Då vart jag här igen... Som tidigare konstaterat var: det är mycket bättre nu med attityden och där med också sonens sömn samt läggningar. Men: luren mellan 19.30-20.15 vill sig inte. Han gråter. Jag tycker att jag lägger honom med samma attityd som tidigare under dagen, men uppenbarligen är det något som inte är bra, eftersom han är så mycket oroligare, vaknar till innan han hunnit in i sömnen och gråter, jobbar upp sig, så då går jag dit, svarar med några (obs: några) vagningar, och nästan små springer därifrån till mina jättesuperviktiga aktiviteter, som måste göras NU. Men nej, han är tyst ett par minuter som högst, sedan är det ledset eller argt gråt igen.
Han äter bra innan det här sömnpasset, så det borde inte vara hunger. Jag tror ju att det är någon form av attitydsvacka hos mig - eftersom passet har strulat från första början finns det väl någon orosvarg som slinker in och med ut när jag lägger honom, i stil med "och så var det 19.30 - passet, ja.."
Tänkte nu imorgon göra så här:
Jag använder mig av båda marginalkvartarna för att förminska passet till 15 min. - och gör sedan mitt allra yttersta för att verkligen lägga honom med lika lätt och självklar hand som under dagslurarna. Får jag bara det att fungera en gång så får jag ju självfortroende på nytt - och vågar då förlänga passet igen - kan man använda sig av marginalkvartarna på det här viset, eller är det helt fel tänkt?
Undrar åter;
Päivi B.
