Hej!
Jag arbetar som förskollärare och är ofta inne i detta forum och tar till mig det ni skriver så ni är en otrolig hjälp. Om ni har tid skulle jag vilja ha eran åsikt hur jag bäst kan hjälpa denna ledsna femåring på min förskola.
Hon är mycket bunden till sin mamma och gråter ofta efter henne under dagen, detta har pågått en tid nu denna termin och har varit lite så från och till under åren jag haft henne. Hur hjälper jag henne bäst! Jag säger att nu är din mamma på arbetet med sina kompisar där hon vill vara och kommer sen och hämtar dig efter arbetet. Flickan kommer efter frukost och är hämtas fyra varje dag. Föräldrarna är underbara så sammarbeta med dem är inga problem. Hur hade ni gjort, för jag känner att jag fastnat i mina lösningar. Vid aktiviteter och delaktigheten är flickan alltid positiv utan oftast är det vid den fria leken och när vi tar ut våra raster detta pågår.
Kan det vara så att hon upptäckt att om hon är ledsen får hon mct uppmärksamhet av oss vuxna och hemma.
Tacksam för svar!
Loppan
Hjälp på förskolan med ledsen femåring!
-
loppan1966
- Inlägg: 6
- Blev medlem: tis 21 okt 2008, 21:17
Hej Loppan 
Varmt välkommen hit och det gläder mig att du har nytta av oss.
Gällande din fråga behöver jag fundera lite vidare. Min första reflektion bara är att jag skulle säga under tanken "kampen för överlevnad" att mamma måste jobba för det är så det fungerar (fast med lite bättre ord kanske
) under attityden av självklarhet. Alla jobbar, utan brevbäraren kommer inga brev, utan bonden kommer ingen mjölk etc. Med en 5-åring kan man ju, som du vet, resonera länge och också ställa frågor till dem om hur världen går till så de funderar själva. Jag skulle inte tagit den vinklingen att mamma vill jobba och vill vara med sina kompisar där för det är ju i grunden inte därför hon gör det, och inte heller vad flickan behöver höra. Pakta gärna med henne också och berätta hur mycket du längtar efter någon, men också hur roligt det är när ni ses igen och kan berätta för varandra vad ni gjort.
Lite snabba funderingar och ska fundera vidare.
Kom tillbaka med dina reflektioner på ovanstående så tänker vi tillsammans.
Varm kram
Susanne
Varmt välkommen hit och det gläder mig att du har nytta av oss.
Gällande din fråga behöver jag fundera lite vidare. Min första reflektion bara är att jag skulle säga under tanken "kampen för överlevnad" att mamma måste jobba för det är så det fungerar (fast med lite bättre ord kanske
) under attityden av självklarhet. Alla jobbar, utan brevbäraren kommer inga brev, utan bonden kommer ingen mjölk etc. Med en 5-åring kan man ju, som du vet, resonera länge och också ställa frågor till dem om hur världen går till så de funderar själva. Jag skulle inte tagit den vinklingen att mamma vill jobba och vill vara med sina kompisar där för det är ju i grunden inte därför hon gör det, och inte heller vad flickan behöver höra. Pakta gärna med henne också och berätta hur mycket du längtar efter någon, men också hur roligt det är när ni ses igen och kan berätta för varandra vad ni gjort.Lite snabba funderingar och ska fundera vidare.
Kom tillbaka med dina reflektioner på ovanstående så tänker vi tillsammans.
Varm kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Nu tänkte jag igen
Själv hade jag nog försökt ha flickan hemme en dag i veckan om möjligt, varit med någon dag på dagis samt också försökt ta med henne till jobbet någon dag så man tog del i varandras verkligheter. Kanske är något du kan föreslå för föräldrarna. Påminn dem gärna om att detta är det sista året som hon har hel valfrihet i tider...sedan börjar skolan och då är det ganska bundet.
Kram igen
Själv hade jag nog försökt ha flickan hemme en dag i veckan om möjligt, varit med någon dag på dagis samt också försökt ta med henne till jobbet någon dag så man tog del i varandras verkligheter. Kanske är något du kan föreslå för föräldrarna. Påminn dem gärna om att detta är det sista året som hon har hel valfrihet i tider...sedan börjar skolan och då är det ganska bundet.
Kram igen
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Är det möjligt
Är det möjligt för någon av föräldrarna att ta med henne till jobbet någon dag?
Jag arbetar med sånt, där det är omöjligt.
Men för min man är det möjligt
Jag har upplevt att det har varit bra både för honom och för dem att de någon dag fått vara med.
Nu är mina barn lite äldre men de var med någon gång när de gick i förskolan också.
Det har gett en del upphov till samtal om hur pappa har det på sitt jobb och varför han väljer de gardiner han gör där.
Tror att det är bra att ha sett föräldrarnas jobb på riktigt när det är möjligt
Jag arbetar med sånt, där det är omöjligt.
Men för min man är det möjligt
Jag har upplevt att det har varit bra både för honom och för dem att de någon dag fått vara med.
Nu är mina barn lite äldre men de var med någon gång när de gick i förskolan också.
Det har gett en del upphov till samtal om hur pappa har det på sitt jobb och varför han väljer de gardiner han gör där.
Tror att det är bra att ha sett föräldrarnas jobb på riktigt när det är möjligt
-
loppan1966
- Inlägg: 6
- Blev medlem: tis 21 okt 2008, 21:17
Hej på er Susanne och Inger!
Tack för svar!
Jag ska genast börja säga till flickan det du sa Susanne. Kändes inte riktigt bra att säga att mamma vill arbeta då jag vet att hon helst av allt skulle vilja vara hemma med flickan. Jag var själv likadan som barn och min mamma hade det inte lätt med mig. Ville inte gå till skolan förrän i fjärde klass. Flickan har varit med både mamman och pappan på arbetet men hon vill vara där varje dag om hon skulle få välja.
Ska ta ett enskilt samtal med flickans mamma nästa vecka då det inte är lätt att prata med mamman utan att flickan hör. Jag ska då ta upp att även mamman tar upp det här med att alla jobbar för överlevnad.
Sen är flickan mycket fäst vid mig och det känns som om hon vill ha kontroll på dagen och frågar hela tiden vem som är kvar och vem som har vilan, när jag går före henne för dagen och när hon går före mig osv.
Vet inte om jag ska svara henne som jag gör nu eller bara avdramatisera det hela och säga att vi tar dagen som det kommer.
Flickan verkar riktigt orolig och inget som hon hittar på. Detta har ju som sagt varit i perioder och när hon gråter är hon så förtvivlat ledsen. Som tur är är det inte under hela dagarna det här pågår för henne. Idag skulle mormor hämta tidigare så flickan kändes mer avslappnad.
Kram Loppan
Tack för svar!
Jag ska genast börja säga till flickan det du sa Susanne. Kändes inte riktigt bra att säga att mamma vill arbeta då jag vet att hon helst av allt skulle vilja vara hemma med flickan. Jag var själv likadan som barn och min mamma hade det inte lätt med mig. Ville inte gå till skolan förrän i fjärde klass. Flickan har varit med både mamman och pappan på arbetet men hon vill vara där varje dag om hon skulle få välja.
Ska ta ett enskilt samtal med flickans mamma nästa vecka då det inte är lätt att prata med mamman utan att flickan hör. Jag ska då ta upp att även mamman tar upp det här med att alla jobbar för överlevnad.
Sen är flickan mycket fäst vid mig och det känns som om hon vill ha kontroll på dagen och frågar hela tiden vem som är kvar och vem som har vilan, när jag går före henne för dagen och när hon går före mig osv.
Vet inte om jag ska svara henne som jag gör nu eller bara avdramatisera det hela och säga att vi tar dagen som det kommer. Flickan verkar riktigt orolig och inget som hon hittar på. Detta har ju som sagt varit i perioder och när hon gråter är hon så förtvivlat ledsen. Som tur är är det inte under hela dagarna det här pågår för henne. Idag skulle mormor hämta tidigare så flickan kändes mer avslappnad.
Kram Loppan
Svara på hennes frågor
Hon frågar för att hon vill veta om du eller hon går hem först.
En del av oss som jobbar gillar att ha koll på vilka arbetskamrater vi har den dagen, inget konstigt i det.
Jag skulle inte gilla ett svar att jag får ta dan som den kommer, om jag frågade vem jag ska jobba med.
Jag tycker att du ska prata med mamman om att flickan verkade mer avslappnad när hon blev hämtad tidigare av mormodern.
Kanske går det att ordna så att flickan blir hämtad tidigare regelbundet?
En timme kan göra mycket i ett barns liv.
Håller också med om att mamman måste står för att hon arbetar och stå för att det är nödvändigt för familjens existens.
En del av oss som jobbar gillar att ha koll på vilka arbetskamrater vi har den dagen, inget konstigt i det.
Jag skulle inte gilla ett svar att jag får ta dan som den kommer, om jag frågade vem jag ska jobba med.
Jag tycker att du ska prata med mamman om att flickan verkade mer avslappnad när hon blev hämtad tidigare av mormodern.
Kanske går det att ordna så att flickan blir hämtad tidigare regelbundet?
En timme kan göra mycket i ett barns liv.
Håller också med om att mamman måste står för att hon arbetar och stå för att det är nödvändigt för familjens existens.
-
loppan1966
- Inlägg: 6
- Blev medlem: tis 21 okt 2008, 21:17
Hej Inger!
Tack för ditt svar, tänk va korkad jag känner mig. Att jag inte tänkt på det själv det du skriver.
Självklart vill man veta. Tur att detta forum finns! Jag är så tacksam. Nu har jag saker som jag vill ta upp på samtalet. Kom gärna med fler åsikter om ni har. Hur ni hade velat att jag hade gjort om det hade varit eran flicka som hade varit så ledsen.
Tack för ditt svar, tänk va korkad jag känner mig. Att jag inte tänkt på det själv det du skriver.
Självklart vill man veta. Tur att detta forum finns! Jag är så tacksam. Nu har jag saker som jag vill ta upp på samtalet. Kom gärna med fler åsikter om ni har. Hur ni hade velat att jag hade gjort om det hade varit eran flicka som hade varit så ledsen.Hej igen
Håller helt med Inger om att barn precis som vuxna kan behöva veta vad dagen kommer att innebära. Vissa barn uttrycker större behov av detta än andra. Överhuvud taget så kan man inte ta bort oro genom att låtsas som den inte finns utan man måste leda dem igenom det. Jag tror dock att man gör klokt i att heller inte överfokusera på oron. Barn som söker kontroll över allt hela dagarna får man leda igenom och visa hållpunkter, men samtidigt också lära dem vad som kan bli annorlunda och att världen inte går under för det.
Min mellanflicka kan bli mycket orolig om vi är försenade, håller på att missa färja eller liknande. Jag försöker då leda henne igenom det genom att lugnt och inresserat fråga "och vad skulle hända då"?. Tja, svara hon, vi får ta nästa buss. Ja, och vad händer då? Etc.
Saklig hantering och leda utan att förstärka.
Berätta gärna hur det går.
Varm kram
Susanne
Håller helt med Inger om att barn precis som vuxna kan behöva veta vad dagen kommer att innebära. Vissa barn uttrycker större behov av detta än andra. Överhuvud taget så kan man inte ta bort oro genom att låtsas som den inte finns utan man måste leda dem igenom det. Jag tror dock att man gör klokt i att heller inte överfokusera på oron. Barn som söker kontroll över allt hela dagarna får man leda igenom och visa hållpunkter, men samtidigt också lära dem vad som kan bli annorlunda och att världen inte går under för det.
Min mellanflicka kan bli mycket orolig om vi är försenade, håller på att missa färja eller liknande. Jag försöker då leda henne igenom det genom att lugnt och inresserat fråga "och vad skulle hända då"?. Tja, svara hon, vi får ta nästa buss. Ja, och vad händer då? Etc.
Saklig hantering och leda utan att förstärka.
Berätta gärna hur det går.
Varm kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
-
loppan1966
- Inlägg: 6
- Blev medlem: tis 21 okt 2008, 21:17
Hej Susanne och tack för svar. Om du visste vad tacksam jag är att du lägger ner din tid på att hjälpa mig.
Trögtänkt som jag är nu (har suttit ett tag nu och funderat på hur jag ska leda henne genom dagarna visa hållpunkter på förskolan) rent konkret, hur menar du? Jag borde nog fundera till imorgon då kanske kronan ramlat ner men jag är så nyfiken. Önskar jag var lika klok som du!
Fast jag förstår ditt exempel så kan jag ej överföra det på mig och denna tjej.
Om jag ger exempel på vad som kan hända; flickan vill veta om jag har samling, om jag går före henne för dagen eller vem som har vilan. Som det är nu svarar jag rakt av på hennes frågor.
Ska ha samtal med mamman imorgon och föreslå om flickan kan komma till frukost med pappan och hämtas tidigare på dagen nån dag i veckan och se om det ger effekt samt att mamman arbetar på attityden med lämningar.
Sen vet jag att detta är en mycket känslig och mammabunden tjej. Vill gärna vara hemma inte gå bort till kompisar utan mamma. Så jag tror inte att lämningarna som varit jobbiga ska påverka dagen som det gjort nu. Känner inte riktigt igen denna tjej just nu. Känns som det är något annat än bara jobbiga lämningar
Sov gott alla.Kramar Loppan
Trögtänkt som jag är nu (har suttit ett tag nu och funderat på hur jag ska leda henne genom dagarna visa hållpunkter på förskolan) rent konkret, hur menar du? Jag borde nog fundera till imorgon då kanske kronan ramlat ner men jag är så nyfiken.
Önskar jag var lika klok som du!Fast jag förstår ditt exempel så kan jag ej överföra det på mig och denna tjej.
Om jag ger exempel på vad som kan hända; flickan vill veta om jag har samling, om jag går före henne för dagen eller vem som har vilan. Som det är nu svarar jag rakt av på hennes frågor.
Ska ha samtal med mamman imorgon och föreslå om flickan kan komma till frukost med pappan och hämtas tidigare på dagen nån dag i veckan och se om det ger effekt samt att mamman arbetar på attityden med lämningar.
Sen vet jag att detta är en mycket känslig och mammabunden tjej. Vill gärna vara hemma inte gå bort till kompisar utan mamma. Så jag tror inte att lämningarna som varit jobbiga ska påverka dagen som det gjort nu. Känner inte riktigt igen denna tjej just nu. Känns som det är något annat än bara jobbiga lämningar
Sov gott alla.Kramar Loppan
Hej igen Loppan och tack för varma ord. 
Klok som en bok är du som jobbar så fint med tjejen.
Nja...nu vet nog inte jag riktigt vad du menar. Om hon bara ställer frågor och är nöjd med det så är det ju inte direkt något att tillägga. Men om hon är ledsen, låg, bryter samman för du ska gå tidigare etc så kanske mitt exempel med frågor fungerar. Tolkar jag dig rätt nu
Hur är mammans attityd vid lämningarna
Ha också i åtanke att den lilla raringen kanske är på väg in i 6-års krisen. En period av mycket ifrågasättande, osäkerhet och rädsla. Är som om de förstår förmycket för deras eget bästa men inte kan hantera det. Vad man ska göra då är att vara precis som vanligt, med fokus på rutiner och att vara en stadig klippa. Finnas för dem men inte tycka synd om eller dalta. Alla går igenom kriser och man behöver vänliga stödjande människor omkring sig. Men man behöver inte att det sopas banan för en eller dalt. Var bara en liten parentes.
Ser fram emot att höra av dig.
Kram
Susanne
Klok som en bok är du som jobbar så fint med tjejen.
Nja...nu vet nog inte jag riktigt vad du menar. Om hon bara ställer frågor och är nöjd med det så är det ju inte direkt något att tillägga. Men om hon är ledsen, låg, bryter samman för du ska gå tidigare etc så kanske mitt exempel med frågor fungerar. Tolkar jag dig rätt nu
Hur är mammans attityd vid lämningarna
Ha också i åtanke att den lilla raringen kanske är på väg in i 6-års krisen. En period av mycket ifrågasättande, osäkerhet och rädsla. Är som om de förstår förmycket för deras eget bästa men inte kan hantera det. Vad man ska göra då är att vara precis som vanligt, med fokus på rutiner och att vara en stadig klippa. Finnas för dem men inte tycka synd om eller dalta. Alla går igenom kriser och man behöver vänliga stödjande människor omkring sig. Men man behöver inte att det sopas banan för en eller dalt. Var bara en liten parentes.
Ser fram emot att höra av dig.
Kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Vill bara säga
Vill bara säga att du inte alls behöver känna dig korkad.
Du verkar vara en väldigt engagerad pedagog .
Jag tycker att Susanne gett många bra råd.
När du pratar med föräldrarna på utvecklingssamtal tycker jag att du ska lyssna in dem noga.
Jag har märkt att när man lyssnar mycket noga på människor så finns lösningen på problem i det de själva säger.
De tänker särkert och har säkert tänkt mycket själva kring hur de ska hjälpa sin flicka, och de vet också sina svaga punkter. Om de har svårt för att stå för sina val att arbeta och visar det för flickan etc.
Du verkar vara en väldigt engagerad pedagog
.Jag tycker att Susanne gett många bra råd.
När du pratar med föräldrarna på utvecklingssamtal tycker jag att du ska lyssna in dem noga.
Jag har märkt att när man lyssnar mycket noga på människor så finns lösningen på problem i det de själva säger.
De tänker särkert och har säkert tänkt mycket själva kring hur de ska hjälpa sin flicka, och de vet också sina svaga punkter. Om de har svårt för att stå för sina val att arbeta och visar det för flickan etc.
-
loppan1966
- Inlägg: 6
- Blev medlem: tis 21 okt 2008, 21:17
Hej Susanne och Inger!
Tack för erat fina engagemang och positiva bemötande. Jag har haft fullt upp med utvecklingssamtal och möten därav det sena svaret (men jag har allt läst det tidigare )
Tack för ditt tips Inger om att lyssna noga in människor, stämmer så sant så. Har bara inte tänkt på det innan på det sättet.
Susanne, jag ska för söka ge dig ett exempel; innan vilan har flickan det mycket jobbigt om det är en vikarie som har hennes vila, (händer tyvärr ofta då det inte går just nu att sätta in vikarierna med de minsta barnen som ska sova). Flickan blir ledsen och gråter och vill att jag ska komma ut innan deras vila är slut. Jag kan inte lova det hur mycket jag än skulle vilja det då vi aldrig vet hur lång tid det tar innan det somnat. Hur gör jag då för att bäst leda henne genom det?
Har verkligen tänkt men kan inte komma på något bra. Det är säkert hur enkelt som helst!
Hon är så underbar denna lilla flicka, men mitt hjärta brister speciellt när jag ska gå och jag ser hur hon kämpar med tårarna. Tur att det inte alltid är så här.
Samtalet med föräldrarna gick mycket bra tack vare er och de har redan tagit till sig en del. Jättekul. Ska ha uppföljning om ett par veckor.
Jag förstog att de frågar flickan ofta vad hon vill ex om mamma ska hämta, men jag sa att jag inte tycker att flickan ska styra utan bestämm ni föräldrar och säg till flickan vad som gäller. Är jag fel ute?
Kram Loppan
Tack för erat fina engagemang och positiva bemötande. Jag har haft fullt upp med utvecklingssamtal och möten därav det sena svaret (men jag har allt läst det tidigare
) Tack för ditt tips Inger om att lyssna noga in människor, stämmer så sant så. Har bara inte tänkt på det innan på det sättet.
Susanne, jag ska för söka ge dig ett exempel; innan vilan har flickan det mycket jobbigt om det är en vikarie som har hennes vila, (händer tyvärr ofta då det inte går just nu att sätta in vikarierna med de minsta barnen som ska sova). Flickan blir ledsen och gråter och vill att jag ska komma ut innan deras vila är slut. Jag kan inte lova det hur mycket jag än skulle vilja det då vi aldrig vet hur lång tid det tar innan det somnat.
Hur gör jag då för att bäst leda henne genom det?Har verkligen tänkt men kan inte komma på något bra.
Det är säkert hur enkelt som helst!Hon är så underbar denna lilla flicka, men mitt hjärta brister speciellt när jag ska gå och jag ser hur hon kämpar med tårarna. Tur att det inte alltid är så här.
Samtalet med föräldrarna gick mycket bra tack vare er och de har redan tagit till sig en del. Jättekul.
Ska ha uppföljning om ett par veckor.Jag förstog att de frågar flickan ofta vad hon vill ex om mamma ska hämta, men jag sa att jag inte tycker att flickan ska styra utan bestämm ni föräldrar och säg till flickan vad som gäller. Är jag fel ute?
Kram Loppan
-
loppan1966
- Inlägg: 6
- Blev medlem: tis 21 okt 2008, 21:17
Du är rätt ute
Du är rätt ute med föräldrarna tycker jag.
Det är de som ska tala om vem som ska hämta. Det är inget den lilla flickan ska behöva styra alls.
När det gäller de små barnen och vilan föreslår jag att du pratar ungefär så här med flickan.
"De är så små så de kan inte vila ihop med en vikarie. De kanske inte ens förstår vad en vikarie är. Men det gör ju du .
Om de tär möjligt så skulle du också kunna be den lilla flickan om hjälp med någon detalj till de små barnens vila(lägga tillrätta kuddar eller något).
Hör gärna av dig och berätta hur det går.
Det är de som ska tala om vem som ska hämta. Det är inget den lilla flickan ska behöva styra alls.
När det gäller de små barnen och vilan föreslår jag att du pratar ungefär så här med flickan.
"De är så små så de kan inte vila ihop med en vikarie. De kanske inte ens förstår vad en vikarie är. Men det gör ju du
.Om de tär möjligt så skulle du också kunna be den lilla flickan om hjälp med någon detalj till de små barnens vila(lägga tillrätta kuddar eller något).
Hör gärna av dig och berätta hur det går.
Hoppar in.
Hoppar in mitt i er diskussion men ämnet engagerar mig. Har en son som är fem år om 1,5 vecka och som alltid varit den mer mammiga, oroliga typen. Men i perioder som tur är. Just nu är en sådan period. En känslig sådan, då han gärna, gärna vill ha mamma nära, nära och då bara en favoritfröken på dagis duger mest. Han vill inte så gärna leka med andra barn här hemma (däremot med vissa dagiskompisar). Han vill INTE ha barnkalas på sin femårsdag säger han - bara vuxna får komma .
Vi har genom åren haft en del samtal kring honom med dagispersonalen. De är helt underbara. Lämningar görs snabbt och odramatiskt. Att dra ut på det har bara gjort saken värre har vi kommit fram till. Viktigt har varit att inte trösta honom när han är ledsen. Alltså - han får extra närhet och trygghet dessa perioder men tröst är inte vad han behöver för det finns inget att trösta för. Det är som det är med jobb och dagis. Vissa perioder har han varit nära personalen nästan hela tiden, utomhus har han gärna gått och hållit en särskild fröken i handen. Hon har låtit honom göra det men inte ägnat så jättemycket uppmärksamhet åt honom. Efter en period av utveckling har det gått över och kompisarna är det enda som gällt.
Pratade med en kollega som har en femåring. Hennes dotter är just nu också inne i en väldigt känslig period. Det är mycket prat om liv och död, om monster och otäcka saker, funderingar kring precis allt, lite frigörelse från mamma och pappa samtidigt som det bästa som finns är just mamma och pappa. Något som också oroar min son är allt prat om att han nu är så stooor på dagis och snart ska börja skolan. Han vill inte höra talas om det. Det känns läskigt med skolan och stor vill han inte vara just nu, samtidigt som han vill det.
. Vi har genom åren haft en del samtal kring honom med dagispersonalen. De är helt underbara. Lämningar görs snabbt och odramatiskt. Att dra ut på det har bara gjort saken värre har vi kommit fram till. Viktigt har varit att inte trösta honom när han är ledsen. Alltså - han får extra närhet och trygghet dessa perioder men tröst är inte vad han behöver för det finns inget att trösta för. Det är som det är med jobb och dagis. Vissa perioder har han varit nära personalen nästan hela tiden, utomhus har han gärna gått och hållit en särskild fröken i handen. Hon har låtit honom göra det men inte ägnat så jättemycket uppmärksamhet åt honom. Efter en period av utveckling har det gått över och kompisarna är det enda som gällt.
Pratade med en kollega som har en femåring. Hennes dotter är just nu också inne i en väldigt känslig period. Det är mycket prat om liv och död, om monster och otäcka saker, funderingar kring precis allt, lite frigörelse från mamma och pappa samtidigt som det bästa som finns är just mamma och pappa. Något som också oroar min son är allt prat om att han nu är så stooor på dagis och snart ska börja skolan. Han vill inte höra talas om det. Det känns läskigt med skolan och stor vill han inte vara just nu, samtidigt som han vill det.
Annika - mamma till buspojkarna Melvin, 031117, och Ville, 050915.