Vi kom in efter att ha varit ute och lekt. Lillebror vet att man då tvättar händerna och kan också själv (jag kan SJÄLV är förresten hans vanligaste uttryck numera). Jag fastnade med storebror på en köksstol då han behövde plåstras om för att han slagit sig ute. Lillebror börjar skrika. Han vill ha hjälp med att dra upp tröjärmarna när han ska tvätta sig. "Ja, visst" säger jag. "Kom hit så kan jag hjälpa dig" fortsätter jag, med storebror i knät. "NEEEJ, du ska komma hit" gastas det i badrummet. "Du får hjälp om du kommer hit sa jag" och avslutar det jag håller på med. Storebror mår bra igen. (faktum är att han hela tiden hamnar bakom sin lillebror pga lillebrors trotsutbrott så nu tänkte jag minsann ägna storebror lite tid för han var den som behövde mest hjälp).
Lillebror i badrummet skriker och skriker och skriker. Till slut orkar jag inte vara konsekvent längre utan går in för att dra upp hans ärmar. Bara för att mötas av ett väldigt, väldigt argt "JAG KAN SJÄLV!!!!!" och så drar han upp ärmarna.
Jösses.