Varför vill sonen inte sova?

[Mimmi-san]

(Skrev detta under "Samtalsforum" där jag blev hänvisad hit. Tack Anna för svaret!)

I knappt en vecka nu har vår son, 1 år, vägrat att somna. Han kan vara hur trött som helst men blir så arg och ledsen när han förstår att han ska sova.
Hugo är uppvuxen med verktygen, rutiner och schema och det har för det mesta fungerat som vi tänkt fram till vår semesterresa...

Tolv dagar utomlands med 6 timmars tidsskillnad. Jag förberedde resan med marginalkvartar och oroade mig för den långa flygresan och hur han skulle kunna somna i min famn när han aldrig gjort det tidigare. Han har alltid somnat i sin säng i sitt rum eller i vagnen ute och aldrig velat somna in i någons famn (förutom när han var jätteliten).

Allt gick hur bra som helst. Vi kunde hålla våra tider med mat- och sovstunder och han somnade både i mitt knä, på bussen, i resesängen på hotellet och i extravagnen.
Mot slutet av resan började vi få svårt att hålla i rutinerna. Hugo vägrade äta landets barnmat men jag hade med reservmat och massor av gröt och välling. Men sov gjorde han som aldrig förr.

Väl hemma var det svårt att komma rätt i tiden, men vi lyckades skapligt efter några dagar och försökte komma i fas i vårt gamla schema;
Vaknar 6.00, välling
Frukost 8.00
Sovstund 9.30 -10.30 eller 11
Lunch 12.00
mellanmål 14.30 och kortare sovstund (tre kvart)
kvällsmat 17.00
välling och natten 19.00

Men att gå och lägga sig är tydligen helt fel nu. Han gråter/skriker sig hes. Först trodde jag att han fått för sig att han ville somna i min famn och att det var därför som han skrek så, men inte ens det fungerar nu. Tillslut somnar han om jag håller honom länge men så vill jag inte ha det. Han har alltid blivit lugn av "solfjädern" och "buffning" tidigare men nu blir han istället riktigt förbannad.

Idag testade jag att ta bort en sovstund så att det blir en längre mitt på dagen. Tänkte att han kanske varit för pigg. Han sov drygt 2 timmar och orkade vara vaken resten men något lättare att lägga honom på kvällen blev det inte. Han började till och med gråta när han såg vällingen och skulle gå åt andra hållet. Det som har varit hans favoritstund...

Hoppas att någon orkat läsa igenom detta... Vad ska vi göra? Har han kommit in i någon slags trots? Vid ett års ålder??? Har vi rest utomlands i en kritisk "fas" så att han känner sig otrygg?

[annawahlgren]

Har du inte redan fått svar på detta

[Mimmi-san]

Jo, förlåt. Jag blev hänvisad hit och försökte flytta mitt inlägg, men insåg att det blev fel för sent. Tack för ditt svar!