Hon är kurad enligt SHN och sover gott om natten numera, till skillnad från förr... 8)
Men nu har jag en fråga:
Min dotter uttrycker sig nästan alltid när hon vill något, med en väldigt missnöjd ton och ett gnälligt sätt att prata. Det kan vara att hon bara ser något skoj hon vill göra och så skall hon meddela mig det: Till exempel om vi är på en lekplats och hon leker för fulla muggar:
"Mamma jag vill gunga där" (pekar på en gunga)
När hon säger det låter hon som ett barn brukar låta när man sagt nej till det tio gånger redan.
Det verkar som om hon liksom bara vant sig vid att prata så.
Jag har kommit att börja föreslå ett annat sätt att säga saker på. T.ex. när hon sitter vid matbordet och vill ha brödet:
"Mamma jag vill ha bröööödeeeeeeeeeeeeet" med oerhört gnälligt uttryck.
Jag har sagt att hon kan säga det på ett annat sätt och gett förslag.
Omedelbart "stänger hon av" gnälltonen och pratar helt vanligt.
Nu känns det som att vi hamnat i en ond cirkel där hon först uttrycker sig sådär, och jag sedan påminner henne och hon ändrar sig.
Det känns:
1. som att jag liksom tar ifrån henne möjligheten att själv på impuls uttrycka sig på ett annat sätt eftersom jag alltid "är på henne" när det sker och ger alternativ. Känns som att jag behöver "backa" som i SHN liksom...
2. som att hon på ett negativt sätt blir medveten om olika sätt att uttrycka sig och att det mer blir "teater" än äkta.
Nu behöver jag lite hederlig Anna Wahlgren taktik här!!!!
Vad tycker ni att jag skall göra? Hur skall jag handskas med detta på ett sunt och bra sätt??
Svårt att förklara här märker jag. Men jag får väl utveckla mer vid behov.
Pris och beröm för fina nätter 
) 
Lilla älsklingen ska bara av erfarenhet inse att det lönar sig bättre, dvs man får trevligare svar och trevligare bemötande, om man slutar gnälla och pratar som folk