Byxkissande 3-åring

[ramlösa]

Joel, 3, har varit helt blöjfri sedan slutet på maj. Det har gått kalasfint och han har varit duktig på att säga till att han behöver kissa både hemma och på dagis.
Men sedan efter semestern har han i omgångar kissat ned sig på dagis upp till tre-fyra ggr per dag. Personalen anstränger sig verkligen med att fråga, ta med på toa osv. Har sagt åt dem att inte fråga OM han ska på toa utan säga ATT han ska på toa. ( En fråga får för tillfället oftast nej). Men det verkar inte fungera. Vi har agerat papegojor och sagt: kisset ska vara i toaletten om och om igen.
Hemma fungerar det för det mesta, men Joels inställning till kiss i brallorna är ett lättsamt: Mamma, det är bara att tvätta. Visserligen har han rätt men vi äger inte så många byxor som han för tillfället gör av med per dag.
Jag blir galen av detta byxpinkande! Nätterna har varit helt torra sedan i våras.
Han bajsar på dagis och hemma och hemma klarar han allt själv och ropar när han ska bli torkad.
Vad ska vi hitta på?
Kan det påverka att det börjat flera nya och mindre barn på dagis? Eller är det "trotskissande" även om jag tycker att det låter helt absurt...
Han leker väldigt intensivt på dagis och hemma så jag förstår att han ibland glömmer att gå på toa.

[TorpSara]

Kanske kan det här vara nått?

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11437

[ramlösa]

Tack Såhär långt verkar det som om råden som finns i tråden för små latmaskar och för kissansvarstagande föräldrar fungerar. Återkommer med rapport.

[TorpSara]

:thumbsup:

[ramlösa]

Dags att starta den här tråden igen.... Det har gått kalasfint i flera månader men nu har herr kissbralla startat igen. De senaste tre veckorna har det kissats i brallorna upp till fyra ggr per dag. Vi har av och till frågat om han ska gå på toa innan vi ska ut, äta osv. men älsklingen vrålar bara: jag vill inte gå och kissa, det är tråkigt! Vi har försökt förklara att det kan vara tråkigt men att man behöver kissa i alla fall.
Lille J t.o.m sitter i soffan och kissar på sig för att han inte vill/har tid/lust att gå på toa.
Bajsandet fungerar kalas.
Vi har länge kört med att han hemma och borta har ansvaret för att själv gå på toa, talat om att det är äckligt med kiss i brallorna, tvättat honom efter kissbrallor osv.
Men nu har jag fått NOG av kiss i brallorna. Slutar han inte snart kissa i brallan, blir det blöjor! (I min ilska och frustration idag efter fjärde kissbrallan idag hämtade jag blöjor hos grannen för att hota sätta på honom: inte så smart mamma... Joel blev givetvis jätteledsen och vrålade att han vägrade ha blöja. Jag sa då att då får han kissa toaletten om han vill slippa.)
Det har börjat en del ny personal på dagis pga att ordinarie personal fått barn så jag ska givetvis prata med dem om att Joel själv ska ansvara för toabesöken och att de säger att det är äckligt med kiss i brallan.
Vad sjutton ska vi hitta på mer?
Belöningssystem för att kissa i toan känns ju löjligt även om jag kläckte ur mig något sånt idag Kissar på rätt ställe gör man ju bara!
Förutom byxkissandet är han en go, glad, kille som glatt arbetar hemma med allt från matlagning till städning. Han är mkt verbal, fantasifull med mkt kärlek och empati.

[TorpSara]

Det ska vara jobbigare att kissa i brallan än att gå på muggen. Jag citerar Anna ur tråden här ovan, så tror jag du hänger med!

Så visst, den nya tidens barn lär sig använda blöjan som toalett / potta - med inbyggd spolning. Kisset försvinner.

Men det försvinner inte från kläderna, när blöjan är borta och de fortsätter kissa som förut. Lille Karls taffliga försäkran om att han visst kan gå med blöta byxor är förstås en fråga. Och det är där man kan sätta in stöten, när man förlorar tålamodet och har fått nog. För det får man ju, och gör man ju. Annars vore man antingen helgon eller dum.

Man får alltså hålla ett föredrag (x hundra) på temat att BYXORNA inte får bli blöta. Inte för den jobbiga tvätten utan för att det är FARLIGT. Går man i blöta kläder (oavsett om det är kiss eller vatten) riskerar man att bli sjuk och alldeles kolossalt sjuk just där man inte får bli sjuk, i underlivet / snoppen / själva kiss- och bajsapparaten. För blir DEN sjuk, då fungerar den inte och det gör JÄTTEONT och man måste kanske åka till sjukhuset och ta ut kisset och bajset med förfärliga metoder och det är INTE roligt. Och sedan måste man ligga sjuk i sängen och äta mediciner och det gör ont i alla fall jättelänge till och man blir jätteledsen för att det gör så ont varje gång man ska försöka kissa, det SVIDER SOM ELD Blablabla. Kontentan: man får INTE gå med blöta byxor. Det får ingen människa. Det gör ingen människa. Det är farligt. Varför tror ungen man har regnställ när det regnar? Byter kläder så fort man har ramlat i vattnet, kanske? Torkar sig med handduk när man har badat och inte går omkring blöt? Va? Va? Va För att alla vet att det är FARLIGT

Jag skulle inte dra mig för några sådana explosioner, i kontrollerad vrede, när det gäller en liten unge som faktiskt både vet och kan, men som på ren svenska är en smula slö.

Borta skulle jag inledningsvis (se ovan) ta reda på, tillsammans med barnet, var toalett / potta fanns, i vårt gemensamma allmänintresse. Och kanske "påminna" under vistelsen genom att fråga barnet: "Jag måste gå och kissa men jag kommer inte ihåg vart det var man skule gå! Kan du hjälpa mamma?"

Och skulle "olyckan" (slöheten) vara framme, får man ju beklaga och gå hem. Det borde räcka med en gång. "Du kan inte gå i blöta byxor, det är farligt. Vi får gå hem och tvätta dig och torka dig och ta på torra kläder och sedan får vi vara hemma." (Stor apparat, alltså - tvätt och tork, inte bara klädbyte.) Och då är det ju slut på det roliga. Bara att beklaga och låta budskapet sjunka in utan vidare kommentarer.

För att undvika missförstånd: jag menar naturligtvis inte att man ska bära sig åt så här JÄMT utan just precis bara som en "minikur" för att bryta ett mönster som barnet fastnat i på ett trist (läs bekvämt) vis. Därför kan man gott gå bort på prov, så att säga, dvs välja ett ställe varifrån man vet att man kan återvända hem om och när Det Händer Igen. Då ska bara berörd liten unge och en öm (vakt) avvika, och stanna hemma efter hela programmet med dusch / tvätt (både kiss och vatten är ju också farligt för att det är "smutsigt", dvs inget som ska vara kvar på eller i kroppen) och nogsam evinnerlig tork, samt (småbesvärligt) klädbyte som tar tid och som barnet ska sköta självt, under uttråkad men tålmodig bevakning, utan beröm men med sakligt halvintresserad koll. Och sedan får man båda ha tråkigt (dock givetvis utan förebråelser, utan förvisning, utan "straff" men inte med något roligt heller, bara ren och skär tristess, dvs man sysselsätter sig inte med barnet). Barnet ska få dra sina slutsatser alldeles själv.

Nu till sommaren skulle jag låta båda de här snå barnen gå nakna ute som inne. Utan kläder kissar man på marken (tillåtet och bra som gödsel ) respektive golvet (hoppsan, fram med hink och trasa, jobbigt, smartare att låta toaletten / pottan ta hand om "städet"). Nakenfiseriet bryter den invanda idén att kläderna agerar blöja.

[...]

Fint att han tycker det är "skitkul att skura mattan i badkaret". Jätteroligt. Men sedan då Är det lika kul att hänga upp det blöta droppande eländet och kanske bli blöt själv (och få göra om alltihop med torra kläder och tork av de blöta) Och sedan ska golvet under mattan ju torkas också för det har säkert gått igenom. Och så, och så, och så... Poängen är alltså att det ska bli tidsödande, opraktiskt, tjatigt, jobbigt, oöverskådligt besvärligt till sina femtioelva konsekvenser att kissa i byxorna. När man ju faktiskt kan och vet bättre

Det ska helt enkelt inte vara värt det.

Vad tror du?

[ramlösa]

Läste tråden igen. Fattar precis, men Joel älskar att tvätta, vika tvätt, lägga in tvätt och allt som hör där till. Det där med att det är besvärligt finns liksom inte i hans värld! (Men i min )
Det enda vi inte testat är talet om att det är farligt att kissa i brallorna.
Borta grejar han kissandet med glans. Vi kollar in toan när i är i affären, kissar i skogen om vi är ute osv.
Tror det kan bero på att dagispersonalen frågar/tar ansvar så mkt för hans kissande att han backat.
Hemma har Joel och jag ikväll pratat om att kisset ska vara i toaletten, att det är hans jobb att fixa det och att han kan.
Vad tror du om det?

[Ewa]

Hej!

Läste tråden igen. Fattar precis, men Joel älskar att tvätta, vika tvätt, lägga in tvätt och allt som hör där till. Det där med att det är besvärligt finns liksom inte i hans värld! (Men i min )

Jo, jag har en sådan där hjälpsam sort, jag också. Men det går ju att göra tvättningen rejält besvärlig. Tvätta för hand och passa på maskinen osv. som jag tror Anna pratar om i tråden.

Går det att prata med dagispersonalen om att de INTE påminner. Mer än om de har som rutin att alla ungar ska kissa innan de går ut. Men att de i övrigt låter HONOM sköta det?

Sen tycker jag allt man kan ta ett samtal om att det faktiskt är farligt för snoppen att gå med kiss och blött. Om det skulle behövas.

Kram Ewa

[ramlösa]

Tvätta för hand, titta på maskinen när den snurrar.... vilken bra idé!
Har pratat med dagigpersonalen idag och bett dom låta Joel själv ansvara för toabesöken utom innan när de ska ut då de kan få fråga.
får se vad som hänt när jag hämtar honom i em.
Hade litet samtal med Joel om att det är farligt för snoppen att kissa i brallan. Vi får se om det funkar. (Vår döda hund hade urinsten, så jag kanske kan skrämma lite med det... )
Kissandet är inget PROBLEM men det är störande.
Återkommer med rapport.
Tack för fina svar, blir alltid glad när jag är inne här och läser/frågar. Tonen är underbar!