1+2 skrev:Men när han är hemma så då kommer allt så plötsligt vad vi ska göra.
Jag har mera en plan av hur våra dagar ser ut och vad vi måste hinna med på våran lediga vecka.
Ja vi har nog liksom fastnat.
Nu tänker du praktiskt? Vad ni ska göra rent praktiskt.
Parktiskt är jättebra, men dit börjar ni ju komma, med uppgifter och så.
Jag tänker nog mer att ni ska sätta er och bestämma för vad erat förhållningssätt är. Hur ni bemöter frågorna från henne.
"Hur gör vi om hon börjar härja runt och inte lyssnar" t.ex.
"Hur ser vi på vår roll som föräldrar och fostrare"
"Hur ska vi få henne att förstå att vi behöver henne"
"Vad är vårt mål med våra barns uppfostran och hur kommer vi dit" (att de ska bli vuxna fungerande människor naturligtvis)
Det är som t.ex. nu senaste veckoslut så hämtade han barnvagnarna när killarna skulle ut och sova det är ju annars hennes uppgift när det är hon och jag
Och det gjorde han för att han inte visste att det var henne uppgift, antar jag. Dags för ett snack så att han också är involverad!
Vi gör alltid scheman ihop, även om sambon inte alls är hemma lika mycket som mig. Men han ska vara med, så han vet vad som gäller, och har en chans att vara delaktig.
Jag röstar för föräldrasnack!
född mars -03 och 2 pojkar 
födda juli -07
Kan tänka mig att det är ännu mer pyssel med två små än med en, men bästa sättet för oss att komma ut har varit att schemalägga det. Vi går i stort sett ut samma tider varje dag, 1,5 h innan lunchdags för minstingen.
det känns som om jag har så mycket att lära mig så ungarna kommer att var utflyttade innan jag fått det här på rätt 