Hej. Ny medlem här och jag vänder mig till er för råd.
Jag har två flickor varav en är 4½ år och den andre fyller snart 7år.
När min yngsta dotter var ca 3 månader började jag tillämpa "sova hela natten" och det fungerade ganska bra och har så gjort fram till för ca 1 år sedan eller mindre. De sover i sina sängar och de delar rum. Stora tjejen i överslafen och lilltjejen under. Jag lägger alltid min lilla tjej ca en halvtimme före den stora och läser en saga för henne innan vi säger god natt. Hela läggningsrutinen fungerar bra och de vet vad som kommer härnäst. Lilla tjejen brukar jag lägga vid 19.15-19.30 och den stora vid 19.45-20.00.
Nu har det börja krångla...och det rejält. Från det att jag lagt bägge barnen så börjar karusellen. Det skriks och skrattas. Dras sönder gosedjur. Härjas runt i sängen. Bråkas osv...
De kliver sällan upp ur sängen utan härjar på där de ligger. Vid enstaka fall då har det varit riktigt jobbigt och de har sprungit upp. Inget jag gör tycks hjälpa och speciellt den lilla drar igång eländet. Provade ett tag att sära på dem men det hjälpte föga då den lilla blir så pass uppskruvad så att det inte går att få kontakt.
Hur ska jag hjälpa dem att komma till ro?
Mvh....
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Hej *Silje* och välkommen hit till forumet 
Mina barn har alltid delat rum från det att de varit små upp till 11-årsåldern, då de fått egna krypin. Visst har det ibland dikuterats och viskats i mörkret, men så länge de inte stör varandra för att bråka, så har jag låtit dem vara.
Jag skulle om jag vore du göra ett litet åtgärdsprogram
Lägg dem samtidigt. Som det är nu kan jag mycket väl tänka mig att den yngre flickan ligger och väntar in den äldre. Förslagsvis 20.00 som är en bra tid tycker jag!
Ha sagostund i soffan med den yngre tjejen (och såklart för den äldre med omhon vill!) och sen ser ni till att busa alla tre ordentligt hela vägen till sängarna.
Tänk också på att utevistelse och social delaktighet under dagen gör att man somnar gott på natten - hur funkar det för er 
Prata med tjejerna innan nattning, förklara för dem att de måste stanna i sina sängar och inte bråka, pakta lite extra med stora tjejen och förklara för henne hur viktigt det är med sömnen!
Se till att det är svalt och kolmörkt i rummet!
Placera dig utanför dörren första / andra kvällen med nåt att göra: läsa, sticka, vika tvätt... men ha koll på dem i ögonvrån och med öronen!
Ingrip DIREKT med ramsa och ev tillrättaläggande om nån av dem är på väg upp. Gå ifrån korta stunder så att det inte blir så att du måste stå på vakt för att de ska kunna sova. Inga diskussioner, behärskad och stabil!
Det är mina tips, jag hoppas de kan hjälpa dig! För det är en stor vinst för tjejerna att dela rum. Mina två tonåringstöser längtar tillbaka till den tiden ibland, och numera har de rummen vägg i vägg. De har löst det så att de ligger med huvudena mot varandra så att de hör den andres snarkingar och sovljud
Mina barn har alltid delat rum från det att de varit små upp till 11-årsåldern, då de fått egna krypin. Visst har det ibland dikuterats och viskats i mörkret, men så länge de inte stör varandra för att bråka, så har jag låtit dem vara.
Jag skulle om jag vore du göra ett litet åtgärdsprogram
Lägg dem samtidigt. Som det är nu kan jag mycket väl tänka mig att den yngre flickan ligger och väntar in den äldre. Förslagsvis 20.00 som är en bra tid tycker jag! Ha sagostund i soffan med den yngre tjejen (och såklart för den äldre med omhon vill!) och sen ser ni till att busa alla tre ordentligt hela vägen till sängarna. Tänk också på att utevistelse och social delaktighet under dagen gör att man somnar gott på natten - hur funkar det för er Prata med tjejerna innan nattning, förklara för dem att de måste stanna i sina sängar och inte bråka, pakta lite extra med stora tjejen och förklara för henne hur viktigt det är med sömnen! Se till att det är svalt och kolmörkt i rummet! Placera dig utanför dörren första / andra kvällen med nåt att göra: läsa, sticka, vika tvätt... men ha koll på dem i ögonvrån och med öronen! Ingrip DIREKT med ramsa och ev tillrättaläggande om nån av dem är på väg upp. Gå ifrån korta stunder så att det inte blir så att du måste stå på vakt för att de ska kunna sova. Inga diskussioner, behärskad och stabil!Det är mina tips, jag hoppas de kan hjälpa dig! För det är en stor vinst för tjejerna att dela rum. Mina två tonåringstöser längtar tillbaka till den tiden ibland, och numera har de rummen vägg i vägg. De har löst det så att de ligger med huvudena mot varandra så att de hör den andres snarkingar och sovljud
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Tack så mycket för ditt snabba svar. Jag har i princip gjort det där, men det jag ska ändra på framför allt är att lägga de samtidigt. Utevistelse får de i lagom dos. Är ofta ute med de. Social delaktighet har jag försökt att anamma...och det går upp och ner med det. Av olika orsaker.
Frågan är väl hur jag gör eftersom de inte brukar kliva upp ur sängen. Utan speciellt den lilla ligger och skriker(inte gråter) och på sätt och vis provocerar den stora. Sitter jag utanför som jag gjorde när de var mindre(funkade då), så ligger hon i sin säng och lever rövare.
Men jag ska absolut försöka lite ihärdigare på att sitta utanför rummet. Känns hopplöst bara...
Men tack för råden, ska se om jag kan finputsa lite på det som kan brista i det.
Frågan är väl hur jag gör eftersom de inte brukar kliva upp ur sängen. Utan speciellt den lilla ligger och skriker(inte gråter) och på sätt och vis provocerar den stora. Sitter jag utanför som jag gjorde när de var mindre(funkade då), så ligger hon i sin säng och lever rövare.
Men jag ska absolut försöka lite ihärdigare på att sitta utanför rummet. Känns hopplöst bara...
Men tack för råden, ska se om jag kan finputsa lite på det som kan brista i det.
*Silje* skrev: Social delaktighet har jag försökt att anamma...och det går upp och ner med det. Av olika orsaker.
Det kan mycket väl vara här du har nyckeln till problemet! Att känna sig oumbärlig och göra nytta på riktigt gör att barnen växer, så jag föreslår att du och flickorna gemensamt sätter er ner och gör upp ett arbetsschema för hela veckan, med bestämda arbetsuppgifter. Se också till att de får jobba ihop, att samarbeta.
Det finns massor de kan och bör göra: matlagning, tvätt, vattna blommor, damma, dammsuga, bädda, hämta posten, slängs sopor osv...Bra är det att ha ett schema uppsatt på väggen / kylen där de själva kan kolla vad det är de ska göra under veckan.
Om lilla tösen envisas med att ligga och störa kan du ge henne ett alterantiv:om du inte ligger tyst i sängen så får du sitta här, på stolen, tills du bestämmer dig för att ligga tyst i sängen och då gäller det att du följer upp det till 100%.
Hon ska då sitta på en pall / stol på ett tråkigt ställe, hallen?, där det händer ingenting men där du har koll. Inga diskussioner, inget förhandlande. Bara sitta stilla...
Det är så tråkigt att det gör hon inte länge. När hon är redo att lägga sig, följer du henne till sängen och säger gonatt och går med ramsan, lugnt och fint.
Den "metoden" har jag använt mig av, och den är klockren!
Och du, en liten användarteknisk grej
: det är jättebra om du skriver in dina tösers födelsedata i signaturen, så ser vi som vill hjälpa direkt hur gamla tjejerna är! Gå in på "profil" längst upp på sidan!Kram!
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Här går det undan.
Tänk att jag har frågat på andra ställen för längesen och aldrig fått något vettigt svar. Borde vetat bättre.
Jag är fullt medveten om att det sociala gemenskapen behöver och kan förstärkas. Har varit sjuk en längre tid så det har väl hamnat på efterkälken för att förenkla en förklaring.
...det har ju fungerat bättre med det förr. Ett enklare schema för dem att förstå ska jag pyssla ihop med dem. Kan nog bli bra.
Ska definitivt sätta igång med att försöka med att ta henne till en stol. Just läggningen är jättejobbig och jag känner att jag helt har tappat greppet där. Oerhört frustrerande för både barnen och för mig. Just med tanke på hur lilla blir, gör att man känner tvivel. Men på något sätt måste jag lösa detta. För det är verkligen inte bra. Blir så mycket negativt som följer med.
Tack återigen för snabbt och utförligt svar. Verkligen jättegulligt av dig. Tack.....
Tänk att jag har frågat på andra ställen för längesen och aldrig fått något vettigt svar. Borde vetat bättre. Jag är fullt medveten om att det sociala gemenskapen behöver och kan förstärkas. Har varit sjuk en längre tid så det har väl hamnat på efterkälken för att förenkla en förklaring.
Brukar försöka göra det där, men vet med mig att jag måste bli bättre på detDet finns massor de kan och bör göra: matlagning, tvätt, vattna blommor, damma, dammsuga, bädda, hämta posten, slängs sopor osv...
Bra är det att ha ett schema uppsatt på väggen / kylen där de själva kan kolla vad det är de ska göra under veckan
...det har ju fungerat bättre med det förr. Ett enklare schema för dem att förstå ska jag pyssla ihop med dem. Kan nog bli bra. Ska definitivt sätta igång med att försöka med att ta henne till en stol. Just läggningen är jättejobbig och jag känner att jag helt har tappat greppet där. Oerhört frustrerande för både barnen och för mig. Just med tanke på hur lilla blir, gör att man känner tvivel. Men på något sätt måste jag lösa detta. För det är verkligen inte bra. Blir så mycket negativt som följer med.
Tack återigen för snabbt och utförligt svar. Verkligen jättegulligt av dig. Tack.....
Två flickor födda 0112 och 0402.
*Silje* skrev:Här går det undan.
Bättre sent än aldrig
Det är lätt att halka efter med sociala delaktigheten, särskilt om man är sjuk.
Men å andra sidan kan du passa på att verkligen göra töserna oumbärliga om du inte mår så bra - jag har själv varit dålig en längre tid, och jag skulle faktiskt klara mig alldeles uruselt dåligt utan hjälp från mina barn! Allt ifrån att plocka ur disken, plocka upp leksaker från golvet, mata djuren och gå och handla har varit omöjligt för mig en del dagar. Hade jag inte haft mina ungar hade jag väl fått be om hemhjälp
.Så jag pushar lite mer för att ni sätter er och gör ett schema, kanske kan de ha fasta sysslor veckovis för att förenkla?
Här är en länk till en klistrad favorit; social delaktighet:http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5385
Och du - har du Barnaboken
Om inte är den på gång i nyutgåva, beräknad i slutet på november, och den är en guldgruva att ösa klokskap ur!Kram!
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)