Nu var de ett tag sen jag skrev här.. Vi har ju haft det lite struligt med sömnen här hemma , med små nattvvandrare som kommit varje natt... Men det är faktiskt slut med det nu
. Vi håller på att göra om i vårt sovrum, och jag och min man sover i ett annat rum i en smalare säng. vi tyckte då att det passade bra att bryta mönstret och starta med nya vanor. Det har gått jätte-bra. Lite segt till en början, men nu har de två yngsta egen veckarklocka som ringer 06.30 varje morgon. Det känns fantastiskt skönt faktiskt. 
Nu till det som jag vill ventilera: min 6-åring: ni vet ju att jag har skrivit om honom förut, och det går lite i perioder kan man säga. Men just nu är det så att direkt han vaknar på morgonen är han speedad: när klockan ringer kommer han och hans syster in till oss. Han börjar direkt att reta sin syster, just nu så kallar han henne för majsstjärt. Det är också mycet tuttprat fortfarande. (När han inte retas så kan han säga att han tycker så mycket om tuttar.) Men det går som sagt i perioder. Iallafall i morse så gick dom ner först han och lillasyster, och satte på tv:n. Han började direkt att kalla henne för majsstjärt, och hon blev arg för att han störde så hon inte hörde vad de sa på tv:n. Jag gick upp och sa att han inte kunde vara där om han störde, men han bara fortsatte. Pappan gick då ner och hämtade honom och sa att han fick vara på sitt rum och leka om han ville"låta". Han började då fara runt i sitt rum och säga fula ord. han öppnade fönstret och ropade kuckeliku, och när jag kom in så kastade han pennor på mig. Det bara eskalerar kan man säga.
Han har börjat förskoleklass i höst utan problem. I skolan verkar han ha kompisar och vara omtyckt, precis som han var på dagis. Han vill dock inte börja på någon aktivitet, ville börja på innebandy, men när vi kom dit och det var en massa föräldrar där så ville han inte vara med. (Brukar aldrig vilja gå på kalas heller, men nu har han varit på ett nyligen:), Han är blyg i vissa situationer men helt motsatsen i vissa. Igår så ringde han på hos grannflickan som han brukar leka med, hon var inte hemma men hennes storasyster öppnade. Hon sa att hon var själv hemma. Min pojke frågade om han fick komma in, hon sa nej, men han försökte tränga sig förbi i dörren. Han lyssnade helt enkelt inte på hennes nej.
När han kommer in i dessa ret-perioder hemma så kan han bli "lealös" och kräla på golvet eller springa runt som ett jehu. Men det är otroligt frustrerande att börja morgnarna med skrik och stoj. Jag vet att man ska försöka dra alla barn över en kam, men i detta fall går det inte, för det är så uppenbart att han "vill" störa.... Till slut blir man arg, och det blir ju inte bättre av det
Kan tillägga att han sover ungefär 11 h per natt. Direkt när han vaknar så bäddar han sin säng, drar upp persiennerna och klär på sig. På kvällen somnar han utan problem. Min fundering är ju främst varför han är så speedad på morgnarna, när man ju själv känner sig avslappnad och lte trött.
Just nu så leker han med sin syster jätte-fint(de är lediga på fredagar). Han vill åka in till stan till zoo och lämna ett vattenprov fr. vårt akvarium idag, men jag har sagt att vi inte kan åka nånstans om han håller på och retas(var tidigare i morse). Jag känner att jag verkligen inte har nån lust att gå honom tillmötes när han inte lyssnar till mig/oss. I dessa situationer har jag lust att ta kontakt med Annas hjälpakut, för varken jag eller min man förstår oss på hur vi ska hantera detta. Ingen av de andra barnen har någonsin varit inärheten av detta beteende. Nu låter det kanske som om det är hela tiden vilket det absolut inte är. Emellanåt år han världens goaste, klokaste, smartaste kärleksfullaste. Men när man är "i" det ser man ingen väg ut, och förmodligen inte han heller.
Nu blev det rörigt, jag förtydligar gärna.........
Kram Mariapia
Det kan låta som en jätteomställning - men det är det inte. Och det kan kanske vara värt att prova? Många familjer som äter s.k. LCHF - kost vittnar om att deras barn har blivit mycket lugnare och jämnade till humöret efter den omställningen. 
födda juli -07
Försökt ta ett steg tillbaka och se rollspelet i familjen som det ser ut. Det är ofta då lättare att hantera sakligt och konkret.
). Välj en aktivitet som ni tror ska passa honom. Entuiasmera honom och gå många gånger. Vill han titta på de första gångerna så är det också helt ok. Vissa barn (och vuxna) behöver bekanta sig med nymodigheter innan man kör igång.
Men livet är väl inte alltid så enkelt.. Känner bara att detta tar sån kraft, det måste brytas...