Hej vänner!
Ni har väl sett det redan - Gustav är född! En liten liten skrutt, med höftledsluxation. Men den kommer att gå till sig och kilon kommer säkert att läggas på den här lilla lilla pojkkroppen. Nyfödda barn är ju alltid små, men hallå! Fast han har ändå bara ett huvudmått på en dryg centimeter mindre än storebror!
Nåväl. Helgen har varit turbulent. Storebror Waldemar, som var vansinnigt nyfiken, kramig och pussig, är ganska trött på sin bror och ser honom garanterat som en inkräktare som tagit mamma ifrån honom. Jag har fått mig några rejäla sparkar, han har slagit mig och dragit mig i håret och min store pojk har väldigt levande ögon: Om blickar kunde döda... Behöver jag säga att jag gråtit en hel del???
Hur gör man med en liten kille som bara somnar vid bröstet? Jag lägger åt sidan, då vaknar han, men bara för att somna igen. Brösten är sprängfyllda och läcker, så mat finns. Men ofta blir det flaskan ändå, för han ÄR hungrig och äter otroligt när han väl äter. Sedan kan han ta bröstet lite bättre, men det kan vara ett helsike att lägga honom ifrån sig efter. I lördags hade jag honom som ett plåster på mig hela dagen, han sov kanske tre timmar totalt på hela dagen! Nätterna behöver jag väl inte ens prata om... Amning är bara att glömma, för då skulle jag inte få sova alls. Inte för att jag sover särskilt mycket nu heller, men inatt fick jag i allafall ett par timmar. Hade fått fler om jag inte dessutom har ont i halsen.
Jag erkänner: Jag tycker att amning är skit. Förlåt, men det funkade inte med Waldemar heller. Fast jag HAR JU MAT! Om jag ändå inte haft det, då vore det ju ingen tvekan. Men nu blir jag jättefrustrerad. Waldemar tappar sin mamma och jag mår skitdåligt över det.

Med flaska skulle jag få mer ordning och reda direkt.
Just nu sover den lille. Har sovit ca 40 minuter, efter ett morgonpass på drygt 2,5 timmar. Kortaste morgonpasset hittills, faktiskt, peppar peppar... Men Annas 1,5 timme vaken och 2,5 timme sömn låter som en utopi just nu. Fast jag har väl för bråttom, så klart. Men det här blir ju varken hackat eller malet, om ni förstår. (Fasen, vad kassa tv-program det är mitt på dagen!!)
Men HUR skall jag få ordning på det där slumrandet vid bröstet? Jag gör allt: killar under forsulor, handflator, rör bröstvårtan i munnen, killar på kinden, byter sittställning, tar bort och lägger vid sidan, går upp och byter... Utan någon vidare framgång. DET ÄR SKITJOBBIGT!!!
Hade varit lättare om det inte varit för Walle. Nu är han på dagis, så jag kan få slita i lugn och ro själv och då är det lättare. Men jag saknar min storpojk!
Skall på PKU snart, så jag postat mitt gnäll nu, innan jag måste rusa. Ni får gärna tipsa eller dela med er av liknande situationer och hur ni har gjort.
Fast han är faktiskt söt.

När han är vaken är han jättehärlig. Ögonen vandrar och han ser otroligt "med" ut. Men jag kan ju inte låta bli att längta till jul eller så, då vi kommit en bit på väg. Även om jag faktiskt också jobbar på att NJUTA, för det här går så fort. Det går ju faktiskt över!!!
Vaken kille igen. 45 min. Nu blir det flaska.
Vi hörs!