är svårflörtad så skoja på som tokar!
Elle
Hej!
Grattis i efterskott till Lilly!
Ettåringar är onekligen väldigt charmiga små personer. Är lite nykär själv i vår lilla dam faktiskt, om man kan bli det när man redan är upp över öronen förälskad.
Kul att du är tillbaka TinasDag. Undrade faktiskt lite om det hänt något.
Fler barn låter som en bra lösning om du frågar mig 8) . Ingen garanti att det funkar förstås men kan vara värt en chansning. Det är roligt att vara fler.
Jag hann bara jobba i ett halvår mellan de två första barnen och då jobbade både jag och maken halvtid så stora H kunde vara hemma. Det är ett år och elva månader emellan. Däremot valde vi att börja jobba när lillasyster kommit för att få en möjlighet att flytta tillbaka till min hemstad trots dåvarande lågkonjunktur.
Har inget bra tips om barnvakter. Är själv kinkig och lämnar i princip bara till föräldrarna (= helst mina egna).
Grattis i efterskott till Lilly!
Ettåringar är onekligen väldigt charmiga små personer. Är lite nykär själv i vår lilla dam faktiskt, om man kan bli det när man redan är upp över öronen förälskad.
Kul att du är tillbaka TinasDag. Undrade faktiskt lite om det hänt något.
Fler barn låter som en bra lösning om du frågar mig 8) . Ingen garanti att det funkar förstås men kan vara värt en chansning. Det är roligt att vara fler.
Jag hann bara jobba i ett halvår mellan de två första barnen och då jobbade både jag och maken halvtid så stora H kunde vara hemma. Det är ett år och elva månader emellan. Däremot valde vi att börja jobba när lillasyster kommit för att få en möjlighet att flytta tillbaka till min hemstad trots dåvarande lågkonjunktur.
Har inget bra tips om barnvakter. Är själv kinkig och lämnar i princip bara till föräldrarna (= helst mina egna).
Nillan, med tre fantastiska döttrar födda aug 01, juni 03 och okt 07.
Nillan skrev:Däremot valde vi att börja jobba när lillasyster kommit för att få en möjlighet att flytta tillbaka till min hemstad trots dåvarande lågkonjunktur.
Nillan, med tre fantastiska döttrar födda aug 01, juni 03 och okt 07.
Elle: Tack!
Såg ditt svar först nu, men vet ni vad? Hon somnade utan knyst ikväll! \:D/
Vi gjorde som vanligt men busade massor innan. Gav henne alvedon för säkerhets skull ifall sprutan skulle kännas av (dvs skjöt vargarna vi hade där)och sen gjorde vi som vanligt och hon gosade in sig som vanligt. Och jag tog hand om disken och det var tyst.

Såg ditt svar först nu, men vet ni vad? Hon somnade utan knyst ikväll! \:D/
Vi gjorde som vanligt men busade massor innan. Gav henne alvedon för säkerhets skull ifall sprutan skulle kännas av (dvs skjöt vargarna vi hade där)och sen gjorde vi som vanligt och hon gosade in sig som vanligt. Och jag tog hand om disken och det var tyst.
Mamma till solstrålen Elsa
född okt -07
och livsnjutaren Ellen
född april -11
och livsnjutaren Ellen
Känner igen känslan! Junior är ju förstååås vääärldens bästa och gulligaste och charmigaste. Jag och Pappan är helt överens om att VI har den BÄSTA ungen i världen.Nillan skrev:Ettåringar är onekligen väldigt charmiga små personer. Är lite nykär själv i vår lilla dam faktiskt, om man kan bli det när man redan är upp över öronen förälskad.![]()
Han är så klok och förstår så mycket att man blir helt imponerad! När vi ska klä på oss och gå ut så sitter han i mitt knä och tar kläder som jag lagt fram (jag lägger alltid fram allt på golvet innan jag tar honom i knät och börjar klä så att jag har allt inom räckhåll) och försöker hjälpa till. Lägger mössan på huvudet, strumporna på fötterna osv. När jag tagit på honom kängorna tar han karborre-strajparna och ska knäppa själv.
Även om Junior är en synnerligen aktiv och finurlig upptäckare är han ändå så metodisk och lugn med saker om man jämför med bekantas barn. Där slängs och bankas det. Junior är djupt fascinerad av skruvar och han hittar dem förstås överallt. På möbler osv. När pappa frågar "var är skruven" så pekar han.
Han har börjat flörta lite också, blinka med båda ögonen, rynkar ihop hela ansiktet. Med de två stooora stimoroltuggumina i överkäken, med präktigt mellanrum.
Ibland kan jag bli gaalen på att vår långlur fortfarande strular ibland. ](*,) Uppvak i 45-minskarven. Har märkt att han går igång mer om jag ramsar ibland så jag har gjort slutsatsen att han är sur och då får han väl vara det. Jag gör inget, höjer tvn typ.
Bluna, gott att det går framåt! Kämpa på!
Vad har ni för skratt-till-gonatt-tips? Vi har en konstig unge som tycker det är kul när man skräms. Typ tittut fast med riktigt rysliga vrål och häftiga "bu".
Nu är jag glad efter att ha skrivit detta inlägg om min älskade lille son. Det får räcka som skratt-till-gonatt för egen del och jag ska gå och lägga mig. Vi har haft klädparty med ett gäng föräldrar och ungar här idag. Puh... Livat var det. Skönt att våran unge är gnällfri iaf.
LaQ: Vilken underbar beskrivning.
Ja visst är de härliga de små liven och de förstår så mycket!
Elsa är så intresserad av telefonen nu. Hon lägger allt till örat och säger "Hej". När det ringer lägger hon handen mot örat och säger hej, och om man lägger luren mot hennes öra så säger hon hej. Så gulligt!
Hon hjälper också till med kläderna fast hon drar av kardborren på skorna än sätter på än så länge.
Man märker att de vill hjälpa till och "göra rätt". Hon fick hjälpa mig med tvättkorgen och lägga små tvätthanddukar där i. Den är så hög att hon knappt når upp men hon kämpade ända tills handduken låg där den skulle. När jag sen skulle lägga i maskinen så hittar jag en äggklocka i korgen.
Hon måste tycka att vi har en lortig äggklocka...
Jag uppfattar henne också som lugnare än andra barn som vi träffat. Hon river inte saker ur händerna på dem utan tittar nyfiket och tar lugnt. Andra blir ofta ledsna för att de får ett "nej!" också, vilket jag kan förstå nu. De får ju inget alternativ hur de ska göra istället.
Elsa fick sitt kanske första riktiga "NEJ!" för någon dag sen. Det vara hennes kära far som fick vän av ordning att ta över när hon hällde en liten skål med fruktbitar i upp och ner vid matbordet så att det rann ut frukt. "NEJ!" sa han lite barskt och tog tag i skålen. Elsa ryckte till och blev rädd och jätteledsen. "Jadu pappa, sa jag lite lugnt, fixa detta nu" 8) Jag frågade om han ville att jag skulle ta över men det ville han inte, vilket jag tycker är bra så att jag inte "räddar" henne från något som han kan göra bra igen. Och han skämdes nog lite och tröstade henne och vi pratade efteråt om att det oftast inte hjälper att uppfostra sånna här små liv. "Is i magen" säger jag och ler. Låter kanske överlägset, men jag har jobbat såååå mycket med det själv och vet att det är jättelätt att låta vän av ordning ta över.
Hon hjälper också till med kläderna fast hon drar av kardborren på skorna än sätter på än så länge.
Jag uppfattar henne också som lugnare än andra barn som vi träffat. Hon river inte saker ur händerna på dem utan tittar nyfiket och tar lugnt. Andra blir ofta ledsna för att de får ett "nej!" också, vilket jag kan förstå nu. De får ju inget alternativ hur de ska göra istället.
Elsa fick sitt kanske första riktiga "NEJ!" för någon dag sen. Det vara hennes kära far som fick vän av ordning att ta över när hon hällde en liten skål med fruktbitar i upp och ner vid matbordet så att det rann ut frukt. "NEJ!" sa han lite barskt och tog tag i skålen. Elsa ryckte till och blev rädd och jätteledsen. "Jadu pappa, sa jag lite lugnt, fixa detta nu" 8) Jag frågade om han ville att jag skulle ta över men det ville han inte, vilket jag tycker är bra så att jag inte "räddar" henne från något som han kan göra bra igen. Och han skämdes nog lite och tröstade henne och vi pratade efteråt om att det oftast inte hjälper att uppfostra sånna här små liv. "Is i magen" säger jag och ler. Låter kanske överlägset, men jag har jobbat såååå mycket med det själv och vet att det är jättelätt att låta vän av ordning ta över.
Mamma till solstrålen Elsa
född okt -07
och livsnjutaren Ellen
född april -11
och livsnjutaren Ellen
Glömde skratt-tipsen!
Vi har typ lika lekar som er. Hon gillar också att bli skrämd. Jag gömmer mig och pappa går med henne och sen hoppar jag fram och säger "Heeeeej Eeeeeellllsaaaa!" så hon hoppar till och skrattar. Annars gör jag sådär som med snutten fast mot en nyckel på ett skåp som hon gillar. Det är inte alltid hon får tag i den men det gör inget, det roliga är att hon ska försöka ta den när jag snabbt svingar dit henne. Dansa älskar hon, och vi ska helst hoppa med henne
tokiga unge! Ja annars är det mycket jagis, klä ut sig till något och jaga henne. Eller vara utomjording och jaga henne, man har då sugploppar på fötter och händer som låter när man går och tar i henne (man gör ploppljud med munnen), det är kul.
Mamma till solstrålen Elsa
född okt -07
och livsnjutaren Ellen
född april -11
och livsnjutaren Ellen
Härligt jobbat Bluna! :thumbsup:
Min erfarenhet är att alltid det löser sig om man är hyfsat konsekvent och vågar lita på barnets förmåga.
Här hemma har minstingen (och pappa) tills slut övertagit storasystrarnas baciller så det hostas och snörvlas en hel del. Här luktar det alltså kebaberia
just nu.
Kul att skrattet-till-gonatten kom upp. Det låter jättehärligt och mysigt när ni berättar. Skrattade gott åt böjelserna för det lagom läskiga.
Vi ägnar oss mycket åt jage i mammas och pappas stora mjuka säng. Hon går
och trillar när man låtsas jaga. Jättekul! Fast kräver is i magen från mamma och pappa. Vill ju inte att hon trillar ner. Annars gillar hon att bli kittlad när vi gör ramsor med tår och kropp. Typ: Här kommer en liten mus, vad ska den göra? Den kryper och krallar och hoppar och sprallar (kittel, kittel) nu går den in i Klaras öra! Den senaste tiden har vi börjat sjunga trollmor och kittla puffas på alla buff. Det skojigaste då är att sjunga med i OAJJA delen tycker Klara. Och vi och storasystrarna om dom är med smälter när hon gör det. Vanligt pruttblås på magen går också alltid hem.
Min erfarenhet är att alltid det löser sig om man är hyfsat konsekvent och vågar lita på barnets förmåga.
Här hemma har minstingen (och pappa) tills slut övertagit storasystrarnas baciller så det hostas och snörvlas en hel del. Här luktar det alltså kebaberia
Kul att skrattet-till-gonatten kom upp. Det låter jättehärligt och mysigt när ni berättar. Skrattade gott åt böjelserna för det lagom läskiga.
Nillan, med tre fantastiska döttrar födda aug 01, juni 03 och okt 07.
Vet hur det känns när man ställs inför problemet man så längesen var i närheten av
Här är förhoppningsvis sjukperioden över för tösen, men det har varit en hel del matvägran från tösen
Vad roligt ni har det på er "Skrattet till godnattet"
Måste tyvärr erkänna att vi inte alls lägger ner så mycket energi
Anledningen är väl att vi aldrig haft några större besvär med läggandet, då tösen sov 11 timmar natt redan vid 6 veckors ålder utan att blivit kurad
Däremot får hon vinka godnatt till lampan i sovrummet och sen släcka den (har precis klarat det och hon är mäkta stolt, vill göra det igen...).
Nu börjar det att resas sig mot allt i hela huset och nu är det en stolt tös som klarar det helt själv.
Läser om era fantastiska juveler som är så mycket längre gångna och längtar tills dess hon börjar spatsera som en "Chaplin"
Ha det gott
NINA
Lisa för själen kom december 2007.
Mors lilla Olle kom juni 2010.
Lisa för själen kom december 2007.
Mors lilla Olle kom juni 2010.