Det är mycket som tynger mina tankar. Jag har en son som är 16 månader, aktiv som bara den och vill aldrig sitta still. Direkt han vaknar på morgonen så säger han "Mamma" och sedan är det knuffa mamma ur säng för att leka, han leker aldrig själv utan skriker om ingen leker med honom. Han kallar alla för mamma tom pappa. Varför gör han det? Ska tillägga att jag har ett otroligt dåligt självförtroende och tror inte att jag är en bra mamma överhuvudtaget och att han älskar mig. Jag har lekt väldigt mycket med honom innan jag blev gravid igen men nu är det som att jag inte orkar alls med det längre. Far han illa av det?
Ja det är mycket jag har frågor om och hoppas få bra råd och stöd
När han är extra grinig och gnällig ryter jag till och får genast dåligt samvete över det. Jag ser ju att han blir rädd men skadar det honom på lång sikt. Jag skulle aldrig drömma om att slå honom men kan ta i med ganska hårda nypor när tålamodet tar slut. Kan någon vänlig själ hjälpa mig.
Hej tjejen!
Jag kan inte säga något som är "rätt" eftersom jag inte är allsmäktige, tyvärr. Men jag känner igen mycket från det du skriver. Jag tror att du skulle må väldigt mycket bättre om du fick avlastning och då kanske få ta dig tid att bara VARA! Jag vet att min ilska och mitt dåliga tålamod som i sin tur ledde till dålig självkänsla och ångest inför hur JAG gjorde min dotter "illa"?!
Min dotter jagade efter min uppmärksamhet och jag kände det som om jag skulle spricka! Det slutade med att jag krävde avlastning,även om hon trivdes bäst eller var mest van vid "mamma" så gick det fort för henne att hitta glädje och energi i andras sällskap. Döm inte dig själv för hårt, sätt inte upp ett mål för att bli den perfekta modern, i ditt barns ögon är du det redan!
Försök att andas och känna efter varje gång du känner att ett "vredesutbrott" är på gång, gå in i ett annat rum, andas och hämta nytt ork, ta sedan itu med eventuellt skrik,gråt osv.. Försök att hitta en lugn plats inom dig som du kan använda när du håller på att brista.
Tänker på dig och dina!
Kram Petra-77
(mamma till Liv 6år och Troja snart 8mån)
hejsan..vill rekomendera dej att köpa barnaboken om du inte redan har den.
du kommer få bra råd och stöd här av andra det är jag säker på!!
Men barnaboken kan hjälpa dej bli av med onödig ångest och ändra livstil till en trevlig fungerande vardag för din son och dej! kram på dej
Du vet att det är fel att ta i med ganska hårda nypor, som du skriver, skrämma honom och ryta till.
Så gör inte det.
Det är oförsvarligt.
Ditt dåliga samvete är en larmsignal. Lyssna till den. Oavsett hur du själv känner dig har du en kärleksfull uppgift som ledare och guide för ditt barn.
Om du kan tänka dig att "backa bandet" och läsa och ta till dig Barnaboken (2004) från början - från "Att sköta en nyfödd" - tror jag att jag vågar lova dig ett helt annat flrhållningssätt till föräldraskapet och din lilla älskling och även till dig själv, som skulle göra livet ganska underbart och så oändligt mycket enklare och roligare för er alla
Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
JAg tycker att du är modig som skriver om detta, att du vet att du gör fel. Har inget särskilt råd att ge men kanske lite stöd, eftersom jag själv har dålig självkänsla, tydligare än någonsin sedan jag fick barn. Jag känner igen det där med att höja rösten och ta i hårt. För mig sådant beteende varit ett resultat av otillräcklighetskänslor, inte minst den anspänning det innebär att går runt att hårdgranska sig själv och tänka att man är dålig... Min sömn har påverkats av detta vilket gjort dagarna svårare.
JAg har känt mig tröstad och fått råd av det A.W skriver i barnaboken: man kan vara en bra moder fast man mår dåligt själv. Skilj noga på det egna inre, ditt dåliga självförtroende, som är ditt ansvar att ta hand om inför dig själv, och det din son behöver. JAg vet inte om du har lekt mycket med honom för att kompensera något? Men, som A.W. skriver, om det är något barn kan göra själva, så är det att leka. Nu är han van vid att ha dig som "lekledare". Om du inte tycker om att leka med honom skall du inte göra det, han skall inte styra.
Både i Barnaboken och på det här forumet finns massor av råd om hur man engagerar/sysselsätter barn i olika åldrar, hur man skapar en struktur för dagen som är hållbar och bra både för barnen och för en själv, hur man bryter onda cirklar.
Tack, T.P 