Lite nallestrul

[Blompan]

Hej!
Lilltösen har lite problem med sömnen, snart 20 månader. Hon vaknar nästan varje natt och skriker. Här har vi fått till en ful ovana, av hänsyn till storasyster, vi går snabbt in och ger henne nallen som hon inte hittar och då somnar hon om på stört. Grejen är att hon verkar börja skrika för att hon inte hitter sin nalle. Eller rättare sagt, hon har vaknat och hittar inte sin nalle. Alternativt vaknar hon av kyla i vårt kalla, dragiga hus...

På kvällarna har vi dylikt problem, hon lägger sig och sen när jag går iväg börjar hon tokskrika och ...där har vi samma ovana, det räcker med att jag lägger ned henne (och plockar upp nallen som oftast trillat ned på golvet) så blir hon lugn.

MEN så här vill vi ju inte ha det. Stora syster längtade till sin säng men lilltjejen är lite knasigare. Hon blir dessutom riktigt upprörd när faderskapet skall lägga henne. Oj,oj,oj...

Vi tänkte oss en liten minikur men jag har lite nallevargar. Hon är ju störtpräglad på den och när hon på kvällen ställer sig upp och skriker tappar hon oftast nallen på golvet - går ej att nå.

Och på natten, hur gör vi där?

Har läst trotstrådaran men är ändå lite osäker på det här med nallesvängen.
Det är inget jättestort problem men vi är ju van vid ordentliga sovare!

[TorpSara]

Vi har också en mycket viktig person vid namn Sova . Eftersom hon skriker innan hon tappar nallen är det ju inte den hon skriker efter, eller hur? Vi hör väl om det är Sova som tappats eller om det bara är surskrik. ÄR det Sova, så går vi in och bara ger tillbaka henne, EN gång. Ingen omstoppning, eller någonting annat. Vi har tagit EN fight då han kastat ut henne igen, och det var jobbigt, men det har aldrig mer hänt. Jag tror nämligen inte att de tappar av misstag.
På natten kan hon lära sig att hitta den själv, hon är rätt stor.

Samma med kylan. Vi bor i ett dragit torp, och löser det med pyjamas och mjuka sockor. Täcke kan de administera själva i den här åldern!

[Blompan]

Tack! Det var så sant så, man hör ju att det är surskrik.

Jag har lite vekt hjärta när det gäller den här damen, som var mycket sjuk sitt första år så jag är inte lika tydlig och konsekvent mot henne som vi var mot storasyster. Och då blir det därefter.

Ladda,ladda...

[TorpSara]

Jag har lite vekt hjärta när det gäller den här damen, som var mycket sjuk sitt första år så jag är inte lika tydlig och konsekvent mot henne som vi var mot storasyster. Och då blir det därefter.

Klooook mor! Du har väl läst krönikan om säkerheten?http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet

[Blompan]

...det känns lite jobbigt nu. Lillasyster står och skriker MAMMA helt hysteriskt i sängen men jag försöker ju verkligen att inte gå in. Hon har ju lagts för kvällen men jag vet också (vis av erfarenhet ) att så fort man kommer in när hon skriker så lägger hon sig och stoppar man då om henne så somnar hon. SÅÅÅ det känns "lite" jobbigt att lyssna på hennes illvrål. Hon är verkligen ledsen, arg och förvirrad. Just nu känns det verkligen som om jag överger henne.

Men å andra sidan tycker jag också att det skall räcka med att man läggs en gång. Om hon åtminstone kunde skrika pappa...

Vad skall jag göra, "mitt hjärta blöder".?Jag hör ju hur hon hulkar efter luft och gråter och skriker om vartannat.

Jag har lagt henne, ramsat på utgång, väntat,väntat,väntat och ramsat en extra omgång.

Puh.

[TorpSara]

Förtrotsen är eländig. Du kan ju visa med andra medel än din närvaro att du inte överger henne. Höga husljud, ramsa, musik.

Är det bara nu ikväll eller är det återkommande?

[Sagalinda]

Hej Blompan!

Äsch då vilken tråkig situation Det måste vi fixa! När är det hon ställer sig upp och skriker? Är det innan du hunnit ut ur rummet? Jag skulle göra som så, att jag lägger henne och börjar ramsa ut. Om hon sätter igång på första versen skulle jag utan att titta på henne eller tycka synd om henne lägga ner henne igen mycket bestämt medan jag fortsätter ramsa. På så sätt blir det bara EN ramseomgång och du har inte varit ute ur rummet innan du lägger ner henne igen. Vi har haft dylika problem från och till med nallekastande, och då har jag plockat upp den igen medan jag ramsar. Man hinner nog, i värsta fall får man ramsa sex gånger. Då blir det liksom inte så mycket underhållning av det hela, och barnet slutar så småningom med att kasta nallen/ställa sig upp och skrika. Det viktiga är att du inte går in igen sedan när du gått ut. Jag har nog låtit min yngsta ropa och gråta efter nallen ett par kvällar tills hon insett att jag inte kommer fler gånger. Det tar emot och mammahjärtat blöder, men nästa kväll har hon somnat så snällt. De lär sig så snabbt de små liven! Man måste tänka; mycket gnäll en eller två kvällar eller lite (rätt så mycket...) gnäll vareviga kväll?

Lycka till!

[Blompan]

Hej!
Tack för snabb hjälp! Skönt att veta att det finns några riddaressor där ute!

Det gick "bra" till slut. Hon la sig snyftandes ned och somnade på en halvtimme ungefär. Utan nallen...men då vet vi ju att det går det med! Jag var in en gång och tittade efter nallen men hur lätt är det i ett kolmörkt rum? Då blev hon glad, la sig ned för att sen börja skrika när hon fattade att jag inte alls tänkte stoppa om henne och "rädda" hennes kväll.

Min man (helt okänslig ) tyckte det förlöpte jättebra, "hon brukar ju ändå ta en halvtimme på sig och då är vi inne där flera gånger" . Kan han säga , det är ju inte efter hon hon skriker...Hrmppph! Så här i efter hand så gick det väl bra kan man tycka men det är väldigt jobbigt när hon blir så ledsen, det känns verkligen som jag överger henne (musik och ramsor till trots).

Torpsara: det är rätt återkommande , hon brukar skrika och vi brukar lägga ned henne och stoppa om men vi har märkt att vår trafik har ökat markant... och vi kände att nu får det vara slut!

Sagalinda: Vi har ju också tänkt så...några kvällar så är det klart men oj,oj,oj vad det sliter på hjärtat. Skall prova dina tips imorgonkväll (men då somnar hon väl lydigt kanske?

TACK för er tid och tips!

[TorpSara]

Lydigt sa Bull...

Men det är väldigt sant som Sagalinda skriver. Man binder mycket ris åt egen rygg som förälder. Vi hade en liknande nattrace i våras, och det blev så prydligt så när vi insåg att vi bara skapade underhållning. Men det var inte heller någon kul natt när vi backade. Det svider så mycket mer när de kan formulera sig. Å andra sidan har vi haft tokprydliga nätter sedan dess.

[Blompan]

Japp, lydigt skall det vara - det såg jag på tv i söndags. Har man inte tid med barn vill man ha dem lydiga, med all sköns bestraffningar a la supernanny!

Uppföljning: Kväll 2 - sex minuter...men då var jag faktiskt in och hivade i nallen i sängen. Puh, vad skönt det känns.

[TorpSara]

Jag har också hivat tillbaka ikväll. Men jag väntade rätt länge så det inte blir kul. 8)

[Linan]

Hej!
Blompan, jag lånar din tråd lite - hoppas det är ok? Vill nämligen också bolla lite tankar kring nalleskrik. Vårt skrutt kastar inte ut nallen ur sängen, men kan vakna någon gång på natten och inte hitta nallen och då skrika. Skrutt rör sig rätt mycket och sover lite hur som i sängen och då kan nallen vara kvar i huvudänden medan Skrutt ligger i fotänden . Ofta funkar det att ramsa i dessa lägen men är det i vargtimman kan det bli långdraget skrikande. Går vi in och ger honom nallen tystnar han och somnar om på stört. Men vi vill ju inte behöva gå in och leta rätt på nallen åt honom, känns som en dum vana att etablera. Så vår slutsats då blir att helt sonika ta bort nallen på natten . Vilket inte heller känns helt bra, det känns lite grymt, Nallis är ju mycket viktig för Skrutt och säkert en trygghet. Så där står vi och velar nu - ha kvar eller ta bort? Kan Skrutt lära sig att hitta Nallis själv? Vad tror/tänker ni - egna erfarenheter? / Lina