Dagisfunderingar...någon som vet?

[Josefin]

Håller på att reda upp mitt lite kaotiska liv och har en del funderingar.

Min son är ett år. Jag vill under inga omständigheter sätta honom på dagis förrän han är runt tre år. Detta är ett fattat beslut och jag har gjort diverse arrangemang för att klara detta (låga utgifter, delar lägenhet med min mamma, etc.).

PLanen är följande - jag har 6 månaders föräldrapenning kvar. Tänker dock spara de sista tre och börja plugga på distans i November. Distansstudierna kommer fortsätta till och med vårterminen 2007. sommaren det året fyller mitt barn tre år. Samma höst tänkte jag starta en yrkesutbildning jag verkligen vill gå. Den är hyperintensiv så man är klar på en enda termin. Och efter det börja jobba (antagligen deltid).

Syftet med de första distansstudierna är dels att det är ämnen jag kommer behöva, dels att jag då kan leva på studielånet. Måste ju ha en försörjning tills jag kan börja jobba!

Nu är frågan - när skola in på dagis? Ska jag vänta till hösten -07 då jag börjar i skolan, och då ha 5-6 timmars dag (hans mormor kan ha honom på morgonen), eller mjukstarta redan samma vår?

Börjar han på hösten har han fyllt tre år, är lite större och det kommer vara nödvändigt med dagis eftersom jag inte är hemma.

Börjar han på våren är han inte lika gammal, men jag kan vara med mer, han får korta dagar, är det ledset eller krassligt är det inga problem att stanna hemma med mig...

Vad tror ni är bäst? Hur har ni gjort med dagis?

Och är det någon som har erfarenhet av distansstudier med barn i kjolarna?

Tack, tack, tack om någon ger sig tid att svara!

[Therese]

Hej Josefin!
Vad jag önskar att detta land hade fler föräldrar som resonerar som du. Annars är politikernas budskap -ut i arbetslivet fortast möjligt, att göra karriär är viktigt, så låt nån annan ta hand om dina barn!
Vi har en tjej på 3år o 4mån o en tjej på 1år o 3mån, båda är hemma, då vi fortfarande turas om att vara föräldralediga, men de ska börja hos dagmamma i augusti. Samma dagmamma som vi hade till vår stora tjej ett par dagar i veckan några månader då jag jobbade lite mellan barnen.
Maken har eget företag o nu behövs jag i personalstyrkan, annars skulle jag vilja vara hemma nåt år till. Tjejerna ska gå 2-3 dagar/vecka ca 7-8 tim för att vi ska kunna vara hellediga fler dagar i veckan.
När vi fick vår lilla flicka var vår stora 2år o då tog vi hem henne från dagmamman. Vid den åldern var inte behovet av att leka med andra barn så stort, hon tyckte det var minst lika kul att handla, hjälpa till med tvätten, gå till öppna förskolan mm. Men ju närmare 3 hon kom så ökade behovet, och hon njuter av att tex ha en kompis hemma, o de kan leka i timtal.
Hade jag varit i din situation skulle jag väntat till hösten-07, de utvecklas så mycket under halvåret mellan 2,5-3. Vid 3 är många duktiga på att leka rollekar och de leker mer med varandra, så då tror jag att behovet av att komma hemifrån lite är större än på våren-07 hos din pojke.
De lite längre dagarna tror jag inte du behöver oroa dej för det klarar en 3-åring, även om man helst vill ha dem så kort tid som möjligt.
Jag har däremot ingen erfarenhet av att plugga med barn, men som mamma är man ju väldigt aktiv o har lärt sej prioritera sin tid. Man jobbar fortare o mer målinriktat och har inte samma möjlighet att dra på saker o ting. Så jag kan tänka mej att det kan funka hur bra som helst.
Jag blir glad av föräldrar som prioriterar som du. Lycka till!

[liw]

Jag har börjat läsa ett ämne på distans och jag tycker att det är jättesvårt att få ihop det. Nu har ju inte jag världens bästa moral men jag kommer ingen stans... Jag har 4 kapitel och en uppsats att klara av men har bara lyckats bli klar med första kapitle (sen i mars)t. Andra är påbörjat men då måsta jag göra en massa laborationer och då måste jag verkligen sitta ifred och jobba ostört och den tiden är ganska begränsad. Nu har jag till dec på mig att fixa detta...
Men är man bara målmedveten och använder sig av kvällarna för att få läsa lite ostört också så är det säkert inga problem.

Lycka till!

[Fia]

Hej!

Jag har pluggat på distans när jag var hemma med min två äldsta och det var jobbigt, men det gick. Jag fick i princip inget gjort på dagarna förutom en timme mitt på dagen när de sov samtidigt. Jag försökte inte ens hinna läsa några sidor här och några där under dagen eftersom det bara stressade mig när jag fick avbryta hela tiden. Det jag gjorde var att jag satsade allt mitt krut kvällstid så fort barnen hade somnat. Och helgerna. Det blev ju sena kvällar och ibland nätter och jag hann inte träffa maken mycket, men som sagt: det gick. För mig var det värt det eftersom jag på så sätt lyckades slutföra mina studier utan att lämna barnen på dagis. Mitt mantra under den här tiden var: "Jag fixar det här, det är under en begränsad tid, jag fixar det här...".

Du fixar det om du verkligen bestämmer dig och är motiverad. Däremot är det nog svårt om du har inställningen att "jag provar - går det så går det". Det är nog samma sak som med SHN-kuren - man kan inte "testa" utan man måste bestämma sig och sen genomföra.

Lycka till!

[Lisa Edin]

"Börjar han på våren är han inte lika gammal, men jag kan vara med mer, han får korta dagar, är det ledset eller krassligt är det inga problem att stanna hemma med mig... "
Tror oxå att det är som med SHN, man måste själv vara övertygad om att man gör rätt, annars blir det inte bra. Du måste "ha attityden och svaren på hans frågor", annars blir han osäker och frågar högre och tydligare.
Det är upp till dig att känna in vad som passar honom bäst, och därefter överföra den självklara känslan till lillkisen.
Du har ju ett tag på dig att fundera på saken
Lycka till!